Jag har provat rätt många textila tekniker och en hel del av dem har jag fortsatt med. Inte alltid så ofta, men då och då i alla fall.
Jag stickar mest hela tiden, virkar ibland, spinner alldeles för sällan, broderar med ojämna mellanrum, och jag har provat krokning, knyppling, att tova och att göra frivoliteter. Det är bara tovningen som jag egentligen inte känner nån större längtan efter, de andra teknikerna vill jag inte släppa helt.
Så egentligen behöver jag inte en till, eller hur? Speciellt inte en så tidskrävande teknik som vävning. Men nu står det ju en vävstol i mitt ullrum sedan ett par år, och det är ju dumt att den bara står där, så i helgen tog jag tag i saken och provade.
Det gick åt skogen redan från början. Eller, det kanske var att ta i, men det fungerade inte riktigt som det var meningen.
Det finns en pådragen mattvarp, men den var inte påbörjad, så det var det jag tänkte att jag skulle göra, men det krånglade lite. Det fick bli ett samtal till vävjouren (dvs min mamma, tack för hjälpen!) och en djupdykning i en vävbok (Stora Vävboken av Laila Lundell. Ja, det är klart jag har en vävbok! Jag har böcker om rätt mycket textilt).
Och trägen vinner, nu verkar det som om jag är på gång.
Här är provbiten (i avslappnat skick), det får bli en bit till innan jag börjar på den riktiga mattan. Jag behöver nog öva lite på att få det tätt nog.
Kanske vore det idé att jag tänkte igenom hur jag vill att mattan ska se ut också, innan jag fortsätter.
Kanske vore det också en idé att börja begränsa sig?