Montering

Jag har säkert sagt det här förut....men det är min blogg, så jag säger det igen.

Jag hör till de stickare som inte tycker att det är hemskt att montera.
Jo, ni läste rätt. Jag gillar faktiskt att montera! Jag inser att jag med detta kommer att klassificeras som en komplett idiot, men det får helt enkelt gå.

När jag närmar mig sista avmaskningen på en tröja så börjar jag känna en sorts förväntan, inte på själva monteringen, men på att det jag gjort snart är klart. Det är klart att själva sömmandet inte är det roligaste som finns på vår jord, men vad gör det? Jag är ju snart klar! Jag kan snart prova min nya tröja! (Klappar mig själv på ryggen för att jag är så bra).

Idag har jag avmaskat framstyckena på Tweedy Aran, sytt ihop axelsömmarna och plockat upp maskor för kragen. Jippeee! Om några dagar kan jag ha en ny tröja på mig!

Andra nyheter: imorgon tjuvstartar speedwaysäsongen. Vi är där.

Comments

[Ilsefin]

hihi... vilket erkännande! :)
Jag förstår vad du menar, tror jag i alla fall. När jag stickat sista maskan pirrar det i magen av förväntan. I vissa fall tänker jag inte så mycket på monteringen utan bara gör den medan jag ser det färdiga plagget för mitt inre. I andra fall, när jag är lite mer tveksam till om plagget blir så bra som jag hoppats blir monteringen något segdraget och tråkigt (för tänk om jag misslyckas!).

Men det som framför allt gör att jag drar mig för monteringen är nog att jag fortfarande tycker att det är svårt att få det rikigt bra....