stickeri stickera stickeralla

Sömlöst - varför då?

Jag har sagt det förut, jag har inget emot att sy ihop stickat. Just nu känns det som om jag har ännu mindre emot det, men en massa emot att sticka sömlöst.

Jag förstår själva konceptet. Det är jättekul att sticka och sticka, och när man har stickat klart ska man bara fästa lite trådar, och vips, så är det klart. Ja, jag förstår det.

Jag har bara en ärm kvar på min kofta och det är jätteroligt att prova den och se hur det blir. Jag vet redan att den kommer att passa. Jag vet att ärmarna blir lagom långa.

Allt det är ju bra. Vad jag har något emot är den enorma massa av stickat som jag är tvungen att ha i knät! På kafé igår med några vänner höll jag på att få värmeslag. Kaféet är även i normala fall ett mycket varmt ställe, att dessutom ha en hög med stickat i knät gjorde inte saken bättre. Jag stickar dessutom med 2 nystan samtidigt eftersom garnet är handfärgat och det helt enkelt blir snyggare då.

2 nystan, en enorm hög stickat att vrida på hela tiden = en lätt frustrerad kvinna. Nästa kofta ska inte stickas sömlöst.

(Jag är förresten väldigt stolt över att jag inte har börjat lägga upp till den nya koftan, trots att jag har garnet hemma och redan har bestämt vilket mönster jag ska använda. Alla små inslag av självbehärskning är något att glädjas över!)

Uppsamling

Även influensa går ju över, och jag har varit frisk i en vecka. Att återgå till bloggandet tog dock lite längre tid, men så är det ibland.

Jag tänkte jag skulle köra ett litet uppsamlingsheat... jag har fått några utmärkelser, och jag har gjort färdigt ett projekt.

Utmärkelser - att jag kan bli så förtjust över att någon gillar det jag skriver, det förvånar mig fortfarande. Eller kanske förvånar det mig mer att någon gillar det? Jag blir i alla fall lika förvånad varje gång.

Nå, Garnhumlan gav mig följande utmärkelse:

Tack!

Och "Stick å brinn"-Liisa gav mig den här:

Tack till dig också!

Sen har jag ett vag minne om att jag fick nåt under hösten/vintern 2008.... men det kan jag inte hitta. Vem det än var ifrån, TACK!

Jag har otroligt svårt för att skilja ut vissa bloggare från andra, jag läser ju er allihop för att ni är bra på ett eller annat sätt... men OK, jag läser väldigt gärna följande bloggar (och ni väljer vilken ni vill och skickar vidare, eller inte, allt efter behag!):
En fULLständigt FÅRfärlig blogg, Annas garndrömmar, Fasta maskor och lösa funderingar, Ilsefin, Stickamera, Fale Artut och Stickor och spån.

Mitt färdiga projekt är ännu en rosa basker. Jag vet!

Bilden är kass, men jag har ingen fotograf hemma, så det blev som det blev.

Mönster: Verity av Ysolda Teague i storlek L.
Garn: Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed Aran (riktigt mumsigt!) i färg 17.
Stickor: 5 mm.

Garnet är underbart, mönstret är lätt, jag är nöjd.

Jag stickar fortfarande på ett rosa projekt, min February Lady Sweater, men sen, mina vänner, blir det annat än rosa! Brunt! Grönt! Kanske tom svart! Det ni!

Men som ni ser så är koftan inne på raksträckan, nu är det bara ärmar, och de går ganska fort. Efter den ska jag börja med åtminstone ett större projekt, men vad det blir, det sparar jag till en annan dag, jag måste ju ha nåt att skriva om senare också.

Jösses

Jag är fortfarande helt utslagen (bättre dock!), och orkar inte sitta uppe en hel dag. Tänk att influensa kan slå ut en så totalt!

Min hjärna är inte fullt lika utslagen och börjar bli uttråkad. Efter att inte ha stickat en maska på 4 dagar så fick jag lite gjort i går kväll. Det gick inte fort, men jag stickade, och det kändes underbart!

Några kort har jag inte, så långt räcker inte orken.

Och jag tror förresten inte att det är sviter efter influensasprutan, den fick jag redan i november eller nåt, så det är nog inte sprutans fel det här. Nä, ett plus ett är två, uttröttad kropp + baciller/virus= sjuk.

Kroppens hämnd

Jag har råkat ut för hämnd på mig själv från min kropps sida.

Ni vet hur det är, man jobbar och jobbar och man har banne mig inte tid att vara sjuk.
Det är stressigt och kroppen försöker tala om för en att man är lite krasslig, men man lyssnar definitivt inte, för man har ju inte tid att vara sjuk.
Det är december och julrush, och man har INTE tid att vara sjuk.
Chefen är på semester och man har ännu mindre tid att vara sjuk.

Chefen kommer tillbaka från semestern imorgon.

Jag är sjuk. Ordentligt också, ingen liten löjlig förkylning, nej här har det nog blivit influensa (trots influensa-spruta), jag har högre feber än vad jag haft på flera år och kroppen värker.

Det är tråkigt att ligga i sängen, men vad gör man? Jo, man ligger i sängen för man orkar inte mycket mer. Som tur är orkar jag i alla fall läsa lite. Nu har jag suttit uppe i säkert en timme, och nu tycker min kropp att det är dags att falla raklång igen. Och det är dags att lyssna på kroppen, eftersom jag inte gjort det under den senaste månaden. Så nu går jag och lägger mig igen.

Vissa dagar

Vissa dagar vill man inte göra något. Hjärnan var som myrornas krig när jag åkte från jobbet, och kvällen har jag spenderat framför datorn i nån sorts koma-liknande tillstånd. Kollat lite bloggar, tittat på grejer i Ravelry, spelat lite spel.

Egentligen skulle jag sticka lite, men jag har ingen energi att välja vad jag ska sticka på....vilka i-landsproblem.

Jag tröstar mig med att det går att klappa på garn, man måste inte sticka med det, och med att det nog blir bättre imorgon.

Färdigt x 2

Lediga dagar kan ibland innebära att jag får väldigt mycket gjort på stickfronten, och idag var en sådan dag.

Årets 2 första projekt:

Mina Stulpen.
Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino i skrikrosa.
Stickor: 3,25 mm Harmony strumpstickor.

Baby Cashmerino är trevligt, innehåller kanske lite mycket konstiga fibrer, men till sådana här små projekt passar det utmärkt. Flätor blir väldigt bra i detta garn.

Höstlönnsvantar till mannen. De är tillräckligt lite omanliga för att de ska passa till honom, men det är på gränsen. Tja, det är väl egentligen alldeles för glada och starka färger för nån som har smutsbrunt som favoritfärg.
Garn: Handspunnen BFL.
Stickor: 4 mm strumpstickor i rosenträ .
Jag började på dem i går kl 19 ca, och de blev klara idag på tidiga kvällen. Snabbstickat! Men det blir det ju när man bara har 36 maskor att sticka.

Så har i alla fall mannen fått de halvvantar jag lovade honom i höstas, även om det inte blev i det garnet jag hade i åtanke till honom. Mig gör det inget, de här var betydligt roligare att sticka än de mörkblå jag hade börjat på (men som jag repade upp höromdagen, så han får inte 2 par, det skulle han ändå inte använda).

Jag var ju helt enkelt tvungen

Att göra vadå?
Jo, att lägga upp och sticka nåt med mitt nya, fina, egenspunna garn! Jag tror inte jag har känt ett så starkt behov att sticka med något av mina tidigare handspunna garner.

Ett par halvvantar på stickor 4 blir det.

Och resultatet är nästan löjligt gosigt. Mjukt, lätt luddigt. Jag är mer än nöjd (och det är ju kul, som omväxling till min naturliga status, skeptisk).

Dagsljus

Dagsljus är bra, det gör att färger visas mycket bättre på kort än när man använder blixt. Jag trotsade därför kylan (-12°C, fy bubblan!) och stirrande grannar och stack ut näsan utanför dörren för att ta kort på mitt nytillverkade garn.

Färgerna är mycket klarare i garnet än  vad det var i tops-form, jag blev lite överraskad. Jag har klämt och klappat på det lite grann idag, det är nåt visst med egentillverkat garn! 

Jag har kollat Ravelry lite grann, men hittar inget som jag absolut vill göra. Det är WPI på 10 ungefär... Så vad gör man? Det lutar åt halvvantar för tillfället.

..och årets första handspunna

Jag har spunnit BFL idag. Inköpt från Spinspiration nån gång i höstas.

Inte direkt mina färger (mer dina, Åsa, eller hur?), men snyggt ändå!

Så här såg det ut som entrådigt.

Och så här blev det i färdigt skick, 3-trådigt, navajotvinnat (ja, jag gillar att navajo-tvinna).

Inte är det mycket, bara 129 meter, men det blev bra. Och framför allt, det blev som jag planerade!

Årets första garn...eller förra årets sista

Nån av de sista dagarna under 2008 så vann jag en auktion på Tradera och idag kom garnet i brevlådan.
Ska det räknas till 2008 eller 2009 egentligen? Vem bryr sig?

2 härvor alldeles underbart mumsigt cashmeregarn. 100% cashmere. Det är så mjukt att jag vill sitta och klappa på det och gulla med det mest hela tiden.

Det här ska nog få bli nån sorts halsduk, sånt här mjukt garn vill man ha direkt mot halsen.

Det är nästan 400 meter, så det borde räcka till nåt bra, dags att utnyttja Ravelrys sökfunktion igen!

Inventering

Jag har gjort en liten inventering av stick-lagret, både garner, stickor och projekt. Några projekt fick stanna kvar medan andra repades upp, med en målmedvetenhet som förvånade till och med mig själv.

Mina rundstickor fick en ny låda, och jag sorterade alla lösa stickor som låg överallt och skräpade.jag upptäckte också att jag inte ska köpa en enda sticka till utan att först kolla hur mycket jag har av den aktuella sorten.

Av någon mystisk anledning känns det som om jag inte behöver en endaste sticka till så länge jag lever, jag förstår inte det. Defintivt inte rundstickor i storlek 4 och strumpstickor i 2,5 i alla fall.
Jag tror det är dags att använda Ravelrys lilla diagram för stickor så jag får lite överblick.

Årets allra sista maska stickades på en extremt rosa Stulpen, en halvvante med flätmönster på. Jag stickar dem i Debbie Bliss Baby Cashmerino, ett alldeles utmärkt garn om man vill göra flätor.

Och eftersom det idag är årets första dag har jag kunnat påbörja min Page-a-day-kalender som jag köpte i London. En liten grej om stickning varenda dag. Perfekt!