stickeri stickera stickeralla

Flyttdags!

Jag har flyttat och skaffat mig en egen domän, följ med mig till stickeralla.se.

 

Definitivt projektstyrt

Återigen stickar jag något med siktet inställt på resultatet. Det händer ju ibland - som tex när jag stickade en kofta i Cotton Viscose - att jag vill ha något plagg, men att det inte är det mest spännande som hamnat på mina stickor.

Det här är nog det mest ospännande jag stickat på många år...

Mil efter mil efter mil av slätstickning i tunt garn.

Men jag vill verkligen ha det här plagget!

Det ska bli en tunika (Lulu, av Julie Weisenberger, Cocoknits), men jag stickar i mycket tunnare garn än vad mönstret anger, så jag har gjort en CustomFit-version.

Garnet är Sandnes Tynn Line, och jag stickar på stickor 3. Jag började med 218 maskor, men som tur är så minskar jag hela tiden. Jag funderade precis i början av stickningen på hur många maskor jag kommer att sticka, men beslutade rätt fort att jag inte ville veta!

 Nu har jag i alla fall bara ett varv kvar till avmaskningen för ärmhål, vilket innebär att det är ca 100 varv kvar på det här stycket. Jag ska nog få mig en sommartunika vad det lider. 

Hur många?

Sjalen jag nämnde i förra inlägget är klar.

Jag har stickat utan mönster, men tittat på Enfilade av Lisa Hannes, så jag kallar den för min Enfilade Lookalike. 

Garnet är Malabrigo Sock i färgen Sabiduria(det mörka), Black Trillium Fibre Studio Pebble Sock i färgen Daphne och en snutt Moods Of Colors Softsock i färgen Purple Plum Moods. Moods-garnet tog jag till för att kunna göra åt nästan allt (det finns några meter kvar) av Malabrigo-garnet, fastän Pebble sock tog slut.

Jag stickade på 4 mm stickor för att få hålen att bli bra, så sjalen är något lösare än vad jag brukar göra (jag stickar normalt sjalar i sockgarn på 3,75).

 

Att göra klart saker är alltid roligt, men det uppstår ofta nån slags tomrum. Ett hål som måste fyllas med nåt annat. Det bästa är ju förstås om det hålet kan fyllas med nåt projekt som redan ligger i UFO-högen, men så blev det inte (den här gången heller).

Den där lilla strimlan med stickning ska så småningom bli en Miss Winkle av Martina Behm.

Jo, visst är det i stort sett samma färg som på förra stickningen...

För ett par veckor sedan fick jag följande fråga av en stickkompis på vårt stickcafé: 

Hur många rosa/lila sjalar behöver du egentligen?

Svaret på den frågan?

Alltid en till.

Halsmojäng, perfektion och återvinning

Jag gjorde klart halsmojängen från förra inlägget.

För såna som jag, som tycker glipor är vinterns värsta gissel, så är det här en lysande konstruktion!

Mönstret är alltså Hasukai, garnet är Fyberspates Vivacious 4-ply och Lorna's Laces Shepherd Sock Solid, och jag stickade alltihop på stickor 4,5.

Och det är lagom mycket volang för mig som inte gillar sånt som är för gulligt.

 

Sen stickade jag en sjal i det gröna garnet från samma inlägg (det där perfekta)!

Det blev Troubadour, garnet är alltså Malabrigo Sock i färgen Persia, och jag stickade den på 3,75 mm stickor.

Den var rolig att sticka och den passar fantastiskt bra till min nya tunika.

 

I förrgår fick jag dessutom ett infall till, den här gången av det lite mer "brutala" slaget.

Den där grå, rätstickade koftan som blev klar till nyår, och som jag knappt visat på bloggen....

Den ser numera ut så här:

Det var ett impulsivt beslut, men jag tror inte jag kommer att ångra mig. Jag har haft på mig koftan en gång, för det var för mycket på den som inte stämde. Ärmarna växte och blev längre och längre (på bara några timmar!), ringningen var inte proportionerlig och att göra en rak, kort kofta var absolut fel val.

Nu ska den få bli nåt annat, nåt slätstickat den här gången. Jag har inte riktigt funderat klart, så garnet får ligga och mogna till sig lite, medan jag funderar. 

Jag stickar på en sjal som blivit liggande sedan i oktober så länge, sjalar är roligt. 

Ett perfekt infall

Igår, när jag var på stickcafé i "min" garnbutik, stod jag och tittade på Malabrigo sock-härvorna (jag hamnar ofta framför den hyllan, av någon konstig anledning) och stod och höll i en färg som jag sett många gånger förr. 

Och plötsligt slog det mig att just den färgen antagligen skulle gå rätt bra ihop med ett av jerseytygerna jag köpte på Syfestivalen.

Uppenbarligen har jag rätt bra färgminne.

Det passar ännu bättre i verkligheten.

Nu måste jag hitta en trevlig sjal, gärna med rätstickning. Jag tror det blir min nästa stickning, och funderar på Troubadour (fast i bara en färg). Jag har nån dag eller två på mig innan jag behöver bestämma mig, det är lite kvar på den halsmojäng jag håller på med nu (vad ska man egentligen kalla "cowl" på svenska?).

Det här är garnet som skulle blivit Lily Pool Terrace , men som inte funkade i det mönstret. Nu blir det en Hasukai istället.

 

Som vanligt

Mina inköp under gårdagens besök på Sy- och hantverksfestivalen har ett visst färgtema - som vanligt.

Och de 2 saker som sticker ut är rätt förutsägbara de också, eftersom de är gröna. Väljer jag nån färg utöver de vanliga rosa och lila så är det ju limegrönt.

Nåja, följande saker fick följa med hem:

Ett måttarmband från Sala laser.

En härva Sweet Georgia Tough Love Sock, som med största sannolikhet hamnar i en sjal ihop med lite andra garner. 

Ett gäng lapptäcksbitar som ska bli påsar/förvaringar.

Dragkedja med stora kläppar som passar bra till väskor och förvaringar.

Viskosjersey som nästan känns vävd, med ett otroligt fall, ska bli en sommartopp.

Bomullsjersey, ska bli tunikor av min vanliga sort. 

Bomullsjaquard (trikå), ska bli nån sorts kofta.

 

Och så 2 trådrullar, men det är ju inte särskilt intressant.

Jerseytygerna ligger redan i tvättmaskinen, nu ska jag planera (och genomföra) sömnaden så att jag gör av med lite tyg inför nästa festivalbesök.

Att lita på magkänslan

Hur många gånger har jag stickat vidare fastän magkänslan sagt mig att det inte blev bra?

Alltför många, troligen. Men inte den här gången. Den här gången lyssnade jag faktiskt.

Bovarna i dramat var ett sjalmönster - Lily Pool Terrace - och ett garn som jag trodde skulle passa utmärkt.

Jag borde ju naturligvis insett redan innan jag började sticka, att garnet är alldeles för spräckligt för att ett spetsmönster ska bli snyggt. Antagligen var det de stora ytorna med rätstickning i mönstret som förvillade mig (jag älskar rätstickning i lätt melerat garn!).

Men jag startade. Och det blev ju rätt spräckligt, men jag stickade vidare. Fast när jag stickat första spetsbiten (som tur är så kommer den rätt tidigt) så ropade magkänslan rätt högt, så då fick projektet vila i nåt dygn innan jag bestämde mig för att repa upp det och raskt satte igång. Så raskt att jag såklart inte tog nån bild på spetsdelen innan jag repade. 

Nu får garnet bli nåt annat istället, det blir nog bättre.

Det kan gå fort

Det kan gå ganska fort om man bara anstränger sig lite. För en vecka och 2 dagar sedan hade jag precis börjat på sista framstycket på den lila koftan. 

Nu är den klar!

Mönster: CustomFit (min trettonde!).

Garn: Sandnes Sisu, nästan 8 nystan.

Stickor: 3.75 mm.

Framstycke nummer 2 tog bara 2 dagar att sticka klart, så häromdagen, när styckena låg och torkade, tog jag fram den röd-rosa koftan jag började på i januari 2017, och stickade lite på den. Det är drygt ett framstycke kvar på den nu, om jag bara anstränger mig lite har jag snart en kofta till. 

Fast jag är ju bra sugen på att sticka i mitt nya Fyberspates-garn...

Det kanske helt enkelt får bli både och, man kan ju sticka på mer än en sak i taget (även om jag ju faktiskt inte gjort det på ett bra tag).

 

 

Aldrig fel

Enfärgade, slätstickade yllekoftor är aldrig fel, men som jag har konstaterat många gånger tidigare, det är inte mycket till bloggmaterial i dem. Särskilt inte när jag använder CustomFIt och det inte ens finns en bild på hur den förväntas se ut när den blir färdig.

Addera tråkigt vinterljus till det, och det här blir resultatet.

Fast ljuset idag är inte så illa ändå, snön som har kommit hjälper ju faktiskt till lite.

Nä, vad den här bloggen behöver är lite inspiration.

Som nytt garn, kanske?

My precious!

Det är Fyberspates Vivacious 4-ply i färgen Grape, inköpt hos Tant Thea (det är inte riktigt så rött i verkligheten).

Om jag inte hinner ångra mig ska det bli en sjal, Lily Pool Terrace av Kirsten Kapur. Egentligen är den nog lite för asymmetrisk för min smak, men den är ju så fin! Ibland är det dessutom bra att utmana sina principer lite grann.

Men den får vänta lite, koftan ska bli klar först. Jag har bara ett framstycke och kanterna kvar, så det ska väl förhoppningsvis gå ganska fort. 

 

Fåraktigt

Mitt får är klart!

Mönster: Shoop the African Flower Sheep av Heidi Bears.

Virknål: 1,75 mm (på ett ungefär, antagligen, jag använde en gammal Boye nr 4 som ska motsvara ca 1,75).

Garn: Vitt Fabel, det rosa och lila är rester av Easyknits Wickedlets och Moods of Colors Glitter no. 1, det gröna är Litet Nystan handmålat Merino sock.

Den var rolig att göra och den blev hur söt som helst, men vad ska jag göra med den? Den får stå här på en hylla tills jag kommer på något bättre (jag kan ju så klart ge bort den, men just nu finns inga lämpliga mottagare och dessutom är det svårt att ge bort saker som är väldigt söta).

 

Och eftersom jag har haft The Shoop Shoop Song i huvudet under hela virktiden bjuder jag nu på lite musik. 

 

Nu återgår den här bloggen till vanliga stickningar, dvs slätstickade, enfärgade korvar. 

 

En boll?

Det går framåt med fåret, fast just nu ser det mest ut som en boll med ben.

 

  

Jag har tre blommor kvar på kroppen, sen är det dags för huvudet. I mönstret är det enfärgat, men man kan ju såklart göra det i färger också, men jag vet inte riktigt om jag vill. Det får jag fundera på, helt enkelt.

Den blir så söt, så jag vill göra ett gäng av de andra djuren också! Det kanske får vänta lite, så att händerna får vila lite från pillet, men jag tror att det finns en viss sannolikhet för att det kommer fler djur i min framtid.

Bloggvänligt - och inte

När man, som jag, stickar rätt mycket slätstickade koftor blir det inte mycket att blogga om, det kan man ju inte påstå. Jag menar, hur roligt är det att titta på slätstickade korvar i olika, rätt neutrala, färger?

Med det sagt, nu kommer det lite slätstickat i alla fall. 

Det är en CustomFit-kofta (men allvarligt, är det nån som på riktigt tror att jag skulle välja nåt annat mönster?), som jag påbörjade i början på november, men som fick ligga till sig lite när jag började på den gråa, rätstickade koftan. 

Garnet är Sandnes Sisu i en riktigt snygg mörklila som utgått, tyvärr är det lite svårt att få fram nåt av den färgen i vinterljuset.

Bakstycket och en stor del av första ärmen är gjort, så det blir väl en kofta det här också, så småningom.

Jag alternerar den här koftan med virkningen, för händerna pallar inte bara virkning. 

Magen och benen är klara och sidorna är påbörjade (man virkar fast blommorna allt eftersom arbetet fortskrider, det är därför jag inte gjort någon vit kant på blommorna till häger ännu).

Och det räcker med att titta i projektpåsen för att jag ska bli lite glad, det ÄR inte fel med färg!

Nytt år, nya möjligheter - nya galenskaper?

Man ska börja året som man vill fortsätta, sägs det, och jag ville börja året med färg.

Stickningen kändes tråkig, med påföljden att jag satt och Ravelry-surfade lite så där håglöst som man gör, när det mesta känns trist och ointressant.

Av någon anledning hamnade jag bland Heidi Bears African Flower-mönster, och tyckte som vanligt att djuren är väldigt gulliga (det har funnits några stycken i min kö, rätt länge). Och plötsligt fick jag för mig att jag skulle virka ett får.

Jag virkar ju inte normalt (jag KAN virka, jag tycker inte det är särskilt svårt och det är inte heller särskilt tråkigt, men det har liksom inte sagt klick, det är inte lika roligt som stickning), men nu letade jag fram lite rester (i rosa och lila, såklart) och satte igång.

Det är tur jag har ett lager av det mesta, för jag kunde faktiskt hitta en virknål som passar (i storlek 1,75 mm). 

Så nu virkar jag penta-, hexa-, hepta- och oktagoner för fulla muggar och har gjort 9 av totalt 36 delar.

Jag får se hur länge det är kul (och hur länge händerna låter bli att protestera), det finns ju flera stycken djur som är jättesöta och som jag kan tänka mig att göra, tex den här bulldogen och en flodhäst.

2017

Det är dags att sammanfatta ett år igen, jisses vad tiden går fort!

Jag kan ju börja med att konstatera att jag varit rätt dålig på att blogga, bara 19 poster under hela året känns inte som ett godkänt resultat. Jag vill ju blogga, så nu får jag nog ta tag i det och få lite bättre rutiner, så att det blir gjort.

Om jag sen tar en titt på vad jag tänkte inför 2017, så kan jag inte direkt påstå att det ser bättre ut. Jag ville sticka "knöligare och intressantare" saker, men det blev det rätt dåligt med. Sjalen som jag visade förra nyåret är inte klar, och den pilliga koftan jag påbörjade på nyårsdagen är heller inte klar (jag har 1½ framstycke kvar, så egentligen borde jag bara sätta fart och sticka färdigt den, den kommer att bli snygg). 

Jag fastnade istället för färgexplosioner, och stickade sjalar i olika konstellationer (det blev 9 st). Jag är jättenöjd med de flesta av dem, särskilt de här:

 

En enda kofta blev det i år, den blev klar i fredags.

En CustomFit, såklart, men den här gången med inspiration från ett annat mönster. Den är stickad i Onion Wool+Nettles no 4, på stickor nr 4.

Och så blev det 3 mössor och ett par halvvantar.

 

Men det bästa jag gjort i år är inte en stickning, det är att jag organiserat om i syrummet och garnlagret!

Från det här:

 

Till det här:

Inuti skåpet är det fortfarande rätt rörigt (det är svårt att få till nåt bättre utan hyllor), men utanför är det så mycket bättre! Mycket renare och snyggare och mycket lättare att hitta bland garnerna. Dessutom behöver jag inte flytta på lådor för att komma åt garn i nån låda långt ner. 

Min målsättning för 2018 då? Jag tror jag nöjer mig med att säga att jag ska sticka sånt jag tycker är roligt och sånt jag vill ha. Och jag ska försöka göra åt (eller bli av med) en del garn i lagret, det finns en del superfina saker där, det är nog dags att använda dem! 

Tänker jag sluta köpa garn? Näpp, det funkar ändå aldrig för mig att begränsa mig så. Men lite eftertanke i inköpen skadar inte, så det satsar jag på.

Vi ses 2018!

 

Gott Nytt År!

Randigt och rosa

Den färgglada sjalen Purlbreak är klar och jag är så nöjd!

 

Min är 16 varv större än i mönstret. Det hade inte behövts rent storleksmässigt, men jag ville inte ha en för skarp övergång från det randiga till det svartgråa, så därför fick det bli några ränder i svartgrått och flammigt innan jag började sticka enfärgat.

Mönstret är alltså Purlbreak av Stephen West.

Garn: 4 olika färger Sockenwolle 4-fach från Piratenwolle. 

Stickor: 3,75 mm.

Ena katten satt i fönstret och undrade vad jag höll på med när jag var ute och fotograferade (det gjorde säkert mina grannar också).

Är det nog med sjalar för i år nu då? Njae, det är nog högst osannolikt.

Förra helgen var vi nämligen i Köpenhamn, och jag besökte såklart Sommerfuglen, och inte mindre än 3 härvor av Hedgehog Fibres Sock fick följa med mig därifrån (de ropade så snällt på mig, inte kan man väl låta bli då?).

De måste nog bli en sjal de också (men jag vet inte vilken ännu).

Jag besökte Uldstedet också, men där blev det inget garn utan ett par ulltofflor.

Nu ska jag bara bestämma vad jag ska sticka på den närmsta tiden... jag har lite påbörjat, men det är ju aldrig lika roligt som att börja på nåt nytt. Fast medan jag bestämmer mig ska jag nog ta fram en Langfield-mössa i Softsock DK från Moods of Colors. Den förra blev för liten (och har därför inte ens hamnat på bild eller ens nämnts i bloggen), kanske kan den här bli bättre.

 

 

Det ena leder till det andra

Steg 1

För en vecka sedan satt jag och funderade på vad jag skulle kolla på för nåt när jag stickade. Jag tittar normalt på något program på SVTplay eller Youtube, men jag hittade inget som kändes tillräckligt intressant just då. 

Så jag fick för mig att testa Storytel, dvs ljudböcker. 

Jag har, historiskt sett, alltid varit alldeles för otålig för ljudböcker (de läser ju så himla långsamt!), men tänkte att eftersom det ju var rätt länge sedan jag försökte så kunde det ju inte skada att i alla fall testa. När jag dessutom hittade en hel del som jag var intresserad av så skapade jag ett konto. 

Och nog går det att lyssna på ljudböcker, det gäller bara att hitta rätt bok, med rätt inläsare (det blev Terry Pratchett-böcker på engelska, med Stephen Briggs som inläsare).

Steg 2

Efter nån dag eller så med ljudbok såg jag ett inlägg på Facebook med korsstygnsbroderier, och blev så sugen att jag genast letade upp några jag haft liggande i evigheter. När jag kollar på nåt på SVTplay eller Youtube kan jag inte brodera, bilderna distraherar för mycket så att jag inte kan koncentrera mig på stygnen, men med bara ljud gick det alldeles utmärkt.

Så nu broderar jag så länge det är ljust nog, sen går jag över till stickning.

Steg 3

Men nu var det ju det där med synen då...tant har blivit gammal.  Jag ville brodera på en "sampler" jag har haft liggande alldeles för länge, men jag insåg raskt att det inte fanns en chans, jag kunde ju inte se stygnen (räknade stygn över två trådar på tät linneväv... alldeles för smått!). 

Det fick bli aidaäv istället.

Inte mycket att se, speciellt inte eftersom detta broderi bara använder olika nyanser av grått...

Nå, jag kom på att det ju finns förstoringslampor.

Så nu har jag skaffat en dylik... det känns ju en aning tantigt, det måste jag medge, men vad gör man inte för att kunna handarbeta?!

Tänk vad som kan hända på en vecka.

 

 

Det som är spännande med färg

Var det nån som trodde att jag skulle kunna hålla mig ifrån att börja på den nya sjalen?

Det gjorde jag såklart inte. 

Tänk att det är så trevligt att sticka ränder! Jag tror det är för att man ser att det händer nåt, hela tiden.

Men det som är spännande med färg är att det funkar olika beroende på vad man gör med den.

Tittar man på de 2 nystanen bredvid varandra så borde de bara inte fungera ihop!

Det skär ju sig en del...

Men uppstickat är det annorlunda, helt plötsligt funkar det.

 Ibland kan man se liknande effekt när man stickar mönsterstickning med flera färger, nånting man tror ska funka blir inte alls bra, och nåt som borde bli jättefult blir hur bra som helst. 

Fascinerande är det i alla fall!

Mönstret är förresten Purlbreak av Stephen West.

Sjalar och färg

Mitt stickliv inspireras just nu av sjalar och av färg. Det verkar helt enkelt inte som om jag kan få nog av sjalar och jag kan definitivt inte få nog av färg, ju starkare och gladare färg, desto bättre.

Och därför har jag också köpt garn.

Först blev det ett lyxpaket från Moods of Colors, det är Softsock och Dreamy mohair i färgen Önskningar. Det kombinerade jag med ett garn från lagret och stickade mig en Striped Esjan av Stephen West.

Den blev gigantisk!

Ni ser min fot där nere till vänster, då får ni ett hum om hur stor den här sjalen är. Sista varven hade över 1200 maskor!!! Jag tycker dessvärre att den har blivit lite för gullig, men den blir bra som hemmasjal till en fryslort som jag.

Sen är det ju så att jag är extremt lättpåverkad, så när jag råkade se vad Bondtösen beställt, så klickade jag hem inte mindre än 4 härvor garn från Piratenwolle. Jag fick vänta ett tag, för först tog det ett tag innan det skickades, sen tog det över en vecka från Tyskland och hit!

Men igår kom det, och det var värt väntan.

På den här bilden är det rosa garnet till vänster väääldigt skarpt i färgen, och jodå, det är skarpt, men ihop med de andra garnerna blir det bra.

Och för ovanlighetens skull så har jag gjort en lite provlapp, fast det ska bli en sjal (Purlbreak av Stephen West). Jag ville se att färgerna passar ihop som jag tänkt, och jag tror det blir bra.

Särskilt subtilt blir det ju inte, men nu var jag inte ute efter det heller ;)

Jag fick ju, som sagt, vänta på garnet, så jag hann börja på ytterligare en sjal (Esjan var ju klar, och varför sticka på nåt som ligger??).

Det här blir en "på-skrådden"-sjal igen, och den här bilden är tvärtom mot den ovan, lite väl dämpad. De rosa hålvarven är klart mycket skarpare än de ser ut här. Vi får väl se om jag stickar på den, nu när det andra garnet kommit och lockar så mycket mer.

Rätt så fort

Jag stickar långsammare nuförtiden, eftersom jag har ont i händerna, men mössan blev ändå klar på en vecka.

Och som omväxling blev den också lagom stor, mina mössor har en tendens att bli lite små (provlapp? njae, inte för en mössa, det är ju nästan en provlapp i sig självt).

 

Lite information i repris:

Garn: Malabrigo Dos Tierras

Mönster: Toph av Woolly Wormhead

Stickor: 3,75 mm

 

Nu fortsätter jag att sticka sjalar...det är roligt och ger hyfsat snabbt resultat. Men jag har börjat fundera på en kofta, fast självklart inte i nåt garn jag har. Jag tror att jag ska Ravelry-surfa lite, och se om jag hittar nåt som faktiskt kan göra i ett garn jag har i lagret.

Bladigt

Ibland faller jag hårt.

Så hårt att jag bara måste gå och köpa garn (för att det inte finns garn i rätt tjocklek i lagret) och börja sticka nu, med en gång!

Den här gången är det en mössa av Woolly Wormhead som har fått mig på fall. Jag har stickat mössor av Woolly Wormhead tidigare, senast var det Aeonium, och jag tror knappt jag har sett nån av henne som jag absolut inte gillar.

Och i måndags kom det en ny mössa. En tvåfärgad med kortvarvs-blad, Toph . Den hamnade i min Ravelry-kö med blixtens fart, fast min första tanke var att jag skulle sticka den lite senare i höst. Sedan började jag fundera på garn, konstaterade att jag inte hade nåt bra i den tjockleken och kom på att jag tittat på ett Malabrigogarn tidigare i år, Dos Tierras. Och det garnet finns ju i min lokala garnaffär, så det fick följa med mig hem i tisdags. 

Och inte kunde jag hålla mig, så jag började på mössan igår. 

Älsklingsfärgerna igen.

Ja, vad ska jag säga? Rätstickning, rosa, grått, kortvarv...jag tycker mig känna igen det receptet. Japp, det här är en stickning som är som gjord för mig.

 

 

Varför gör jag så här mot mig själv?

Jag fick för mig att göra nåt annat än en sjal.... det blev randiga halvvantar.

De blev fina, men jag undrar om jag har blivit självplågare på sista tiden.

44 trådändar att fästa. Per vante. På översta bilden är de inte fästa ännu, det är därför det ser lite bulligt ut, men nu är det gjort (det är lika bra att ge sig på sånt med en gång!).

Jag stickade båda på samma gång, några varv på den ena, sen några på den andra, ett bra sätt att undvika att man bara gör en ;).

Mönster: Modicum mitts (jag har ändrat lite, tex har jag resår överst, så de inte blir slappa i överkanten).

Stickor: 2,5 mm.

Garn: rester av Easyknits Deeply Wicked och Wickedlets, Pigeonroof Studios High twist sock och Moods of Colors Glitter no 1.

Inte gick det åt mycket garn, runt 190 meter, men nu är min gradient från Pigeonroof Studios i alla fall nästan slut.

1 sjal... och några till

Good Vibes är klar!

 

Den blev kanske något starkare i färgerna än vad jag hade för avsikt, jag trodde att de övriga färgerna skulle dämpa den gröna mer än vad de gör. Men jag är jättenöjd!

Mönster: Good Vibes av Nadia Crétin-Léchenne (min blev lite mindre än originalet).

Stickor: 3,75 mm.

Garn är som följer:

Basen: Easyknits Deeply Wicked i färgen Down in the Depths

Rand 1-3 och 5: Easyknits Wickedlets i färgen Night Stalker

Rand 4: Black Trillium Fibre Studio Pebble Sock i färgen Daphne

Rand 6: Liten Nystan Handmålat Merino sock i limegrönt

Rand 7: Rohrspatz & Wollmeise SOckenwolle 80/20 Twin i färgen Hollerstaud'n

 

Det var riktigt roligt att sticka den, när man byter färg så känns det ju verkligen att man kommer nånstans! Nu funderar jag på om jag ska göra en till, fast något neutralare.

 

När jag ändå var ute och fotograferade passade jag på att ta kort på 4 sjalar till som aldrig fått riktiga foton. Jag var dock lite lat, så de ser i stort sett likadana ut...

Jag har nog nämnt samtliga tidigare, i alla fall.

Lakes and rivers. Det är så tråkig form på den här! Jag har hårdsträckt den, men den går tillbaka till  den där fula, kulliga formen hur man än gör. 

ZickZack Scarf. Den är kort eftersom jag inte orkade sticka längre.

Yet another one. En av många trekantssjalar på skrådden jag gjort den senaste tiden. 

Senecio. Mönstret ser ut som ärtor på tråd, därav namnet. Eget mönster.

 

Eftersom jag inte har stickat nåt annat än sjalar i år så tänkte jag nu ge mig på ett par vantar istället, medan jag funderar på vad nästa större projekt ska bli.

Flätkoftan är av någon anledning fortfarande för tråkig. Undrar om jag har tänkt rätt när det gäller den? Kommer jag att använda den? Är jag tveksam till det, så att det är därför den är så tråkig? Tål att funderas på.

Bästa sortens stickning?

Vad är egentligen den bästa sortens stickning?

Något tillkrånglat som blir fantastiskt vackert på slutet, som spetsstickning? Mil efter mil av slätstickning, så man bara stickar på utan besvär? Flerfärgsmönstrat?  Som alltid så beror det på situationen.

Jag är just nu (och har varit rätt länge) inne i en period med rätstickning. Bara rätstickning rätt upp och ner är ju inte jätteroligt att sticka, så det får ju gärna vara nåt som piggar upp det lite, så man inte somnar medan man stickar.

Good Vibes är en sån stickning. Den har

• rätsstickning
• lite ökningar 
• ett enkelt spetsmönster som går att komma ihåg utan att titta på mönstret
• kortvarv
• färgbyten
• inget som kräver att man tittar på mönstret hela tiden, så att man klarar att läsa eller titta på tv samtidigt

Jag tror den har allt.

Bara 9 varv till, sedan får jag byta färg igen!

Ännu mera färg!

Som jag sa i förra inlägget så började jag sticka på en sjal till.

Det jag valde var Good Vibes, och varje rand ska få en färg. Jag har stickat första delen, så nu börjar det roliga!

Jag har nystat alla härvorna, nu är det bara att sätta igång!

En enda färg är för fegisar

Sjalen från förra inlägget var rolig att sticka på, så den är klar. 

Jag blev förtjust i sjalen så fort jag såg mönstret, när det släpptes i slutet av juni. Rätstickning och ränder är ju aldrig fel och jag hade som av en händelse lite restgarner och lite nyinköpt garn från Moods of colors i lagret, så det var ju bara att börja!

Mönster: Humphry

Stickor: 3,5 mm (man använder 2 rundstickor och stickar en rand i taget, och byter sida för varje rand)

Garn: Made by Jannika Sock100 (en av de rosa), Moods of colors Soft sock (grått och 1 av de melerade) och Glitter (resten)

Man kan ju göra sjalen lite mer dämpad, genom att använda bara 2 färger, men varför fega när det finns så mycket fina färger? Om man väljer några nyanser av en eller två färger så blir den ju fortfarande lite sammanhållen, och inte alls skrikig (som den lätt skulle kunna bli!). 

Man kan också få formen att bli mer eller mindre symmetrisk, beroende på hur breda man gör ränderna. Jag valde att göra varje rand lika bred, och då är den i stort sett symmetrisk (den lilla avvikelsen är så liten att den inte syns när man bär sjalen). 

En nackdel med många färger är ju så klart alla trådar man är tvungen att fästa.... 

Det blev 56 stycken.  Och om man jämför med en liten randig babymössa jag stickade 2003, med 96 trådar att fästa, så var ju det ingenting. 

Nu blir det en sjal till, för koftan är fortfarande för tråkig. 

Ologiskt

Det är sjalarnas år i år, det är tydligt. Visserligen har jag stickat sådär 70% av en kofta, men det enda som har blivit klart är sjalar. Närmare bestämt 5 stycken. 

En zickzackscarf som är kort, eftersom den till slut var så tråkig att sticka på, så jag avslutade den bara för att jag inte orkade mer. Så tråkig så att det inte ens finns en bild på den i färdigt tillstånd. Stickad i Lang Mille Colori Baby.

En halvmånformad Lakes and Rivers, stickad i Malabrigo sock och Cascade Heritage.

En randig på-skrådden-sjal som inte har blivit fotograferad efter den första bilden.  Gjord i Malabrigo sock och nåt udda glittergarn.

En på-skrådden-sjal med blommor efter eget huvud. I Malabrigo sock och Fleece Artist 2/6.

Och ytterligare en på-skrådden-sjal med små prickar, också efter eget huvud. Som inte heller fastnat på bild. Och som också är stickad i Malabrigo sock, den här gången ihop med Moods of Colors Soft sock.

---

När den senaste sjalen var klar så skulle jag ju ha nåt annat att sticka på, så jag tog fram koftan och tänkte att den kunde bli klar. Det borde ju kunna gå undan, med bara 1½ framstycke kvar...  och dessutom är det småflätor, det borde ju vara lite roligt att sticka på. Nope. Det är s å  t r å k i g t ! ! !

Varpå jag har börjat på ytterligare en sjal. I rätstickning. Enligt alla konstens regler borde det vara betydligt mycket tråkigare än koftan, för det händer ju nästan ingenting, men här styr tydligen inte logiken.

Den här sjalen är åtminstone inte konstruerad som de andra, och borde dessutom svälja en massa garn. Den innehåller konstigt nog inget Malabrigo sock. Dessutom; grått, rosa och lila kan aldrig bli fel, inte i min garderob i alla fall!

Många sorters kortvarv

Man kan alltid lära sig nåt nytt i stickningen. :)

 

Häromdagen fick jag anledning att prova en typ av kortvarv jag aldrig provat tidigare. 

Nu blir det svengelska här, för jag har inte sett några riktigt bra uttryck för de olika varianterna av kortvarv på svenska, så jag blandar helt enkelt in de engelska orden. 

 

Jag har alltid tidigare hållit mig till en och samma sorts kortvarv (den som kallas wrap and turn eller w/t), men när jag startade ett nytt projekt (mer om det en annan gång) så hade designern valt att använda german short rows. Det är ju alltid roligt att lära sig något nytt, så jag gjorde som det stod. 

Det var som en uppenbarelse, det blev ju så mycket snyggare än vad w/t brukar bli! Jag nämnde detta i en grupp jag är med i på Facebook, och fick några fler exempel på kortvarv.

 

Ja men, då blev jag ju nästan tvungen att prova lite olika kortvarv och jämföra dem, eller hur? 

Det blev 7 stycken! Jag har stickat i ett sockgarn, på stickor 2,5 mm, och jag har inte tvättat provlappen (för att man ska se kortvarven i sitt fulaste tillstånd, det brukar ju jämna ut sig lite när man tvättar).

Jag valde också att sticka slätstickning, där det syns mycket mer än om man stickar rätstickning.

Jag har inte gjort några riktiga beskrivningar av hur man stickar, istället har jag länkat till andra som redan har gjort det. Vissa är på engelska, men de är lätta att förstå, med många bilder eller video.

 

För att göra det lite enklare, här är en bild där jag numrerat och ritat ut var vändningarna är:

1. Turn, slip (förkortade varv, enkel) 
   Det här måste vara den enklaste av alla kortvarv, men det är också utan tvekan den fulaste. När man stickat så långt man ska, så vänder man och lyfter den första maskan (som om den skulle stickats avigt), och stickar sedan vidare. Man ska dra åt tråden för att undvika hål, men det spelar ingen roll hur mycket man drar, det blir hål.
   Min dom: Undvik denna variant, det blir aldrig snyggt!
2. Wrap and turn, w/t, w&t
   Här virar man garnet om en maska för att stänga till hålet som uppstår när man vänder. Man kan låta garnet ligga kvar runt maskan (vilket är rätt fult!) eller så plockar man upp det extra garnet och stickar ihop det med maskan (det har jag gjort här). 
   Detta är en vanligt förekommande variant i många mönster. En något snyggare teknik, men som ni kan se längs linjen så blir det gärna dragningar och en rätt tydlig linje utmed vändningarna.
   Min dom: Det finns bättre, prova nåt annat!
3. German short rows
   Som nybörjare på stickning får man lära sig att aldrig dra garnet över stickan (tex när man vänder på arbetet), så att man får 2 ben på maskan istället för en. Här gör man precis det, och utnyttjar det för att stänga till hålet.
   Den här varianten kan bli riktigt snygg, även om den ser lite ojämn ut just här (jag har provat den på andra stickningar, där den har blivit jättesnygg). En klar fördel är att den är lätt att genomföra, det är inte mycket som stör stickningen.
   Min dom: lätt och trevlig variant!
4. Japanese short rows
   Nu börjar vi blanda in "verktyg" i kortvarven! Det kan vara öppningsbara markörer, hårnålar eller bara en trådände. Man markerar garnet vid vändningen, och plockar sedan upp den lilla öglan som uppstår och stickar ihop med nästkommande maska. 
   Denna variant är riktigt snygg, men klart fippligare än de andra, eftersom man ska använda nåt för att markera garnet. Det intressanta är att denna och nummer 3 utförs med helt olika teknik, men stänger till hålet på samma sätt, om man tittar på maskorna.
   Min dom: Snygg, men för fipplig för min smak.
5. Shadow wraps
   I den här tekniken skapar man en extra maska, en skugga till vändmaskan, som man sedan stickar ihop med den maskan. Den extra maskan gör det väldigt lätt att se var vändningarna är, vilket är en klar fördel. I mitt prov blev den dock inte så snygg, det verkar som om det drar lite mer i maskorna med den här varianten, så att det nästan blir lite snett. Om jag har förstått det rätt är dock denna mycket användbar och fin vid sockstickning.
   Min dom: Vid rätt tillfällen kan den vara jättebra!
6. YO short rows
   Här använder man sig av ett omslag när man vänder, vilket gör att det blir i stort sett samma resultat som när man gör wrap and turn. Och det blir ungefär lika bra, dvs inte särskilt snyggt.
   Min dom: Näe, använd nåt annat!
7. Sunday Wrapless short rows
   Den här metoden är en variant av Japanese short rows, där man använder sig av en markör, men där man inte lyfter första maskan efter att man vänt, utan stickar den. 
   Min dom: Riktigt snygg, om än lite fipplig! 

 

Vad kommer jag att använda då? 

Jag kommer antagligen att hålla mig till German short rows. De är snygga, och inte så besvärliga som Japanese short rows eller Sunday wrapless short rows. Om jag någon gång tycker att det inte blir tillräcklig snyggt med German short rows kommer jag nog att använda mig av Sunday wrapless short rows, de är snyggast i mitt prov (men inte så snygga att jag står ut med fipplandet! Tålamod är inte min grej).

Roliga småsaker

Mitt senast färdiga alster är inte stickat, det är sytt.

På Syfestivalen köpte jag ju lite kvilt-tyger och diverse tillbehör, med baktanken att göra väskor/påsar/förvaringar.

I förra veckan gjorde jag en väldigt fin, men totalt oanvändbar Baby bionic gear bag (den har jag sprättat bort dragkedjan på, så det finns inget att visa, men den var för kort upptill, så att det inte gick att ha nåt i den OCH stänga den), idag blev det en stick-"påse" som blev mycket bättre.

Jag följde den här beskrivningen, som visar hur man syr den fodrad, och gjorde den lite större än den som visas där, bitarna var ca 30x21 cm.

Det får plats ett stort nystan och en mindre stickning i den, som tex en mössa, eller ett par sockar.

Jag har använt mig av en "väskdragkedja", den har ett något bredare band och en rejälare kläpp att dra i än vanliga dragkedjor, de är väldigt praktiska. Det är inte riktigt nödvändigt att ha en sån dragkedja på en påse av den här sorten, men jag använde den redan avklippta dragkedjan från bagen jag sprättade upp, så att den skulle komma till någon nytta trots allt. 

Jag hittade dragkedjan på Quilt Passion, och det finns gott om färger att välja på, sånt är ju alltid extra trevligt. 

 

Om jag gör en till sån här påse kommer jag nog att använda mig av vadd, så att den blir lite stadigare, det är ju synd att inte visa upp den fina formen ordentligt, och med bara vanligt vlieselin blev den lite för mjuk, tycker jag.

Hur många nya saker kan man börja på?

Nu börjar jag få för många projekt på stickorna. En tydlig indikation på detta är att jag inte stickat klart något i år, jag bara börjar på nya saker. 

Och nya saker = nya sjalar. Gärna stickade på skrådden. Och gärna i Malabrigo sock.

Som den här: 

Malabrigo sock i färgen Zarzamora. Jag ska ha en till färg (i annat garn) och lite spetsmönster på den här, senare.

Eller den här:

Malabrigo sock i färgen Eggplant och Rico Design Superba Las Vegas (med rosa och glitter). Med samma konstruktion som den ovan.

 

Halsduken från förrförra inlägget växer i alla fall, den är nog dubbelt så lång som på den här bilden nu:

Och koftan växer också, fast väldigt långsamt:

Bakstycket och ärmarna är klara, det är "bara" 1½ framstycke kvar nu. 

Det finns ett gäng andra stickningar som inte fått uppmärksamhet på länge, bla 2 par vantar, några sjalar (som är mer komplicerade än bara rätstickning) och en halstub.

Nu vore det kanske idé att sticka klart något av allt detta. Jag menar, det finns ju alltid nåt nytt garn eller mönster som bara måste påbörjas, det skulle vara trevligt att göra klart nåt innan nästa sånt tillfälle dyker upp, det kan hända förr än man anar.

 

 

 

Vi skulle ju inte dit

Vi skulle inte åkt till Sy- och hantverksfestivalen, jag och E, hade vi tänkt, men nu blev det så i alla fall.

Och jag gav mig själv rätt fria tyglar vad det gäller inköp, så jag kom hem med en hel del.

Jag hade planerat att ta finbilder på alltihop, men en elak förkylning har gjort att orken idag är ungefär noll, så det blev bara lite extra ljus.

Här är en bild på alltihop, det är en hel del! Men det är ju lite svårt att se nåt, så jag tog separata kort (undrar om det egentligen är så intressant, vad jag har köpt? Nåja, jag gillar ju att se vad andra har köpt, så ni får stå ut!).

1,5 meter bomullsjersey från Indiefabrics. Indiefabrics är ju fyra finska tygtillverkare som har ett samarbete, det verkar som om just det här är från Neenuska. 

3 meter kräppad viskos från Stina Jakobsson, som ska bli en sommarklänning.

2 extra nystan Pop från Magasin Duett, det jag köpte i höstas räcker inte till koftan jag stickar på.

Lite kvilt-tyger som ska bli stickpåsar/fodral/väskor/nåt sånt, och lite extra-extra-extra-hård, tjock vlieselin (Peltex).

En färgkarta från Erika Åbergs och Lotta Bloms samarbete Färgspel.

Lite mer BH-material (nån gång SKA jag få till en BH som passar, än så länge har jag gjort en totalt misslyckad och 2 halvbra).

Mellanlägg till väskor, ett mönster till stickförvaring, 4 väskdragkedjor (de har bredare "band" än vanliga dragkedjor) och en magnet.

 

Jag ser ett visst rosa tema här, men så brukar det ju kunna bli när jag handlar.

 

Om jag nu bara kunde blir av med förkylningen så jag orkar få lite inspiration! Jag får klappa lite på inköpen tills den försvinner.

Färgrikedom

Det händer ju då och då att jag faller för nåt mönster. Ibland är det plagget/produkten i sig som gör det, ibland är det tekniken. Det behöver inte ens vara nåt särskilt spännande eller raffinerat, det kan vara nåt superenkelt som jag fastnar för.

Som det här.

Zickzack-mönster. Och färg. 

Lang Mille Colori Baby i 2 färger, en lugn (på gränsen till tråkig, i blått och lila) och en rätt så hysterisk (med rosa, korall, orange och ljuslila).

Och magin infinner sig. Den lugna balanserar och dämpar den hysteriska, och helheten blir mer än delarna.

Dessutom är det rätstickning. Och ränder. Ränder är aldrig fel.

 

Ett plus ett...

...blir i det här fallet faktiskt bara ett.

Jag startade en ny kofta på nyårsafton, precis som jag skrev, och den här gången ska den inte bara bli slät.

Eller, ja, den är mest slät, men det blir små flätor också. 

Jag kommer, som vanligt, att sticka efter CustomFit, men jag slår ihop den med Braid Hills av Kate Davies.

Braid Hills är jättesnygg, men Kate Davies mönster passar mig inte riktigt, och jag är inte alldeles förtjust i en del av hennes lösningar. Men hennes detaljer kan jag ju använda (och jag har självklart köpt mönstret!).

Garnet är POP från Magasin Duett, i färgen True love pink, och som det så ofta är med röda toner så är den helt omöjlig att fota, så att den riktiga färgen kommer fram. 

Jag är snart uppe vid ärmhålet, så snart bakstycket är klart kan jag börja med det roliga flätstickandet!

November-saker och årets första stora grej

I november stickade jag klart 2 saker (en mössa och en sjal) som aldrig ens hamnade här på bloggen (det kan ju bero på att jag var rätt dålig på att blogga förra året).

Idag tog jag mig ut för att fotografera lite, och då fick mössan och sjalen följa med.

Mössan är Aeonium av Woolly Wormhead och jag har stickat den i Malagrigo Worsted i färgen Holly hock.

Sjalen är efter eget huvud och stickad i Malabrigo sock i färgerna Aniversario och Violetas Africanas. 

 

Och, ja, de är självklart gjorda för att matcha jackan!

Jackan, ja. Det var den jag gick ut för att ta kort på. 

 Jag köpte tyget på Syfestivalen i oktober 2015, och sedan fick det ligga till sig, innan jag klippte ut mönsterdelarna nån gång i december och slutligen sydde det mesta i förra veckan. I fredags sydde jag det sista (knapphål och knappar) och idag fick den en omgång med strykjärnet innan jag gav mig ut. 

Jag är jättenöjd! Visst finns det förbättringspotential (ärmkullarna tex), men eftersom det är ett svårhanterligt tyg, så ser jag det som ett mycket lyckat projekt.

Tyget är bomullssammet från Korps, den är fodrad med ett Libertytyg i bomull/ull (jag gillar inte vanligt foder!) och i ärmarna har jag viskosfoder. Mönstret är Butterick 6141.

Jag köpte 3 omgångar med knappar (vadå, skulle jag ha svårt för att bestämma mig?) och till sist blev det såna här:

Nu saknar jag bara ett par matchande vantar också, men de är påbörjade. 

Hejdå 2016

Jag håller mig kvar i sjal- och koft-träsket, det var lätt att konstatera när jag kollade på Ravelry för att se vad jag åstadkommit under 2016.

Totalt 5 koftor och 7 sjalar har det blivit (plus lite smått och gott, som Barbiekläder och mössor), och precis som vanligt är det slätt och enfärgat som gäller. Inte det mest bloggvänliga eller ens det mest roliga att sticka, men jag använder dem! Och för mig är det viktigare att det blir använt än att det är jättespännande att sticka (och jag stickar ju delvis också för att det är avslappnande, det är viktigt). 

Jag gjorde en liten spurt på slutet och har avslutat den sista koftan för året idag, på årets sista dag, en rosa kofta i Rowan Baby Merino Silk DK. 

 

Jag funderar dock på att göra lite knöligare och mer intressanta saker under 2017, mest för att jag ju har en sån massa koftor och sjalar redan, det vore kanske bra om de tog lite längre tid att göra, så det inte blir så många nya saker.

Ett sånt projekt har jag redan börjat på, en sjal i tvåfärgad patentstickning.  Väldigt rolig stickning, jag hoppas att jag kan hitta mer sådana saker att göra under 2017.

Fast jag kommer såklart att göra fler koftor! Jag har garn till många fler, och eftersom jag har avslutat en kofta på årets sista dag, så kanske jag ska satsa på att påbörja en kofta i morgon, på det nya årets första dag! 

Ja, så får det nog bli, det sätter en bra ton för 2017!

Gott nytt år till er alla, vi ses nästa år.

Räddningsaktion

Det finns många personer i stickvärlden som jag beundrar, och finska Lene Alve är en av dem. Hon är otroligt inspirerande, och i sin blogg visar hon många fantastiska saker. 

När hon satte igång att förnya en kappa så blev jag inspirerad att ta tag i en sak som jag funderat på ett tag. 

Så här såg den ut som ny

Min gråa Supersoft-kofta från december 2014 är en riktig favorit och flitigt använd, men den har börjat se lite sliten och saggig ut. Den har väldigt tunnslitna ställen på ärmarna (där jag lutar armarna mot skrivbordet när jag jobbar, inte riktigt på armbågarna, men bra nära), och den är lite säckig och tråkig. 

Eftersom jag gillar den så mycket så vill jag piffa upp den lite, så att den kan hänga med ett tag till.

Tråden är nästan av på ett ställe där.

 

En del kan ju rättas till med ett bad, men jag ville göra lite mer, framför allt med ärmarna!

Tyvärr har jag inte kvar något garn i rätt färgbad, så därför ville jag inte göra en stoppning på ärmarna. Det blir lite klumpigt och avvikande, och jag tror att det skulle blivit fult. Istället så gör jag nåt som visserligen använder samma garn, men som ser avvikande ut med vilje, om ni förstår vad jag menar.

Första ärmen är klar

Den första ärmen har fått en utanpåliggande lapp (jag stickade en lapp på mindre stickor än vad koftan är stickad med), och jag har virkat fast den med limegrönt garn (också Supersoft). Den andra ärmen ska också få en lapp, och så ska jag göra nåt åt halsringningen och framkanterna, tror jag. Riktigt hur det blir vet jag inte än, jag har inte funderat klart, men det blir nog lite färg där också.

Återstår att se om den extra färgen gör att koftan blir mindre använd, eller om den får behålla sin favoritstatus.

 

Den här gången blev det garn!

Igår var det dags för fakirlördag igen, dvs ett besök på Syfestivalen (eller Sy- och hantverksfestivalen som den heter numera, men det är ju så himla långt).

Det blev verkligen en fakirlördag, för det började att jag vaknade redan kl 04:00 och inte kunde somna om, rätt onödigt kan jag tycka. Sen blev det buss till Älvsjö, som vanligt, hela dagen på mässa, hem med bussen igen och så mat på restaurang innan jag kom hem vid 20:30, sådär. En lång dag, så idag är det mest vila som gäller.

Och, kan man tänka sig, jag köpte garn den här gången! De senaste 2 besöken har ju inte resulterat i något garn, men det tog jag igen igår, när det blev garn till inte mindre än 2 koftor.

 

Det blev:

7 nystan POP från magasin Duett.

5 nystan Supersoft, också från magasin Duett.

2 bomullsjersey-bitar från Indiefabrics.

1 liten bit bomullstyg.

Lite BH-tillbehör.

Precis som vanligt blir det tunikor och koftor, den lilla bomullsbiten ska bli nån stick- eller sy-förvaring, och vad BH-tillbehören är till säger ju sig självt.

Det är alltid lika roligt att gå på Syfestivalen, man kan egentligen inte göra så många kap rent ekonomiskt, men inspirationsmässigt är det en fullträff!

 

Köpa knappar på distans

 

 

Knappar är roligt, men ibland kan jag bli lite frustrerad över utbudet. Här omkring finns ingen riktigt bra knappaffär, så när jag hittar några fina knappar som passar min stil så brukar jag passa på att köpa dem.

Den här gången har jag däremot letat. Och letat. Och letat. Jag är ute efter stora knappar till en jacka, men har fortfarande inte hittat något som passar. Det skulle ju kunna bero på att jag är ute efter nåt som passar till rosalila tyg och inte vill ha metallknappar.

Det finns miljarders fina barnknappar med färg, men vuxenknappar är en helt annan sak, tydligen, i alla fall där jag bor. Jag tror att jag får göra en utflykt till Göteborg och Knapp-Carlsson nån gång.

Nåja, istället satte jag mig vid datorn och började leta på Etsy. Där finns det mycket fint! Jag hittade dessvärre inte några som passar till jackan, men 3 andra sorter har nu letat sig hem till mig.

De stora rosa och lila knapparna (i trä) kommer från Oritdotan, de gröna och de blommönstrade (i kokosnöt) kommer från Lyanwood. 

Nu får jag fortsätta leta efter stora knappar till jackan, nånstans måste det väl finnas? I värsta fall får jag klä knappar, det finns i alla fall att köpa.

Matchnings-möjligheter får mig alltid på fall

OK, så jag är ett matchningsfreak.

Jag trivs bäst när färgerna i mina kläder matchar varandra, när koftor plockar upp färger i t-shirtar och tunikor och det inte skär sig nånstans. Inte så att det ska vara samma färg på allt, det ser ju bara platt ut, utan så att färgerna harmonierar med varandra. 

Eftersom jag syr och stickar mina egna kläder, så ger det ju ännu större chanser att få det som jag vill ha det. Det ger också större chanser (eller ska jag säga risker?) att jag faller för nåt som passar perfekt ihop.

Gårdagens inköp är ett typexempel.

Jag besökte Ohlssons tyger för att köpa overlockstråd. När jag går dit så går jag alltid ett varv och kollar vad som kommit in, och eftersom tyger inte tenderar att återkomma så brukar jag köpa det jag gillar när det finns nåt (för 1 månad senare finns det antagligen inte kvar).

Den här gången hittade jag ett trikåtyg (med "vuxet" mönster, det är klart svårare att hitta än barntyger), och det fick följa med mig hem.

Sen var det dags för stickcafé i garnaffären. Som precis hade fått in lite nya garner. Och eftersom innehavaren vet vad jag gillar så hade hon såklart vett på att styra mig dit (jag var INTE svårövertalad!). Garn i naturmaterial, i fina färger, vad kan man mer begära?

Knappar kanske? Jodå, det fanns det också. Perfekta knappar. Helt perfekta knappar, faktiskt.

Be still my heart!

Trikåskjorta och kofta, det är vad det ska bli. Och jag vill sticka den koftan NU! Dags för en provlapp, med andra ord, för den här koftan vill jag ha mer än den rosa jag redan börjat på (så den får nog hamna lite i skymundan ett tag).

(Tyget är viskostrikå, och garnet är Permin Esther i ull och bomull)

Fort och fel

Ibland går det fort... och ibland går det tydligen extra fort.

Det är precis som Yarnharlot säger, som van stickare gör man också fel, det blir bara större fel, fortare.

Det kanske kan förklara hur jag klarade av det senaste idiotiska felet.

2 extra omgångar med ökningar (med 16 varvs mellanrum) som jag uppenbarligen gjorde av bara farten, resulterade i att ärmhålet hamnade 8 cm högre upp än vad som var meningen (det börjar vid första markören, men skulle börjat där måttbandet slutar). 

Om jag nu hade tänkt lite kunde jag ha kommit på det efter sista ökningen, om jag hade räknat mina maskor då. Det gjorde jag självklart inte, jag räknade dem NÄR ALLA ÄRMHÅLS-MINSKNINGAR VAR KLARA. Ungefär 15 cm för sent.

Förspilld kvinnokraft, kan man kalla det.

Jag har nu repat upp och gjort om, och har nu ärmhålet på rätt ställe. Suck.

(Det blir en kofta, såklart.)

Grått

Innan jag började sticka Leftie så skrev jag ju om att mina koftdelar hade torkat klart. Sen blev det bara inte av att jag skrev något om den, men den har varit klar sedan i mitten av juli och är redan flitigt använd.

Det är egentligen inte mycket intressant med den här koftan, den är exakt likadan som den lila jag stickade förra sommaren. 

 

 Samma mönster, samma stickfasthet, lika många knappar, bara färgen på garnet och knapparna skiljer.

Och den är alltså stickad i Cotton Viscose, på stickor 3, och mönstret är CustomFit.

 

När Leftie var klar fick jag för mig att börja på en konstig sjal som heter Linientreu. Jag vet inte varför jag föll för den, men det hade nog nåt att göra med att den är annorlunda stickad. Efter att ha stickat på den ett tag så tappade jag dock totalt tålamodet med den, när jag hittade 2 stora fel (och eftersom den är stickad i moduler så var det ju inte bara att repa upp en liten bit), så nu har jag gett upp.

Den är jättebubblig medan man stickar på den, och det är inte någon bekväm stickning, det kan man inte påstå. Och inte blev det särskilt snyggt heller. Nå, allt blir inte bra, så är det ju.

Nu har jag börjat på en kofta istället. Igen. Den här gången ska den bli rosa! 

Jag köpte 7 nystan Rowan Baby Merino Silk DK på rea, men var lite osäker på vad det skulle bli, 7 nystan är lite för lite för att bli en vanlig kofta. Men så började jag leta lite på nätet, och hittade fler nystan i England, så nu har jag 10. Tyvärr inte i samma färgbad, men de är väldigt lika, så det funkar att sticka 2 varv vardera med de olika färgbaden.

Även denna kofta blir slätstickad, med rätstickade kanter, efter CustomFit-mönster. Lite tråkigt, kanske, men nu ÄR det ju sådana koftor jag använder, så det får bli så.

Den kommer bli mjuk och härlig, garnet är väldigt trevligt

Original Leftie

Som så många gånger förr har Garnstudio/Drops härmat redan befintliga mönster, den här gången är det bla Martina Behms Leftie. Och som vanligt beter de sig knasigt, istället för att bemöta den kritik de får så spärrar de ord, plockar bort kommentarer och blockerar folk.

Efter att ha lyssnat på Nördic knittings avsnitt om upphovsrätt så är det ju lätt att inse att det är en snårskog. Kanske balanserar Garnstudio på rätt sida (eftersom själva stickmönstret inte är kopierat utan de har härmat utseendet och kan hävda att de inte kopierat utan inspirerats), men det gör inte deras handlingssätt schysstare.

Många blev så klart upprörda, och många tycker att man ska bojkotta Garnstudio/Drops. Jag stickar ju inte efter Drops mönster (eftersom jag tycker de är så dåligt gjorda), men jag köper ibland deras garner, så jag har såklart funderat på hur jag ställer mig i den här frågan.

För mig, som kan sticka efter engelska mönster och har råd att välja andra garner och köpa mönster, så är det ju rätt lätt att undvika dem. Men jag undrar hur stort genomslag en bojkott egentligen har? Många har nog aldrig sett de mönster som Garnstudio/Drops härmar, och kommer aldrig att se dem heller. Det är lätt att tro att "alla" har sett originalen, och att "alla" kan köpa andra garner och mönster, men så är det nog inte (man har kanske inte råd, eller vågar inte sticka efter engelska mönster tex). Frågan är komplex med andra ord, men saker är ju inte bara svart eller vitt, utan oftast flera nyanser av grått.

Nåja, för 2-3 veckor sedan så skapade Kristin, som har @garnigt på Instagram, en KnitAlong för att "uppmärksamma de små designerna och slå ett slag för upphovsrätten", med taggen #OriginalLeftieKal

Hon skriver bland annat följande i en kommentar: "Eftersom det är svårt att få rätt i sådana här frågor tänkte jag att en kampanj för att uppmärksamma upphovsrätten och att uppmana stickare att faktiskt betala för mönster nog skulle göra mer nytta än en gnällkampanj riktat mot det kopierande företaget."

Det där är ett angreppssätt som jag gillar, så jag hoppade på, köpte raskt mönstret och startade. Dessutom hittade jag garn i lagret, och det är ju aldrig fel!

Nu är den klar och jag är supernöjd.

Jag har använt stickor 2,75 mm, handfärgat sockgarn från Sannsticks (det lila) och Colinette Jitterbug i färgen Cherry. Hela det lila nystanet gick åt, och ungefär hälften av Jitterbug-garnet. Den är 185 cm lång och ca 38 cm djup.

Och det kan väl knappast bli bättre än när man kombinerar 2 favoritfärger i samma projekt? Den här kommer att passa bra i min garderob.

3 dagar

 Det tog 3 dagar för koftdelarna att torka! Tacka vet jag ullgarn, det torkar klart mycket fortare.

Jag upphör aldrig att fascineras av hur stickningen förvandlas av att sträckas ut i vått tillstånd.

Från smala, snurriga tarmar

till "väluppfostrade", platta, lätthanterliga delar.

Om man ska sy ihop sina plagg är det bara ett måste att våtsträcka delarna innan man börjar, det gör allt hundra gånger lättare!

Kan det vara så att motståndet mot att sy ihop stickat till viss del ligger i att man försöker göra det utan att våtsträcka delarna först? I så fall begriper jag om man inte gillar att sy ihop. Nåja, det finns nåt för alla, och man kan inte gilla allt, så är det ju.

Men nu ska i alla fall jag börja sy, så att jag får färdigt den här koftan!

 

Sällsynt dålig planering

Mina gråa koftdelar ligger på de gråa mattorna och torkar. Cotton Viscose torkar inte så fort, och när man, som jag, lägger delarna dubbelt (för att få dem likadana) går det inte fortare.

Detta borde jag ju naturligtvis ha tänkt på. Nu tar det minst en dag till innan jag kan börja sy ihop koftan och sticka framkanterna. Och jag har inget annat roligt att sticka på!!! Hur tänkte jag där? Detta är ett fall av sällsynt dålig planering, jag skulle ju självklart ha tänkt ut nåt nytt och roligt att börja på medan delarna torkar.

Så nu blir det djupdykning i Ravelry och garnlagret, nån bra kombination måste ju gå att hitta, så mycket garn som jag har.

Det går ju inte fort det här

 

 

 

Nej, det går verkligen inte fort att sticka i Cotton Viscose, garnet är stumt och händerna gör ont. Egentligen skulle jag sticka på något annat då och då, för att låta händerna vila, men då blir ju den här koftan aldrig klar.

Så därför stickar jag vidare i sakta mak, tar pauser när händerna inte vill, och hoppas och tror ändå att jag ska få färdigt koftan innan sommaren är slut. Den passar nämligen väldigt bra in i min garderob...

I dagsläget har jag gjort klart bakstycket och en ärm och precis börjat på ärm nummer 2. Tidigare stickade jag ju gärna ärmarna samtidigt, för att få dem likadana, men numera blir det oftast en i taget. I CustomFit-mönstren anges nämligen hur många varv man ska sticka, så då blir ju ärmarna lika, om jag bara gör som det står. Och det gör jag. Oftast i alla fall. Det har inträffat att jag har fått repa upp en bit när jag hoppat över nåt nödvändigt (hur var det nu, man ska läsa igenom hela mönstret innan man börjar?), men det händer mer sällan än man skulle kunna tro. 

Så jag stickar vidare och drömmer om smidiga och stunsiga ullgarner och vad jag ska sticka med dem. Men jag drömmer bara, lägger jag ner den här koftan blir den väl aldrig klar.

Från svart-vit till svart-rosa

Svart-vitt är inte min grej... jag gillar färg och trivs inte i svart-vita mönster. Så när jag hittade ett jättesnyggt jerseytyg i svartvitt så suckade jag lite över att det inte fanns i färg och försökte sen hitta nåt annat. Jag hittade visserligen lite andra tyger, men jag kunde inte riktigt släppa det där svart-vita.

Då kom snilleblixten!

Vilken fantastisk idé (om jag får säga det själv)!

Tyget inhandlades, ett paket färg likaså, jag färgade, klippte och sydde lite och nu äger jag en svart-rosa klänning.

Tyg: Viskos-jersey från Ohlsons tyger.

Färg: Dylon tvättmaskinsfärg i Flamingo Pink, köpt på Panduro.

Mönster: Ursprungligen Autumn Mood från Ottobre, men rätt omarbetat (ringningen är ändrad, ärmen kortad, och så är den vidare i nederdelen).

Bäst av allt är nog att det (nästan) garanterat inte finns nån mer som har en likadan!

 

Ännu en gång

Ännu en gång har jag gett mig på att sticka i garn jag vet att jag inte är så förtjust i, bara för att jag så gärna vill ha det färdiga plagget. Förra årets Cotton Viscose-kofta har visat sig vara ett utomordentligt plagg, och jag bestämde mig därför att jag ska göra en till, likadan kofta, fast i grått.

Så ännu en gång stickar jag slätstickning, ännu en gång stickar jag i Cotton Viscose och ännu en gång har jag bara tråkbilder att visa.

Hur inspirerande och roliga bilder går det egentligen att ta på ett slätstickat bakstycke? Väldigt få, är det direkta svaret på den frågan. Men, men, nu är ju inte bilderna mitt huvudsyfte med att sticka, så det är ju såna smällar man (eller snarare, ni) får ta.

Roligare än så här blir det nog inte förrän jag kommer till knapparna, jag har bestämt att det ska bli nåt avvikande. Den förra, mörklila, Cotton Viscose-koftan fick ju gröna knappar, vad den här ska få är oklart ännu, men det blir lite knappjakt i nästa vecka, jag vill ha nåt som lockar mig att göra klart! För det här är ren projekt-stickning, inte nåt tekniskt spännande alls. Snart får jag nog försöka hitta nåt som är väldigt roligt att sticka, som lite motvikt till slät-tråk-stickningarna.

Bara för att det är roligt

Ibland önskar jag att det inte fanns så mycket information om diverse textila hantverk att få tag på.

Missförstå mig rätt, det är himla bra att det finns, hantverkslivet har ju blivit så oerhört mycket enklare med internet, men det gör ju också att man kan få ungefär en miljard idéer på saker man vill prova.

Och allt är ju inte så särskilt användbart då...

Som frivoliteter. Jag menar, vad SKA jag ha det till? Ska jag försöka komma på något användningsområde, eller ska jag bara göra det för att det är roligt? För det ÄR roligt.

Virkgarn, en skyttel, lite tålamod och några timmars jobb. Sned och vind och ojämn, men det är mitt första arbete, och jag är nöjd. 

Frågan är nu bara om jag ska fortsätta och göra nåt mer, eller om jag ska lägga det till handlingarna som en provad (men fullständigt onödig) teknik?

Kanske skadar det inte att ibland göra nåt fullständigt onödigt, bara för att det är roligt, så minst ett försök till får det nog bli. Och det är ju rätt bra att variera sig så man inte får ont nånstans, för att man bara gör en sak. Ja, så får det nog bli.

 

Oj då

Det har visst gått nästan 2 månader sedan jag skrev sist. Inte för att jag haft mycket att skriva om, sedan Mahy-sjalen blev klar har jag bara stickat på en sjal till, i garnet som var med i förra posten.

Den fick ligga några dagar innan jag orkade spänna ut den (mycket olikt mig, jag brukar fixa det nästan omedelbart), men nu är det i alla fall gjort.

Nån efter-bild har jag inte lyckats ta ännu, det har regnat i ett par dagar, inte direkt foto-väder.

Mönstret är Ajourette av Hanna Maciejewska, fast modifierad. Jag har ändrat på ökningarna så att den blev mer symmetrisk (vem är förvånad, symmetrifreaket är igång igen!), och jag har gjort många fler varv, eftersom jag använt ett tunnare garn.

Garnet är Malabrigo lace i färgen Holly hock, och det gick åt 96 gram.

 

I förra veckan blev det ju varmt och skönt i ett par dagar, och jag fick lust att sticka nåt somrigt. Just somriga garner är det väldigt dåligt med här hemma, så jag har inte kommit igång med nåt, och nu har det blivit kallt igen.  Det betyder så klart att har väldigt svårt att bestämma mig för vad jag ska sticka på härnäst, så jag fick lite i mitt (numera väldigt lilla) UFO-lager och hittade en sjal till som legat i ungefär ett år. Vi får väl se om det blir fortsatt stickande på den eller inte.

Just nu är det väldigt lite stickning i alla fall, jag råkade hitta ett frivolitets-projekt bland gömmorna och bestämde mig för att prova lite igen. Det är roligt, synd bara att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med det jag åstadkommer! Nåja, ibland kan man ju göra saker bara för att det är roligt också.

Den blev stor

Det lönar sig att få inspirationssvackor ibland, då blir saker klara. Koftan från förra posten startade jag ungefär samtidigt som den här sjalen, och båda blev liggande när det var mörkt.

När jag nu har saknat inspiration (men inte sticklust) ett tag så har alltså först koftan, och nu sjalen blivit klara!

Mönster: Mahy

Garn: Navia Uno (som har legat länge i lagret).

Stickor: 5 mm.

Mina projekt kan ligga till sig länge och väl under stickfasen, men när de väl är klara, då blir de inte liggande. Jag stickade klart sjalen sent i går kväll och nu har jag spänt ut den. Och den blev jättestor!

Bordet är ca 180 cm långt, sjalen är bredare! Det blir en riktigt ordentlig sjal att svepa in mig i (lagom tills våren börjat komma, men det blir ju vinter igen).

Och inspiration kom tillbaka. Den fick lite hjälp på traven av två härvor Malabrigo Lace i färgen Holly Hock, som jag fick syn på i garnaffären häromdagen (ja, det är klart att de fick följa med hem!). Det garnet passar utmärkt till ett av tygerna jag köpte på Syfestivalen i höstas, det som jag tänkte ska bli en jacka. Eftersom garnet passar så bra så blir det en sjal till. 

Lärdomen jag ska dra av detta, är antagligen att jag ska titta på (och köpa) rosa/lila garner när jag får inspirationssvackor.

Blå

Den är färdig!

Det fungerar tydligen att köpa knappar för att få klart en kofta. Det hjälper ju att jag är inne i en inspirationssvacka, så jag stickar på det som finns istället för att komma på nåt nytt.

Nu har jag i alla fall äntligen en marinblå kofta, den passar bra in bland mina andra kläder.

Mönstret är som vanligt Custom Fit, garnet är Visjögarn och jag stickade med storlek 3,75 mm på stickorna.

Och den blev så mjuk och härlig efter att jag tvättade den (och dessutom blev av med all överskottsfärg). 

 

Så nu skulle jag ju kunna börja på nåt nytt.... om jag bara kunde komma på nåt jag vill göra. Jag har ingen som helst inspiration, fast det finns mycket som jag vill sticka så hittar jag inte en kombination av mönster och garn som lockar. Och jag har så himla mycket jag har gjort i mina lådor att det nästan börjar kännas lite fullt. Det vore bra att hitta nåt som både är roligt att sticka (så jag fortsätter) men också tar lång tid, så att jag inte producerar en sån enorm mängd saker. Dessutom ska jag ju använda det också, så en tröja med flätor överallt går bort, det kommer jag inte att använda, så är det ju bara.

Jag får fundera lite till, med andra ord. Under tiden tar jag fram ytterligare ett projekt som fått ligga ett tag, sjalen Mahy.