stickeri stickera stickeralla

Ljus i vårt hus

Det har inte varit mycket till ljus för fotografering den senaste tiden så det gäller att passa på idag, när solen skiner så vackert!

Eira börjar närma sig slutet.

Kroppen är klar och ärmarna är det ca 10 cm kvar på. Jag har provat och än så länge ser det bra ut, nu gäller bara att det sista blir bra det också.

Även om ljuset är tillräckligt så är färgåtergivningen lite skum, det är så mycket mer lila i verkligheten, en rätt djup, blålila som är jättesnygg. 

Enligt mönstret skulle man sticka ärmarna runt, och det är väl egentligen bra, man slipper ju rätt mycket aviga maskor. Men jag har ingen kort rundsticka i rätt storlek, och jag gillar inte att sticka Magic loop, så därför valde jag att sticka dem fram och tillbaka. Då kunde jag dessutom sticka båda samtidigt (bara tanken på att sticka 2 ärmar runt, samtidigt, får mig att rysa!), något jag föredrar att göra, då vet jag nämligen att de blir lika långa och har ökningar på samma ställen. 

Nu ska jag börja fundera på vad jag ska sticka när den här är klar, det behöver nog också vara en del slätstickning eftersom flytten tar mycket tid och energi. Men att surfa på RAvelry för att hitta nåt nytt är ju inget besvär! Jag kan ju ta ett UFO förstås, men de flesta är faktiskt nerpackade, så det finns inte så många att välja på. Nå, garnerna är ju också nerpackade, så jag antar att jag får nöja mig med nåt av de projekt jag har lämnat framme.

 

Monogam stickning

Jag har kommit in i ett annorlunda flöde, ja, annorlunda för att vara mig. Mitt vanliga sätt är att sticka på flera projekt åt gången, och alltför ofta starta nya projekt.

Nu stickar jag på ett enda projekt, och vad mer är, jag känner mig nöjd med det! Men så är det ett särdeles bra projekt också.

Det här är Eira. När den kom ut så visste jag att jag absolut ville göra den och jag letade i mitt garnlager. Tanken var att jag skulle göra den i garnet som ändrade färg, ett garn som borde ge ungefär rätt stickfasthet om man betänker att det kallas 4-ply. Men icke, det blev alldeles för få maskor för att det skulle funka.

Men så hade Garnkorgen tagit in Cascade 220 fingering. Jag gillar den tjockare varianten, så det här var ju ett bra tillfälle att prova om den tunna är lika bra. Och det är det! Det blir jämnt och fint, och det är bara trevligt att sticka med det, även om det krävs "tunna" stickor. Det är inte så farligt, jag använder 3,25 mm, men mitt favoritläge är runt 4-4,5 mm, så det är lite skillnad. Färgen är 9595, Dark Periwinkle.

Som ni ser så är ena axeln nästan klar, det går faktiskt undan rätt bra ändå.

Det är möjligt att det här med ett enda projekt är en övergående fas, och kanske beror det på att det är lite mycket annat just nu, eftersom vi ska flytta. Mitt arbetsrum såg ut så här i förmiddags, nu ser det ännu lite värre ut...

Eftersom det är ett av de 2 mest prylbemängda rummen i huset (det andra är datorrummet), så har jag ändå gjort en stor del av packningen när det här är klart. Jag ser fram emot att få packa upp allt och sätta in det på nya platser. Men om man hade kunnat flytta över allt på något magiskt vis utan att packa ner det, så skulle jag gärna gjort det! Det blir inte lättare med åren att flytta, den saken är klar.

Favoriter ur bokhyllan 1

Jag gör som Med pinner och Tålamodspåsen, skriver lite om några böcker i bokhyllan. Det blir ingen tio-i-topp-lista, det blir antagligen inte utspritt över hela året, men det blir nån sorts sammanställning av favoriter i hyllan, lite då och då.

Den första boken är inte EN bok utan fyra.

Det är Barbara G. Walkers "A treasury of knitting patterns" med efterföljare. Nummer 3 (Charted knitting designs) har jag i en gammal version, den kallas numera "Charted knitting designs - a third treasury of knitting patterns". 

De här böckerna är verkligen en skattkammare full av stickmönster (ytmönster alltså, inte tröjor etc), och jag bläddrar ofta i dem. Som ni kan se är de fulla med små lappar, lappar som markerar favoritmönster. Det finns alla sorters mönster, så har man dessa böcker så behöver man strängt taget inte en enda bok till med mönsterförslag.

De flesta mönstren finns endast som skriftlig information och inte som diagram, och till varje mönster (utom vissa varianter) finns en bild. 

Av någon anledning verkar det bara vara Uppsala English bookshop som tar in dem i Sverige (Länk här, sök på "Walker, Barbara", glöm inte kommat!). Det är en mycket trevlig butik, så om man vill handla i Sverige så rekommenderar jag dem. Tyvärr är böckerna lite dyra i Sverige, så om man vill ha tag på dem billigare så är nog Amazon i England ett bra alternativ.

2011 i backspegeln

Ännu ett år har rusat förbi, ett år med lite mindre antal färdiga projekt än det brukar vara. Det finns inga särskilda anledningar till detta, kanske har jag bara lagt ner mer omsorg på det jag har stickat?

Nåt som faktiskt överraskar mig är att jag tog tag i inte mindre än 5 gamla surdegar: Bling, Gail, Basic Bordeaux, Vita vintervantar, och en färgglad sjal som aldrig blev bloggad.

Samtliga hade legat mer eller mindre länge i UFO-högen. En del som också låg i högen blev faktiskt upprepat, eftersom jag insåg att de aldrig skulle bli klara. 

UFO-högen har således minskat, men är fortfarande på en ganska ohanterlig nivå. 

Det projekt som jag är allra mest nöjd med i år är Blått och blandat, koftan i en massa blåa nyanser. 

Målsättningen för 2012 är att få ner antalet UFO ännu mer, att göra åt en del av allt fint garn jag har i lagret och att satsa på enkla, stilrena modeller. Jag har insett att de saker jag använder mest är de som är enkla, rätt släta och inte de mest intressanta att sticka. Det gäller alltså att hitta en bra balans mellan det jag kommer att ta på mig och det jag gillar att sticka. Det kan bli intressant.

Ett Gott Nytt År till er alla, hoppas 2012 blir ett riktigt bra år!

God Jul

 

Önskar er alla en riktigt god jul! 

Det var ju en sån bra idé

Jag hade en sån bra idé till min Featherweight cardigan, som jag skrev om i den här posten. 

En bred spetskant med raka hörn, oj vad snyggt det skulle bli. Jag testade hörnet.

Diagrammet var inte roligt att läsa, och en del svordomar över konstiga tyska lösningar kom över mina läppar, men det blev bra.

Nu har jag konstaterat att garnet inte kommer att räcka. Total antiklimax, nu måste jag komma på nåt annat att göra istället.

Spetskanten får vila, men nån dag ska den hamna på en kofta.

Matcha

För ett tag sedan stickade jag en mössa och ett par matchande vantar som aldrig fick se dagens ljus här på bloggen. (Mönster på båda från Tålamodspåsen)

De passar rätt bra till min vinterkappa, och det är ju alltid roligt när det matchar... så när jag kom på att jag inte har någon matchande halsduk blev det en rask tur till YlloTyll för lite garniga inköp (nej, jag hade faktiskt inget som passade i lagret. Är det inte alltid så?).

Ljuset luras, det är ungefär samma röda färg på de här nystanen som på mössan och vantarna.

Nu ska jag bara hitta på något trevligt sätt att använda dessa till en halsduk/scarf/slamsa... det är väl helt enkelt dags att se om jag kan hitta lite inspiration på Ravelry.

Modell

Det är svårt med bilder nu när det är så mörkt, men jag lyckades ta en bild på mig själv i den nya tröjan.

Den blev riktigt bra, och kommer antagligen användas mycket.

En halssak blev klar i november. Starkt influerad av Liisa som var inspirerad av Ilsefin så blev det en patentstickad ring, i min version är den stickad i Rowan Felted Tweed. Det gick åt nästan 4 nystan, och jag stickade på 5.5mm stickor.

Eftersom provlapparna jag skrev om i förra posten inte har utfallit till belåtenhet (inte pga färgen, utan pga masktätheten), så behövde jag nåt annat att sticka på. Egentligen ville jag starta något nytt, det drar i startitis-tarmen, men så blev det inte. 

Min hjärna är nämligen överbelastad för tillfället och jag behöver nåt enkelt, så - under över alla under - jag tog fram ett UFO ur högen och satte igång.

Det här är Featherweight cardigan av Hanna Fettig, startad i augusti. Förra året. Slätstickning i evigheter, det ska väl hjärnan orka med?

Nu har jag kommit så långt på ärmen som jag ska (innan kanten ska på), så nu ska jag börja på den andra. 

Garnet är sånt som legat i lagret i evigheter, en tråd Lorna's Laces Helen's lace (50 ull/50 silke) och en tråd Merinangora cashmere doppio (ren cashmere). Det blir tunt, slätt och mjukt. Det finns vissa indikationer på att detta också kan bli en sån där kofta som används ofta. Om kanten blir bra, vill säga. Jag har en idé om den, men inga lösningar ännu...

Märkligt

När vi var i London förra året köpte jag ett garn jag aldrig har provat, Shilasdair Luxury 4-ply. Nu fick jag för mig att jag skulle göra nåt med det och började sticka provlappar (jo, faktiskt!). Jag till och med tvättade dem så jag skulle få riktigt bra koll på stickfastheten.

Jag blev lite överraskad.

Utan blixt.

Nån som ser nåt konstigt? 

Med blixt.

Nu då?

Färgen ligger i verkligheten nånstans mellan dessa 2 bilder.

Har någon av er nånsin varit med om detta?

Garnet är växtfärgat med "Logwood" (Haematoxylum campechianum), kallas uppenbarligen blåträd eller blodträd på svenska. Vad kan det vara som gör att det blir sån färgskillnad på det otvättade och det tvättade garnet? Spinnolja? Jag har ju tvättat garn med spinnolja förr, och har aldrig sett den här stora skillnaden.

Tur att jag gillar den tvättade färgen också.

Till slut

Till slut tog jag mig i kragen och tvättade koftan som legat färdig ända sedan den 11 oktober (och då hade den legat i 2 veckor och väntat på knappar).

Mönster: Drops 69-14.

Stickor: Av någon anledning har jag inte skrivit upp vilket nummer jag hade på stickorna, man kan undra varför. Antagligen 4 eller 4,5.

Garn: Blandat från lagret (med några enstaka inköp för att utöka valmöjligheterna). Bottengarnet (det ljusa) är antingen Gästrike från Järbo eller Naturgarn, kan inte komma ihåg vad det var. Sedan har jag blandat detta med Rowan felted Tweed, BC garn Soft Silk, Debbie Bliss Andes och några okända.

Randningen är inte uppgjord på förhand, jag tog nåt ur kassen och kollade om det skulle passa. Antalet trådar att fästa var stort, mycket stort. Ränder är snyggt, men det är inte nåt för den som inte vill fästa trådar.

En modellbild får vänta tills koftan är torr.

Ibland är det garnet som bestämmer

Jag vet inte hur många gånger jag har fått ändra på min idé angående den blåa koftans ärmar. Först skulle ärmarna vara lika randiga som kroppen, sedan enfärgade och slätstickade, kanske med en kant nertill.

Sedan blev det enfärgat och rätstickat, definitivt med en randig kant nertill... och nu räcker inte garnet. Och eftersom garnet är mer eller mindre okänt (det bör vara en av 2 sorter, men jag vet inte med 100% säkerhet) och dessutom handfärgat, så kan jag inte skaffa fram mer.

Så alternativet var att repa upp en bit av det enfärgade och göra ränder, ungefär från armbågen, eller att göra kortare ärmar.

Det blir kortare ärmar, av 2 anledningar: jag gillar 3/4-ärmar och jag vill inte ha breda randiga kanter.

Nu är det en halv ärm, en virkad kant och knappar kvar.

En måste-bok

Jag åkte in till den stora staden idag för att gå på release-party hos Litet Nystan. Johanna Wallin var där för att signera sin nya bok, en riktig måste-bok!

Det är flera saker i boken som gör mig lite förälskad, allt är så detaljerat med så fina avslut att man vill göra allt, helst redan nu.

Självklart skulle jag bara köpa boken, och lika självklart kom jag hem med mer.

Bilden är kass, men färgen på garnet skulle inte bli till sin fördel med blixt heller, så det får vara.

Garnet är Semilla Fino, i en fantastisk mörk cerise färg. Jag tror att det ska en av halskragarna i boken, men det är inte helt bestämt ännu.

 

Ärmar ska det bli

Tanken är ju att det ska bli ärmar på koftan, men eftersom jag har ändrat på ärmhålet så kan jag inte sticka efter mönstret... vilket jag inte hade gjort i alla fall eftersom Drops ärmar är så kassa.

Jag bestämde mig för att sticka uppifrån och ner med kortvarv, det har jag aldrig gjort förr. Ett försök är redan upprepat, det var med slätstickning och det blev på tok för stort. Nu försöker jag med rätstickning som på resten av tröjan, så får jag se hur det blir. Jag har kommit runt hela ärmhålet, så nu är det dags att börja minska, efter nån slags formel som jag inte har löst ännu.

Spänningen är olidlig, ska det bli en ärm av det här?

Dags för kirurgi

Det blåa som ska bli en kofta är nu klart för lite kirurgi. För att underlätta för mig själv har jag stickat med steekar i ärmhålen för att slippa hålla så mycket koll på randningen. På det viset blir det samma både bak och fram utan att krångla.

Och nu är det dags att klippa. Och att fästa ungefär en miljon trådar. Sedan är det bara ärmar och nån sorts (mycket smal) kant kvar.

Bling

Halsduken från häromdagen är nu helt färdig.

Garn: Moda Italiana Yak (inköpt på en syfestival nån gång av Lienes design) och Artyarns Beaded Mohair & Sequins (köpt på Stickfest i väst av Deisy Design).

Stickor: 3mm.

Mönster: eget.

Påbörjad nån gång i oktober 2009, färdigstickad i början av augusti, utspänd nu.

Anledningen till att jag använde yak-garnet ihop med det andra var inte bara att bling-garnet inte skulle räcka så långt, utan också att det skulle bli för mycket på egen hand. På det här viset blev det lite lagom blingigt, istället för att skrika ut BLING!

Lagom bling är bra och jag är mycket nöjd med resultatet.

Dagens fynd

Jag besökte en bakluckeloppis idag och hittade den här lilla godbiten:

En virknål med trähandtag.

Som ni kan se är den mycket tunn.

Man kan också byta ut huvudet på den, man lossar en liten skruv. Mejseln för detta är finurligt inbyggd i handtaget!

Fint!

Den blev min för den facila summan av 10 kr. Japp, tio.

Pinnar

För att spetsstickning ska bli riktigt fin så gäller det att sträcka ut stickningen ordentligt.

Ibland nålar jag varenda udd.

Ibland använder jag bomullsgarn som jag trär igenom uddarna,då kan man använda ett indre antal nålar. Det har jag ingen bild på, men Entill har i den här posten. Jag brukar sträcka tråden hårdare än vad hon gjort på den bilden, men man får prova sig fram.

Och ibland använder jag mina improviserade "blocking wires" (vad ska man kalla det på svenska? sträckningspinnar?). Istället för att handla "riktiga" pinnar för en inte så billing penning så åkte jag till närmaste byggvaruhandel och köpte rostfri gängstång, 3mm tjock. Funkar alldeles utmärkt och blev mycket billigare.

Den här halsduken har legat länge och väntat på att bli sträckt, men nu är det gjort. Den ska bara torka, så kan den visas upp på riktigt.

Sista sommarrycket?

De sista dagarna i augusti ägnade jag mig åt att förfärdiga en mössa, så nu kan det bli höst om det vill (men det behöver det absolut inte!).

Mönster från Tålamodspåsen, garnet är Rauma finullgarn, stickor 2,5 och 3mm.

Nu vill jag göra ett par vantar som matchar... det finns det inget mönster på, så det är dags att börja fundera ut nåt.

 

Fram och tillbaka, och fram igen

Det finns en sak som jag fått lära mig med stickningen, även om man inte skulle kunna tro det ibland. Tålamod.

Som ni ser är det inte mycket längre nu än på förra bilden. Jag repade upp 8-10 ränder pga en missad avigmaska och lite väl abrupta intagningar. När sådana fel uppstår så har jag en "regel" för om jag ska dra upp eller inte: Kan jag se det (när jag använder plagget) och kommer jag i så fall att reta mig på det?

Om jag kan se det så kommer jag antagligen att reta mig på det, så då är det bara att repa upp. Om en maska är fel och den sitter på baksidan, så kan jag förmodligen låta det vara, om det inte syns allt för mycket så att andra upptäcker det med en gång. Men i det här fallet satt den felaktiga maskan mitt fram och dessutom var det ju det där med för snabba intagningar. Repa upp och gör om, med andra ord.

Det röda garnet från förra posten är på väg att bli en scarf, Flutter.

Lyxigt, mjukt och fantastiskt fin färg.

Mera färg åt folket!

Blått och blandat

Ibland blir det inte riktigt det man tänkt sig, men det blir bra ändå...

Mitt nya projekt är precis ett sådant. Jag planerade att använda en massa blåa garner jag hade liggande och göra en swagger (ravelrylänk), men när jag gjorde en provlapp visade det sig att garnet var lite väl tjockt. Istället hittade jag en kofta hos Drops som inte direkt är färsk, men snygg ändå (till skillnad från en del annat i samma nummer). Och nu blir det blått, blandat och randigt.

Det vill gärna bli bra, som vännen A brukar säga.

Igår, när jag införskaffade ytterligare några blåa garner att komplettera med, så föll jag handlöst för en härva Manos lace. Det var första gången på mycket länge jag sett ett garn och velat ha det omedelbart, utan betänkligheter.

Fotot gör det inte rättvisa, det är svårt att ta kort på rött.

Det här ska bli nån sorts scarf, vilken har jag inte bestämt än.

En annan scarf är färdig, men den måste tvättas och sträckas lite innan den visas upp. Kanske kan det bli gjort i början på nästa vecka, den som lever får se.

Till sist några bilder från en spinnträff hos Åsa sista söndagen i juli. Precis lika trevligt som vanligt. Jag spann en hel rulle BFL/silke/seacell, men glömde ta kort på det.

Vantar

Vantar är bra att ha, och som jag tidigare sagt är det ett bra tillfälle att sticka vantar när det är varmt (för man kan ju inte sluta sticka bara för att det är varmt!).

Jag har gjort klart 2 par, ett par vardera till sambon och mig.

Daina-vantar, till mig (Ravelry-länk). Stickade i garn från Warp & Weft, köpt nån gång för länge sedan, just till det här mönstret, faktiskt. Fina, fina, men tumkonstruktionen är inte optimal... nåja, jag ville göra dem, och jag ville inte störa mönstret med en tumkil (även om jag kunde ha lagt tummen i sidan som jag gjort på sambons vantar).

Mittens with pints on till sambon (också en Ravelry-länk).

De var roliga att sticka! Jag har använt original-garnet Knit Picks Palette, som jag fick tag på här. Bra ställe, det gick fort att få garnet. Jag gillar verkligen garnet, ett trevligt, tunt ullgarn som inte är superwash, och så finns det i en massa färger! Passar utmärkt till vantar och liknande.

Det var inte jättekul att fästa alla trådar, men vad gör man inte för att sambon ska få ett par fina vantar...

Nu har jag övergått till att sticka på en scarf jag hittade i UFO-högen... påbörjad i oktober 2009. Tycker nog att det är dags att den blir klar. Glömde ta bild på den idag, så det får bli en annan dag.

Prototyp och färdigt resultat

Jag skaffade mig en ny telefon, av den där smarta sorten (som tur är så är den inte smartare än vad jag är). Den har större och känsligare skärm än den gamla, så jag tänkte att det vore bra med ett fodral.

Jag har ju en hel del material att tillgå här hemma, så jag gjorde helt enkelt en räd in i arbetsrummet och satte igång.

Det blev en prototyp, för jag lyckades göra den lite för liten. Eftersom det inte var så mycket arbete så satte jag igång med en ny direkt.

Så nu är det bara att sätta igång att använda det nya fodralet.

Mycket bättre

Tänk att 0,25 mm kan göra så stor skillnad. Vanten är nu ca 1½-2 cm vidare...och det är mycket bättre. Och det går ganska fort också, lite SVT Play och gamla sommarpratarprogram på sverigesradio.se tillsammans med "bara ett varv till"-syndrom så växer det så det knakar. Jag har kommit till tumhålet igen, bara resten kvar.

Gör om, gör rätt - take two

Har det gått troll i min stickning?

Igår såg min vante ut så här:

Idag ser den ut så här:

Den blev i minsta laget, så jag bestämde mig för att repa upp största delen och gå upp en storlek (från 2.25 till 2.5 mm).

Om det blir bättre får tiden utvisa.

Gör om, gör rätt(?)

Kanske borde det stå "gör om, gör annorlunda" istället.

Jag gjorde klart en kofta, en som jag började på redan i mars 2009. Det är en hybrid av Basic black (Ravelrylänk) och Drops 97-18 med lite ärminstruktioner från Tålamodspåsen inslängda för att komplicera allt ytterligare. Kanske borde jag kollat lite mer på storleken jag valde då nån gång 2009, för det visade sig att det blev lite stort. Fast bara på vissa ställen, som precis under armarna.

Det var lite deprimerande att upptäcka när jag redan gjort klart allt, och sytt ihop hela skiten...

Men tack vare goda vänners åsikter och funderingar så har jag nu utövat lite stick-kirurgi på spektaklet och det ser genast bättre ut.

Jag glömde såklart att ta före-bilder, men så här blev det efter att jag sprättat ur ärmarna, sytt in en hel del i sidan (sådär 10 cm, totalt) och sytt i ärmarna igen.

Inte 100% perfekt, men nu är den i alla fall användbar!

 

Sommar och sol

Det har varit en underbar dag, varm och skön, med lite fläktar. Alldeles perfekt för en dag på altanen, under vårt stora parasoll, med en bok, kall saft och lite garn.

Katterna njöt också.

Flaggan kom upp, dagen till ära.

Och jag fick en bra start på ett par vantar (det vet ni väl att det är perfekt att sticka vantar när det är varmt, lagom stort att hålla i, och så finns det en chans att de blir klara till vintern).

Koftor är kul

Efter att jag stickat klart Hallet's Ledge var jag lite fundersam över vad jag skulle fortsätta på.

Skulle jag börja på nåt nytt, eller leta fram nåt gammalt att göra klart? Jag menar, jag är ju ett lysande exempel på en överambitiös stickare, så det mest naturliga var ju så klart att börja på nåt nytt.

Vilket jag självklart gjorde.

Det här ska bli Vivian. Garnet är Kings Craig Aran från Skottland (inköpt på Ebay), 95% merino och 5% cashmere. Det blir riktigt bra.

Sen blev det varmt ute, och jag började fundera på om jag inte behövde nåt lite mer somrigt... den här kanske (ja, jag vet, det är Garnstudio, men jag har hämtat mig tillräckligt från förra koftan för att ge mig på det igen)? Garn finns (Rowan Calmer i mörklila).

Sen fick jag nåt anfall av duktighet och tittade genom mina pågående projekt istället och plockade fram en kofta som jag började på för över 2 år sedan.

Det här blir en hybrid... av Basic Black (Ravelry-länk), mönstret till gladkoftan, lite egna ideer och Tålamodspåsens instruktioner om ärmhål (som jag fått privat). Det tog en stund att komma fram till vad jag hade gjort och vad jag skulle göra (anteckningar? vad är det?), men nu är jag på god väg.

Lägg till detta att jag tar ett varv på diverse andra påbörjade projekt då och då, så har ni summan av kardemumman.

Måttlighet är inte min grej.

 

Så där ja

En av mina favoritblommor har slagit ut i rabatten...

Kungsängslilja (Fritillaria meleagris). Visst är det en fantastisk blomma? Hur kan naturen åstadkomma en rutig blomma (fast om man tittar närmare så är den fläckig, inte rutig)? Jag blir lika förundrad varje år.

Nåväl, det är inte bara blommor här i Stickeralla-huset, jag stickar faktiskt också. Vad bättre är, det finns resultat också!

Mönster: Hallet's Ledge från Twist Collective.

Garn: Rowan Magpie Aran (varför slutade de tillverka det garnet, det är ju underbart!) i färg 612.

Stickor: 5,5 mm.

Startad 11-03-26 och avslutad idag, 11-04-30.

Är jag nöjd? Ja.

För den som vill veta så kan jag meddela att ärmarna är smala på den här modellen, att den är enkel och att mönstret har tydliga instruktioner. Fram- och bakstycken är stickade i ett stycke och ärmarna är stickade runt.

Så nu måste jag välja: ska det bli ett projekt från UFO-högen eller ska jag göra nåt helt nytt? Vilka svåra beslut.

Jag måste vara sjuk

Det är nåt som är fel....

Jag vill inte köpa nåt garn. Nej, det är inte riktigt rätt, faktiskt, jag kan tänka mig att  köpa garn, men när jag tittar på garn så finns det inget jag vill ha, jag tänker på allt garn jag har istället och funderar på om jag har nåt trevligt att leta fram.

Vad har hänt?

Och jag är nästan monogam i stickandet, jag stickar på ett eller 2 projekt i taget (jag har ju fortfarande en herrans massa projekt påbörjade, men stickar inte på alla), vilket innebär att det liksom växer fortare...

Det måste vara nån allvarlig sjukdom.

Upptäckarpromenad

Dagens promenad utvecklades till rena upptäckarstunden... en hel massa vår och lite annat skojigt.

Krokusar hemmavid.

Tussilago!

Blött var det lite överallt.

 

En ännu oidentifierad fågel. Nån som vet?

Jag har funderat ett tag på om det finns bävrar i ån (det fanns en uppdämning som såg lite bävrig ut), och idag fick vi se beviset...(de måste väl bygga nytt, det gamla var förstört).

Det är inga småbitar de biter loss... men hur kan bävrar bestämma åt hur de ska gnaga för att få trädet att ramla åt rätt håll? En av livets stora gåtor.

Blåsippor!

Och vita blåsippor!

Till sist, en fin grind. Synd att det bara är en.

På det hela taget en mycket tillfredsställande promenad.

Mycket lön för mödan

Vissa saker är mer tillfredsställande än andra att sticka. Ibland är det för att det blir så himla fint, eller för att det är så roligt, men ibland är det för att det går fort.

Detta är Hallett's Ledge.

Tjockt garn (Rowan Magpie Aran, ett fynd från Tradera), stora stickor (5.5mm).

Färgen är inte alls rättvis på ovanstående bild, utan ser mer ut som på den här bilden:

Nån dag kanske jag kommer ihåg att fotografera i dagsljus igen.

Det är 2 veckor sedan jag startade (men jag har inte stickat bara på den här) så det går ju på rätt bra! Kommer att passa utmärkt att använda under ljumma sommarkvällar istället för jacka.

Utökningar

Lite utökningar av diverse samlingar har det blivit.

Sjalsamlingen har vuxit med en rosa silkessjal, Gail (Ravelry-länk).

Den är stickad i det som förr kallades Mullbärssilke och nu kallas Jaipur SIlk Fino, från BC-garn. Stickor 3 mm. Jag tror det har gått åt ca 70 gram av garnet. Det känns skönt att den är klar, det är över ett år sedan jag började på den.

Min lilla porslinsdjurssamling har också blivit större genom ett besök på en antik- och kuriosamässa alldeles i närheten av där jag bor.

En Lisa Larson-basset, några cm hög.

Och en söt liten gris av mycket okänd härkomst (gatukorsning, antagligen).

Därifrån slank det också ner ett litet set för att väva en tavla, vilket jag inte tänker göra.

Därmot kan garnet (av ull och lin)i setet komma till användning i broderier, det är väldigt fina färger.

 

Talande bevis

Dagen efter det stora färgningskalaset blev mitt senaste broderi-projekt klart.

Dessa vantar är stickade i Rauma Istra, på stickor 5mm och sedan filtade i tvättmaskin.

Efter det broderade jag med diverse ullgarner från lagret (inget av det nyfärgade), och med några effekt-trådar som jag köpte på Syfestivalen.

Övning ger helt klart färdighet, för det här är bättre än det senaste. Självklart finns det förbättrings-möjligheter, men på det stora hela är jag nöjd med det här senaste försöket.

Så vad ska jag nu brodera på? Jag vet bara att det INTE blir vantar, nu får det räcka med så trångt grundmaterial för ett tag. Nu vill jag göra nåt där jag kan använda sybåge...

Färg är kul

Som en del av er antagligen redan har sett, så tillbringade jag en dag tillsammans med Yllet nu i veckan. Vi hade fått för oss att vi skulle färga broderigarn, och det var en mycket bra idé.

Det är väldigt svårt att vara irriterad, arg eller ledsen när man håller på med färg.

Vi färgade ca 10 g åt gången, så vi blandade färgerna i glas och körde dem i mikron.

Resultatet av flera timmars pytsande:

De små härvorna längst in är mina.

Det är farligt att ge sig på dylika saker, jag är sugen på att färga mer!

Rim-vinst

På Facebook finns en grupp som heter Online Stickcafé (och det är precis vad det låter som!) och före jul var det en rimtävling.

Jag hör till dem som inte för mitt liv kan skriva fritt, men ge mig lite gränser och jag kan kläcka ur mig det mesta. Att skriva ett stickrelaterat julklappsrim var ju som gjort för mig!

Och kan ni tänka er, jag vann...

Igår (som blev en väldigt stickig dag, förutom detta så fick jag Interweave knits och det var stickcafé) kom vinsten:

Det kom från BySlavi i Danmark, och det är en härva Misti Alpaca hand paint sock. Det är så fint och så mjukt! Nu måste jag komma på nåt bra att göra av det, det är inte mina färger, så det blir inget som ska hamna nära ansiktet.

Rimmet? Jo det gick så här:

När din spegelbild ger dig ångest och hicka
och du inte känner dig det minsta flott
Dra då denna ner över huvet, min flicka
och en dålig-hårdag blir ett minne blott.

 

Vårtecken

Trots att det är mössa på som gäller vid promenader...

Trots att det biter i näsan...

Trots att den lilla ån är istäckt...

Så tycker det här trädet...

Att våren är på väg.

Jag tänker inte protestera.

Spunnet

I lördags hade vi en spinnträff och vi blev totalt 8 stycken som roade oss med ull hela dagen.

Igår spann jag färdigt det jag höll på med och kedjetvinnade sedan till ett tretrådigt garn.

243 meter BFL (tror jag, lappen är borta). Tjocklek obestämd (eftersom jag inte kollat ännu).

Eftersom jag visst fick lite pikar om att jag aldrig använder mitt egenspunna garn så ska jag nu försöka hitta på något som det ska bli. Kanske ihop med något annat, kanske alldeles för sig självt.

Någon som har några käcka idéer?

 

Experiment

Jag virkade ju ett par vantar alldeles nyligen och det verkar som om jag blev fast... nu har jag hittat ett mönster inspirerat av Korsnäströjor som jag gärna vill göra, men av någon märklig anledning finns det inget garn i lagret som passar. ELler ja, det gör det kanske, men inte i tillräckligt många färger, det ska vara 5.

Men uppenbarligen var jag väldigt sugen på att virka vantar, för jag började på ett par, helt efter eget huvud, i prova-längs-vägen-varianten.

Det blev en vit vante med ett hjärta på.

Nu ska jag bara göra en till (men jag har skrivit ner hur jag gjort!)

I glada vänners lag

Jag besökte Syfestivalen på det bästa sättet igår, tillsammans med 3 vänner. Allihop utom en kom väl hem med något mer än vad vi planerat för (och jag var inte den som höll mig till planen).

Mina inköp. En dagsljuslampa, vadmal, broderigarn, markeringspenna och garn/mönster till en mössa. Konen ska delas upp i kortare bitar och färgas till ännu mer broderigarn.

Jag har fått igång lampan, och vilken skillnad det blev!

Den här bilden är tagen klockan 21 och visar färgerna så bra det bara är möjligt! Och så skönt det var för ögonen, det blev så mycket lättare att sticka i mörkt garn.

Passade på att ta ett kort på hur det oftast ser ut när jag sitter i soffan och stickar.

Jag har en filt över benen, men brukar få en katt draperad över dem också. Ludde är mycket förtjust i att ligga i mitt knä och kanske bli lite klappad då och då. Det blir tungt efter en stund, men det är ingen större idé att försöka flytta på honom, han går snart tillbaka. Det är tur att han är söt.

Det jag stickar på är ett UFO jag rotade fram idag. Efter en stund kom jag på att jag var tvungen att väga det resterande garnet. Jag stickar en liten sjal på tvären, och efter hälften av garnet är det dags att börja minska. Jag hade kommit förbi hälften med råge, så det var bara att repa upp... Men det är skönt att sticka med, så jag blev inte alltför upprörd.

Virkat

Gravt inspirerad av Ylvas superfina vantar har jag också virkat mig ett par! Det är inte ofta jag virkar, och om jag gör det så är det mestadels kanter på något stickat, så jag var lite lätt orolig över hur det skulle gå.

Men jag tycker jag lyckades ganska bra:

Mina stickvänner lyckades övertyga mig om att broderiet skulle sitta lite assymetriskt, och jag tror nog jag kan överleva detta.

Mönster: Vargavinter (ravelry-länk).

Garn: Cascade 220, färg Cappuccino.

Virknål 5 mm.

Jag är sugen på att brodera mera!

Klatschigt grått

Som jag nämnde så köpte jag en grå kavajkofta som jag "förbättrat" lite.

Och nu kommer de tristaste bilderna i världshistorien (men det var nu jag tog dem, ska det bli några bilder får det bli när jag kommer ihåg det!):

Framsidan är fortfarande grå (ja, det är grått, mörkgrått).

Medan baksidan numera är något "piffad".

Ibland är det svårt att handarbeta

Det kan ibland uppstå lite hinder när man vill handarbeta....

Ludde tyckte att jag skulle klia honom under hakan istället för att virka...

Konsten att sträcka en sjal utan att mörda den

Jag stickade en liten sjal. En väldigt liten sjal, faktiskt. Det är ytterligare en liten halsgrej som är liten i original, men ännu mindre i min version.

 Här är den precis innan jag började med kanten.

Mönster: 198 yards of heaven (ravelry-länk).

Garn: Cascade 220 heathers, färg Framboise, 2428.

Stickor: 5mm.

För att få den något större har jag sträckt ut den så långt det över huvud taget är möjligt, utan att mörda den.

Ska bli intressant att se vad den fått för storlek när jag plockat bort nålarna.

Småsaker

För tillfället stickar jag småsaker. Jag är sugen på att börja på en ny kofta (som om jag inte hade några påbörjade att välja på), men istället har jag stickat 2 halsgrejer. Ja, halsgrejer, det är inte regelrätta halsdukar, utan saker som man har om halsen för att hålla den varm, halsgrejer.

Nummer 1:

Drygt 2 nystan lyxiga, supermjuka Sandnes Kashmir Alpakka och stickor 5,5 mm. Inget mönster, men jag såg en sådan i garnaffären, och slängde ihop den efter eget huvud. På Ravelry har jag skrivit några noteringar om hur den är gjord.

Nummer 2:

Drifted Pearls (ravelry-länk).

Garn: Louisa Harding Kashmir Aran, nästan 3 nystan.

Stickor: 4,5 mm.

Jag hade inte så mycket garn som krävdes, så jag har gjort min smalare än i mönstret, vilket i sin tur innebar att jag var tvungen att ändra lite på vikningarna innan "hålet".

 

I övrigt är jag superinspirerad av Ylva och alla hennes fina vantar med broderier. Det har inte blivit några vantar med broderier ännu, men lite broderier har det allt blivit.

Jag köpte en kavajkofta på rea som bara är liiite för stor i ryggen (inte så svårt med tanke på att jag har rätt mycket svank). Sedan kom jag på den briljanta (om jag får säga det själv) idén att sätta en slejf i ryggen på den, och dessutom brodera på den. En helt grå kofta med grå slejf , och lite uppiggande broderier, jag blir glad bara jag tänker på det!

5 cirklar med blandat innehåll blir det, och jag har kommit på vad man ska göra om man är lite pedantisk och tycker det mesta blir fult. Man ska titta på håll! Det ser genast mycket bättre ut. Och vem kryper nära inpå mig för att se broderierna? Ja, förutom handarbetande vänner då!

Nu ska jag nog starta en halsgrej till.... eller ett par vantar... eller en kofta... eller...

Klar!

Koftan är klar, ihopsydd och provad.

Garn: Drops Lima, färg 4377, lila, 15,5 nystan.

Stickor: 4 mm.

Mönster: Drops 115-1

Och eftersom ni redan vet att jag inte gillade mönstret i sig, så har ni säkert gissat att jag gjort lite förändringar, närmare bestämt dessa:

• Jag stickade ärmkulle och ärmhål efter ett annat mönster (midjekort 40-talskofta på Stickas hemsida, mönstret är endast för medlemmar). Tyvärr glömde jag att göra axlarna smalare, men det blev OK ändå. Varför gjorde jag det? Jo, ärmarna på Drops mönster är ofta lite nedhasade med låg ärmkulle, och det tycker jag sitter så illa.
• Jag gjorde flätor även på bakstycket, jag kan inte förstå varför de inte gjort det.
• Jag vände vridningarna på flätorna så att de går mot varandra, och lade till 2 vridningar ovanför sista ihoptagningen.
• Jag har inte virkat runt framkanten
• Jag har stickat in korta varv i framkanten så att den inte ska dra upp nederkanten

Den är kanske lite i största laget, men inte så mycket att det stör.

Jag är nöjd med resultatet, nu funderar jag på vad jag ska sticka härnäst.

I november kom det hem en hel hög med garn, kanske ska jag ta något av det?

Eller så kan jag ju göra klart något som ligger, men det är ju inte lika roligt som att starta något nytt, eller hur?

Äntligen

Puh! Äntligen har jag stickat klart de röriga framstyckena på tröjan, och startat på bakstycket. Jag är på slutsträckan! Jag började med ärmar och framstycken, nu är det så skönt att sticka med ETT nystan i taget (jag stickar nästan utan undantag alltid de 2 ärmarna ihop, likadant med framstyckena).

Jag måste säga att tiden inte gjort mig vänligare stämd mot Drops... Jag har stickat rätt länge, och kan gissa mig till en hel del (eller göra som jag vill), men hur en relativ nybörjare ska kunna följa det här mönstret, det vet inte jag.

Ytterligare 2 intressanta saker jag hittade:

• Man ska minska mellan flätorna, 1 maska i var sida närmast flätorna, 11 ggr. Det innebär att man minskar 22 maskor. Detta gör man på en yta av 23 maskor. Vilket i sin tur betyder att man inte kan göra minskningen på det sättet sista gången! 
• De har beskrivit hur man stickar rätstickning, men inte hur man gör de korta varv som man använder på kragen. Det står bara "Sedan stickas det förkortade v över kragen, med start från rätsidan så här: sticka 2 v över alla m, sticka 2 v över de yttersta 9-10-10-11-11-12 m mot mitt fram". En ytterst summarisk beskrivning, måste jag säga! Och kortvarv utan någon slags "wrap" (jag kommer inte på nåt bra svenskt ord just nu!) ger hål.

Allvarligt Drops, det här är riktigt dåligt! Själva mönsterkonstruktionen ska jag lämna til en annan dag, men jag har åsikter om den också (det trodde ni väl aldrig?).

 

Råd till nybörjare, med andra ord: läs igenom mönstret innan du börjar, så du kan se om det är nåt du behöver hjälp med! Det finns säkert nån som kan hjälpa till att tyda konstigheterna, tex på närmaste stickcafé.

Jag håller fingrarna vid 2 stycken kortvarv. Vid den undre har jag bara vänt, i den övre har jag använt "wraps". Jag vet vad jag tycker blir bäst.

Kom på att jag inte visat en modellbild på förra årets sista kofta, Calluna, håll till godo:

Näe, Drops, kul är det inte

Har allvarligt börjat fundera på om jag har masochistiska tendenser, eftersom det är ett tveksamt nöje att sticka efter Drops-mönster.

Koftan jag håller på med nu har fyra "SAMTIDIGT" ovanför midjan... De har skrivit allt i centimeter, det gör ju inte saken lättare... "öka 1 maska 19 ggr var 1,5e cm". Allt detta att lägga till deras mystiska förkärlek för alldeles för låga ärmkullar...

Det går ju inte hålla reda på vad man ska göra!

Det blev till att göra en tabell igen...

Nästa gång jag vill sticka en Drops-kofta, kan nån hindra mig, snälla?

Och jag vet att jag ha ringat in siffror för 2 olika storlekar på mönstret, jag förkortar överdelen en aning, det är därför.

Nykomling

Titta, vad som kom hem till mig idag!

Och nästan gratis var den också (lite garn i utbyte, från lagret), tack Pia!

Det saknas en skyttel och en "pinne" (som jag inte vet namnet på), men det är inga dyra saker att införskaffa. Den kan möjligen behöva en rengöringsomgång också.

Nu ska jag bara lära mig att väva också, som tur är har jag en vän som kan hjälpa till (och en mor, men hon befinner sig på mycket längre avstånd, tyvärr). Vad det blir är osäkert, men det blir i alla fall INTE smårutiga gardiner i tunt lingarn (som jag påbörjade en gång, men ovan nämnda mor gjorde klart).

När jag ska hinna åstadkomma allt jag vill göra (stickat/vävt/broderat etc) är oklart.

2 timmar senare

Jag fick ett smärre anfall på mitt fodral för strumpstickor och bestämde mig för att rota lite i lagret och se vad jag kunde komma upp med.

 

Från det här:

Till det här (på ungefär 2 timmar):

Jag är nöjd.

Det hiskligt randiga i bakgrunden är överdraget på strykbrädan, inte den bästa bakgrunden, men det fick gå.

Vinterpromenad

Jag passade på att ta en promenad innan solen försvann...

Det var så vackert med alla små björkar och solen som sken mellan stammarna.

Det var inte skottat överallt.

I det lilla konloniområdet finns det mycket som kan fånga ögat, om man ger sig tid att se det.

Hacke visade sig också.

Men hemma på min gata så var det välplogat.

Nu fryser jag, så jag ska nog ta och krypa ner i soffan med yllefilt och en stickning.