stickeri stickera stickeralla

Fredagsblandning

Tack för alla snälla kommentarer om D-posten. Jag ska ta till mig dem och gotta mig lite åt dem, något som jag inte är nån stjärna på att göra (det finns anledningar till att man blir utbränd och deprimerad, dålig självkänsla är en).

Resten av dagens post blir bildkavalkad.
Först lite bilder från Ålands-internatet.



Det är tur att det finns folk som har hjärnan och kameraminnet med sig, så jag kan visa lite trots min egen minnesförlust. Huset låg verkligen så nära havet, det var blåsigt, men underbart. Det är nog jättefint där på sommaren.

Det här finns just nu i vår trädgård:
I februari.

Jag håller på med flera olika stick-projekt (jag har fått ett gravt anfall av startitis igen!). Entrelacen har jag repat upp, det var iofs helt OK, men det blev randigt, och det var jag inte så förtjust i. Ett annat projekt är påbörjat, men inte fotograferat.

Kauni-Candle Flame går framåt, och jag har påbörjat en till, med lite extra "gull" på, i Malabrigo lace.
Man ser inte så bra ännu, jag återkommer med fler bilder senare.
Om det blir lyckat ska jag nog skriva ner mönstret, återkommer om det också.

Hoppas ni alla får en trevlig helg, själv ska jag besöka Syfestivalen och Stickas årsmöte imorgon. Alltid blir det väl nåt litet inköp, jag vill tex ha 3200 meter spets-garn till en sjal. Jag har massor av spetsgarn hemma, men inget av det finns i tillräcklig mängd! Får se om det finns något som kan tilltala min spets-nerv.

D som i

Depression.
I dagens Sverige är det fortfarande skämmigt att vara psykiskt sjuk. Man talar tyst om depressioner, ångest, psykoser etc, framför allt om man är under behandling för det. Om media nämner något handlar det ofta om våldsbrott eller om att ännu en vårdinrättning ska läggas ner.

Okunnighet kan ge kommentarer som "ryck upp dig" eller "det är bara att..", eller till och med nedvärderande uttalanden om lathet eller, ännu värre, om att man bara utnyttjar samhället.

Jag har "utnyttjat samhället" i en massa år nu, och jag skulle förmodligen kunna få ihop en massa dumt, om jag tänkte igenom vad jag har fått höra igenom åren. Men jag väljer att inte göra det, istället vill jag ge information. Det ska inte behöva vara skämmigt, man ska inte behöva hymla med att man har en psykiatrisk diagnos, man ska inte behöva höra idiotiska kommentarer från folk som inte vill förstå.

Jag har haft depression, jag har fortfarande en psykiatrisk diagnos, och jag försöker att stå för det. Jag är inte lat, mitt liv är inte enkelt och bekvämt, och jag har inte sjukpension för att det är "kul".

Visste du det här om depression?

• Depression är ett medicinskt tillstånd, och är alltså inte att känna sig lite ledsen.
• En depression kan kännetecknas av nedstämdhet, hopplöshet, trötthet, glädjelöshet, allmänt ointresse, hämning av olika aktiviteter, självmordstankar och i svåra fall självmord.
• Cirka 4 - 5 % av befolkningen (i Sverige) i vuxen ålder har i dag en depression som behöver behandlas.
• Det finns olika typer av depression. Egentlig depression, melankoli, dystymi och  manodepressiv sjukdom är de vanligaste depressionsdiagnoserna.
• Det finns vissa symtom som kännetecknar ett depressionstillstånd, bland annat nedstämdhet, avsaknad av glädje, aptit och viktförändringar, sömnstörningar, motoriska problem, trötthet, nedvärderande självbild, koncentrationssvårigheter, självmordstankar och sexuella störningar.
• Depression är en sjukdom och det finns behandling som hjälper.
• Det finns ett antal olika sorters antidepressiv medicin, bla ensom blockerar återupptaget  av serotonin, varför de kallas för selektiva serotonin återupptagshämmare (SSRI). De brukar kallas lyckopiller i media, men är långt ifrån just det. Det är närmare sanningen att man kan känna sig mindre olycklig. Termen "lyckopiller" för snarare tankarna till narkotiska preparat ellerberoendeframkallande läkemedel, vilket det inte alls är fråga om.

Informationen är hämtad på http://www.deprimerad.net/index.html

Present och annat i brevlådan

Som jag skrev igår så fick jag ett paket från min Hemlis.

Det här, mina vänner, är en samling av mycket trevliga saker.
3 små pillerburkar (som man kan ha en massa smått i); ett japanskt bokmärke; en japansk, lyckobringande talisman i form av en sköldpadda; en apelsinchokladkaka (rättvisemärkt och mycket god); och ett stort nystan Kauni effektgarn, färg EG. Kan det bli mer perfekt? Rosa, japanskt, choklad.... 3 fullträffar.
TACK igen, Hemlis!

Det kom ett paket till idag, men det hade jag köpt själv, och igår fick jag Interweave Knits. Ibland är det roligt att få post.
Dagens paket innehöll det här:

Ett set Boye Needlemaster. Ska genast testas. J har ett set som jag har tittat lite grann på, och jag tyckte det verkade bra, så nu äger även jag ett set. Billigt blev det, eftersom jag köpte det på Ebay. Säg vad man inte hittar på Ebay. Och jag slapp tullavgifter denna gång också. Det verkar som om jag trots allt har lite flyt.

Redan igår kväll påbörjade jag ett nytt projekt med det nya nystanet Kauni-garn, en Candle flame.
Ser ut så här, det ska bli kul att se de andra färgerna komma fram:

Funderar redan på en till, det är ett riktigt trevligt mönster.

Egentligen

Egentligen skulle jag skriva om D... och egentligen skulle jag visa bilder på vad som kom i brevlådan idag.

Men jag är trött, har en vimsig hjärna, och har inga bilder att visa. Jag har varit på mini-stickcafé, det var trevligt, fast jag borde väl egentligen varit hemma och vilat.

Nåja, det blir inget spirituellt inlägg, bara det här:

TACK, hemlis, för det som kom i brevlådan idag. Perfekt garn (redan påbörjat!), perfekt choklad. Och det japanska inslaget gladde mig mycket!

Ni andra som inte vet vad det var, ni får vänta till imorgon. Då ska jag visa alla fina saker.

Hur gick detta till?

Jag har aldrig varit med om detta tidigare.....
Tänk er följande: Shetlandsgarn, massor med maskor (sådär nånstans 600), en rundsticka nummer 3.

Och plötsligt händer det:

Suck. Nu måste jag hitta en ny sticka, frågan är om jag har en så lång som jag behöver, eller om jag måste köpa en.

Nåt som är lite bättre: Cashlana och entrelac.

Hemma igen

Jag är hemma igen, efter besöket på Åland. Det var rejält blåsigt, men inte så kallt, som tur är. Vi har jobbat hårt hela helgen, med repetitioner, och jag är jättetrött.
Jag är också speedad. Anledning:  för mycket socker (I ett fåfängt försök att hålla mig vaken och lite pigg har jag ätit en stor mängd godis. Jag borde ju veta vid det här laget att det inte funkar, men uppenbarligen lär jag mig inte.).

Jag har inte ett enda kort med mig hem. Grrr. Minneskortet till kameran satt hemma i kortläsaren. Ännu mera grrrr.

Nu ska jag gå igenom eposten, och läsa blogginlägg. Det finns över 60 olästa inlägg, jag gissar att jag kommer att skumma en del. Sedan ska jag sova, i minst en evighet.

Åland

Jag skriver inte från Åland. Jag har istället varit framsynt nog att skriva denna post i förväg! Har jag nu skrivit ett inlägg för varje dag sedan nyår, så ska det banne mig komma ett inlägg även idag.

Om ni aldrig varit på Åland (dvs varit PÅ Åland, inte bara åkt färjan fram och tillbaka en helgkväll), så rekommenderar jag det. Naturen är fin, det är relativt lugnt, det finnsen massa sevärdheter och hantverkare att besöka, och Mariehamn har ett av de bästa biblioteken jag har besökt.

För att tala om något helt annat ska jag ge en länk till ett par vantar som är så fina att jag nästan dreglar, bara jag tittar på dem! Vill ha!
Jag vår en omedelbar lust att färga mitt (oluddiga) mohairgarn som jag har liggande, och som skulle passa alldeles perfekt till dessa vantar..... åh, dessa drömmar.

Kackel i hönsgården

Jag åker till Åland med kören....och kanske blir det ett vilt kackel i hönsgården, vi ska nämligen bo på ett ställe som heter Villa Kuckeliku. Lustigt namn.

Så jag har inte så mycket att säga idag, jag håller på med packningen. Stickningar ska jag så klart ha med mig, alltid blir det nån stund ledig. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det blir, det finns ju så mycket att välja på.

Det blåser också. Nåja, MP3-spelaren är laddad, jag kanske kan ta sjösjukepiller, vi ska äta, på nåt sätt går de knappa 2 timmarna på båten. Troligen ganska fort.

Krulligt garn

Vid min dator ligger ett projekt med krulligt garn. Det är inte nåt allvarligt, bara ett par strumpor. Av någon underlig anledning stickade jag dem lite för korta i skaftet. Det tursamma i saken är att strumporna är stickade från tån och upp, och därmed behöver jag bara repa upp ca 2 cm och sticka lite längre. En är redan klar, den andra ska jag nog försöka göra klar till imorgon, då jag ska iväg på kör-internat. Repetioner kan vara kalla, det vet jag av erfarenhet, och därför skulle ett par ullstrumpor passa pra att ta med. Att de därtill är så glada gör inte saken sämre.

Garn: Colinette Jitterbug. Mönster: har inte en susning! Förmodligen ligger det någonstans på ett bra ställe, men inte ihop med strumporna.

Jag hoppas kunna åstadkomma en bättre bild på dem, senare.

Drömmer om projekt

Jag sitter här och drömmer om vad mina garner ska bli. Mina nyaste inköp är Fleece Artist-garn, i underbara färger som helt kommer bort på dessa bilder.

De är ju så mycket underbarare i verkligheten. Det blå är Cashlana, och det rosa är sockgarn. Men vad gör man av dem? Det blå har jag 2 härvor av, det är 400m på varje härva. Nån slags sjal blir det väl, det är mjukt och skänt, så det passar bra nära halsen. Det rosa ska bli sockar. Kanske Twinkleberry, som jag hittade via Ravelry. Man kan hitta masor via Ravelry, det är det som är det största problemet. Jag hittar massor, men inget som jag vill göra i det blå garnet.

Nån som har nåt trevligt förslag på en scarf/sjal som inte behöver mer än 800m? Och inte en halsduks-typ av sjal, utan nåt lite bredare. Jag har funderat på om jag ska prova att sticka entrelac, tex den här från Knitty. Skulle det bli snyggt?

Jag har 2 halva ärmar på min cardigan. Lite envishet och lite mera tid, så blir nog den också färdig en dag.

Totalt hjärnsläpp

Sitter här och försöker komma på vad jag ska skriva om.... det är tomt i hjärnan. Inga intressanta frågor, inga pågående projekt jag vill visa, bokstaven c har jag redan skrivit om, det händer ingenting här, jag tog inga kort medan det var ljust, det är bläääh i största allmänhet.

Alltså jag mår bra, det är inte det. Det är mest bara så att mitt liv i stort sett är likadant varje dag, och det händer absolut ingenting. Jag vill ha omväxling, men jag har svårt att skapa det själv. Jag vill göra en massa, men min kropp protesterar och jag har fortfarande inte lärt mig hur mycket jag kan utsätta den för. Jag har tråkigt.

Jag behöver ett jobb.

Idag har jag i alla fall klippt mig, så jag ser ut som folk igen och inte som en dränkt katt.

C som i

Cashmere

Egentligen ska det väl stavas med k i Sverige, men på de garner jag köper står det alltid med c. Nu låter det som om jag köper massor med cashmere, men det gör jag inte. Cashmere är mjukt som en dröm, och kostar därefter.
Mitt allra första inköp av cashmere gjorde  jag i Italien, i en garnaffär i Rom. De pratade ingen engelska och jag pratar minimalt med italienska, men på nåt sätt lyckades jag köpa bla ett nystan cashmere, 25g till det facila priset av 13 euro. Ett enda nystan räcker inte långt, men det blev ett par pulsvärmare om jag inte minns fel.
Vid en senare resa till samma land kom jag över en härva av riktigt tunt cashmeregarn, det ligger fortfarande här och väntar på att bli något riktigt fint.
Jag har också fått en härva grönt  från Sticka, som ett tack för något/några av mina bidrag till medlemsbladet.

Cashmere bränner nästan hål i garnlagret med sin önskan om att bli något fint. Ibland tar jag fram härvorna och klappar på dem, och drömmer vackra drömmar om sjalar. För sjalar måste det nästan bli. Cashmere ska man ha mot halsen så man riktigt får njuta av hur mjukt det är!

Läs om cashmere-ull och -getter här. (På engelska, det stod inte mycket på svenska)

Spiral boot socks

Färdigt: ett par strumpor. Lite stora, men de krymper nog lite i tvätten.

Mönster: Spiral Boot socks av Veronik Avery.
Garn: Rowan 4-ply soft, färg 390, 2,5 nystan.
Stickor: 2,5 mm.
Nöjdhetsfaktor: 3,5. Nej, förresten, 4,5 för sockarna, 2,5 för mina ben (jaja, de är OK, men lite kan jag väl få klaga).

Roliga att sticka, lätt mönster, och jag kom på hur man gör för att spegelvända mönstret (man kan inte bara spegelvända, man måste lyfta vissa maskor för att det inte ska bli dubbla varv). En seger för nyfikenheten!

Trots fotosession utomhus blev det blixt. Jag fick i alla fall vra hjälp med fotograferingen av sambon.

Länktips

Jag har verkligen inte mycket att säga idag. Jag har spunnit lite grann, och vi har varit ute och ätit tillsammans med ett par kompisar, annars är det inte mycket som har hänt.

Så istället ska jag ge er lite länktips:
en ny blogg om livet med får och spinnrockar....

en stickningskarta, eller snarare garnaffärskarta

en dansk stickdesigner som inte heter Hanne Falkenberg

en utförlig lista över spinnrockar från Nya Zeeland

en basker-generator, passar bra för handspunnet garn

Så, det får räcka för idag.

Ögongodis

Det är fredag och jag har beslutat mig för att idag blir det ögongodis. Ett gäng bilder som jag har tagit, och som inte visar snö. Håll till godo.

Tulpaner från stadsparken i Uppsala, 2007.

Lite bilder från förra våren.

Och en bild från Österbybruk.

Jag vill ha vår.

Morfar

Det är alla hjärtans dag, men det har aldrig egentligen satt så mycket spår i mitt liv (fast jag har köpt lite choklad till sambon), istället brukar jag alltid tänka på min morfar den här dagen. Han var inte född i februari, utan i september, men ändå är det just den här dagen som jag brukar tänka på honom.

Min morfar hette Hjalmar Reinhold Valentin. Mycket ståtliga namn för en pojke född 1909 utanför Borås, i en familj med många barn.

Morfar var en sparsam man, han hittade saker som han gjorde i ordning, och som sedan kunde användas av tex mig och mina syskon. Jag och min syster fick våra första stora cyklar på det sättet, vi kallade dem drottningcyklar, för man satt rakt upp på dem som på en tron. En gulmålad och en rödmålad, jag kan se dem framför mig.

Vi tillbringade några somrar hos honom och mormor på deras lantställe, och det var alltid som ett äventyr att följa med morfar på promenad. Smultron och blåbär kunde inte gömma sig för honom, och svamparna i princip ropade på honom. Han kunde hitta svamp där mormor redan gått förbi!
Smultron på strå, blåbärsris i handen och sälgpipor, det är tydliga minnen av morfar, tillsammans med promenader till sjön (genom stora stånd med pors!)för att bada, min syster och morfar först, och jag och mormor i släptåg.

Och så kunde han gå med slagruta. En speciell man, som tyvärr har varit död i nära 17 år, men han blev trots allt över 80. Min mormor som dog förra året fick leva nästan 16 år utan honom, hon blev över 90.
Hjalmar Reinhold Valentin, jag hoppas du och mormor har träffats igen.

Hur ska jag kunna gå och lägga mig?

Jag är uppe i varv. Höga varv. Höga, positiva varv, får jag väl tillägga.

På onsdagar repeterar jag med kören, och idag har vi sjungit en riktigt vacker sak, och 4 mycket knepiga saker.

Jag gillar att hjärnan får jobba lite, men jag måste medge att jag trivs bättre när jag sjunger saker som går att förstå. De knepiga sakerna har text av Gunnar Ekelöf och musik av Sven-David Sandström. Inte enkelt, inte alltid vackert, men klart intressant.

Vackrare är Shakespeare-sonetten "Shall I compare thee...". En mp3 finns här.Det är inte vi som sjunger.

Jag tycker om att sjunga i kör, även om dagen har varit besvärlig så ändras allt och jag blir glad och tillfreds.

Vilken kör jag är med i?
Plica Vocalis

B som i

B som i broderi.
När jag började återgå till handarbete för ett antal år sedan så började jag brodera. Jag gör det fortfarande då och då, men det var längesedan nu. I byrålådan ligger ett påbörjat broderi i form av en "sampler", och jag har ett monster-broderi som jag inte startat på ännu (monster = det är stort). Jag broderar bara korsstygn, det känns hanterbart.
Jag väntade ju med att ta kort tills det blev ljust, men tyvärr har det inte hjälpt speciellt mycket. Jag visar bilderna i alla fall.

Några motiv från Nalle Puh (de är underbara, jag älskar den gamla versionen av Nalle Puh, den nya Disneyfierade versionen är ful).


Nasse och Puh är favoriterna. De är broderade med korsstygn på Aidaväv och jag har satt dem i olika ramar. De sitter i vårt sovrum tillsammans med nästa tavla, mitt största projekt.
Bilden ljuger lite om storleken, den är drygt 20*35 cm. Jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog, men det var ganska långt. Jag var så nöjd med mitt arbete när jag var klar att jag kostade på en ram och passepartout från en riktig ramaffär. Den är fortfarande det finaste broderiet jag har gjort.

En ny vecka

Eftersom det är en ny vecka, kan man nu skriva om B i ABC-leken. Det ska inte jag göra däremot, för jag vill ta lite kort i dagsljus först. När jag kommit på vad jag ska skriva om hade det redan hunnit bli mörkt (%&"#¤& mörker, mummel, mummel). Och det går bara inte att ta kort med blixt på det jag vill visa.

Istället blir det blixt-bilder på ärmar och en strumpa.

Här är beviset på att jag inte slutat sticka på min cardigan. 2 ärmar på samma gång (eftersom ärmar är såå tråkigt att sticka att jag behöver nån slags strategi för att få dem klara). Sedan är det bara framstyckena kvar. Inte så bara.

En strumpa, en kvar. Konstigt nog var denna långa strumpa roligare att sticka än många korta sockor tenderar att vara. Det finns ingen som helst logik i hur jag kan tycka det, men jag är inte särskilt logisk i mitt sätt att fungera. Vilket är ännu konstigare eftersom jag älskar logik. The wonders of human mind.

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Visst kan man sticka på en hockeymatch?

Tillsammans med några vänner besökte vi idag Globen och LG Hockey Games för att se matchen mellan Sverige och Tjeckien. 4-2 till Sverige.

Sambon hade såklart åsikter om att jag tog med mig en stickning, men det är nu en gång för alla så att jag koncentrerar mig bättre om jag har något i händerna. Och utan kommentator är det svårt att hänga med i vad som händer.... ishockey ska ses på TV. Med kommentator.

På raden bakom hördes spridda kommentarer om att man väl skulle se på hockey och inte hålla på med annat. Eftersom de som uttalade sig i saken inte hade många hjärnceller från början och dessutom fick sin intelligensnivå starkt begränsad av ymnigt intagande av alkohol, så brydde jag mig inte så mycket om saken. Men jag undrar: har karlar aldrig hört talas om simultankapacitet? Och varför blir de provocerade av att man stickar? Det är något mystiskt med det hela. Har ni några åsikter eller funderingar?

Och brukar inte ni sticka på alla möjliga och omöjliga ställen?

Jag menar, jag har stickat på speedway-matcher, på SM i is-racing och på bio, bland annat, och mer eller mindre alltid fått kommentarer liknande dem jag fick idag.

Men vad är det för fel med att sticka på "konstiga" ställen? Jag skulle inte sticka om jag vore på Nobelfesten, på bal, eller på bröllop, konfirmation, begravning etc (även om jag har stickat vid en begravning under tiden vi förflyttade oss per bil till middagen). Sådana tillfällen som man ska uppföra sig på.... men herrarna på raden bakom bevisade ju med all önskvärd tydlighet att en hockeymatch inte hör till sådana tillfällen.

Jag tänker fortsätta sticka. Även på hockeymatcher. Så det så.

Gårdagen

Som jag redan sagt hade jag besök igår. Det var Hanna som var här, vi hade inte setts på säkert 2 år! Tyvärr blir det inte så ofta när man bor en bit ifrån varandra.

Men igår åkte hon hit, och vi tillbringade dagen med att spinna, prata, äta och gosa med katterna. Hanna tog massor med kort, kanske visar hon några senare. Jag tog bara 3, på Hanna allihop!
Jag visade hur man spinner på slända och spinnrock, och hon visade sig vara en naturbegåvning. Hennes garn blev betydligt jämnare och finare än mitt första försök blev!

Så jag presenterar:
Hanna och Ludde
Hanna med slända
Hanna vid spinnrocken

Alla bildern aär tagna i mitt, något sånär, nystädade ullrum.
Vi hade väldigt trevligt. Efteråt var jag trött men glad.
Tack för besöket, Hanna, du får väldigt gärna komma hit igen!

Besöksdag = trött

Jag har haft besök.
Vi har pratat och spunnit.
Jag är jättetrött.
Jag kan bara formulera korta meningar.
Jag tror jag går och lägger mig.

Blandat

• Tack för alla snälla kommentarer om min "A som i"-post. Anders påstår att det är falsk varudeklaration, "folk kan ju få för sig att jag är snäll". Och en bild, "nä, där går gränsen".
  Så det blir ingen bild.
  
• Fler deltagare i ABC har skrivit, kolla kommentarerna de senaste dagarna.
  
• Jag får besök imorgon, vi ska spinna och kanske ta en tur till Yll&Tyll.
  
• Strumporna verkar funka i det nya garnet. Rowan 4-ply soft. Mörkt lila.
  
• Mitt huvud är så fullt av noter och sånger att det surrar. Resultatet av  att sjunga  på tyska och franska, engelska och svenska under samma körövning.
  
• Min besökare dyker upp redan kl 9:30 så nu är det sängdags. Godnatt.

Fettisdag...

och vi har ätit semlor. Inga lyxiga semlor, bara från ICA, men de dög de också.

På gårdagens stickcafé var vi hela 18 stycken! Vilket kackel det blev. Vi tittade på sockmönster och färdiga sjalar, bla G-Bs fantastiska Frost Flowers and Leaves.

Jag har funderat på att göra den, men nu insåg jag att jag måste göra den, förr eller senare. Det finns nog tillräckligt med garn hemma.... först ska jag bara klara av några andra projekt.

Tweedy Aran Cardigan har ett färdigt bakstycke, men jag har inte påbörjat något nytt stycke ännu, jag var lite ofokuserad igår, och led allvarligt av startitis. JAg påbörjade ett par strumpor (Spiral boot socks av Veronik Avery), i ett sockgarn (Qualitas) som råkade ligga i väskan. Idag provade jag den stickade biten på mina, låt oss säga, stadiga ben, och den var lite liten. Jag har inte repat upp, men jag har börjat testa med ett annat garn, och det verkar bli något större.
Första versionen, andra versionen finns inget kort på ännu.

Flera stycken har redan skrivit om A i ABC-leken, ni kollar väl in varandra?
Liisa, Åsa, Strumpstickan, Jenny,  Heléne 

A som i

Anders, min sambo.

Anders, som kanske suckar åt mitt garnbegär och mina sticknördiga infall, men som tålmodigt väntar på mig när jag gör räder i garnaffärer.

Anders, som är så nördig det går att bli, utan att bli konstig.

Anders, som är smart och hade högre poäng än jag på högskoleprovet, och som kan slå mig i både Alfapet och Trivial Pursuit (vilket faktiskt inte så många kan, oj, vilket självskryt).

Anders, som har svar på många av mina frågor, och som inte tycker det är konstigt att förklara hur en generator fungerar, klockan 8 på morgonen.

Anders, som kan få mig att skratta så att jag viker mig, men också diskutera allvarliga saker med samma inlevelse.

Anders, som kan dra ut mig på promenader eller skattjakter och få mig att tycka att det är kul (tro mig, det är svårt!).

Anders, som står ut med mina många nojor, men också ifrågasätter dem.

Tillsammans är vi nog ett av de nördigare paren på den här sidan jordklotet.

A som i Anders, min älskling.

Söndags-summering

Det är synd att jag inte kan visa er lite bättre bilder av det jag åstadkommit på spinnrocken och stickorna idag.

Spinnrocken och jag kom överens, och jag tror vi börjar bli invanda på varandra. Det gick till och med att tvinna på den (något som är stört omöjligt på min lilla "irländska" spinnrock). Det blev 2-trådigt merino-silke i skarpt rosa. Det är så rosa så det nästan gör ont. Jag tror att jag ska kombinera det med lite annat rosa garn, och med rött, och att det blir en mössa. Det blev liiite över som jag tvinnade tre-trådigt, bara för att testa. Det är så mjukt och mysigt att jag nästan dreglar!

Tweedy Aran Cardigan växer och snart är jag faktiskt klar med bakstycket. Jag är så nöjd med både mönstret och garnet att jag kan knappt kan bärga mig tills den blir klar.

Och imorgon går startskottet för ABC-lek. Om någon mer vill vara med så går det bra! Här på Chez Stickeralla är vi inte knussliga.

A...A...hmm....A?

Nu börjar snart ABC-leken!
Nästa vecka skriver vi om bokstaven A, och nu börjar det bli panik i Chez Stickeralla.

Vad ska jag skriva om? Vad är viktigt för mig på A? Hur viktigt måste det vara för att platsa?

Hjäääälp!

Jag har lagt upp en knapp här till höger, den går till en sida med regler och deltagare. Länka gärna till den.

Om jag har spunnit? Jodå, lite, men helgen är inte slut än.

Jag vet vad jag ska göra i helgen

Jag har provat lite. lite, och det krävs nog en viss tillvänjning..... Nu fattas bara att städa mitt arbetsrum för att få plats med min nya leksak. Det ska också ske i helgen är det tänkt.
3 dagar från Holland till Sverige, leverans hem till dörren (utan att fråga om det). Yihaaaa!