stickeri stickera stickeralla

Diverse med mera

Det är varmt ute. Jo, ni har säkert märkt det, så jag påpekar det uppenbara.

När det är varmt ute går hjärnan på sparlåga och jag blir svår-road. Kanske är det därför jag för tillfället börjar på det ena nya projektet efter det andra och inte ens tar kort på vad jag håller på med.

En länk från Liisa (i ett mail) fick mig att springa till Yllotyll och införskaffa ett nystan Kureyon Sock till ett par tvåändsstickade vantar. Det blir väldigt fint. Jaså, ni ser inte det?

Halvvantar får man väl aldrig för många av?  Pulsklubbens juni-mönster blir ett par fina halvvantar med rosor på. Nä, ni ser inte dem heller.

Och jag har börjat på en tröja efter eget huvud. Silk Garden sock och Gästrike-garn på tvären. Det blir himla fint, och ni kan inte se ett smack.

Och chansen att det blir några bilder under den närmaste veckan är ungefär lika med noll. Jag och min hjärna har semester. Men kom för all del tillbaka i slutet på nästa vecka, kanske, kanske finns det nåt att visa då.

Även små barn växer och blir stora

Jag påbörjade en liten väst till. Jag skulle ju på ytterligare ett dop, och jag gillar att ge bort små stickade saker till de nya barnen, speciellt om jag inte träffat dem tidigare. Dessutom är både min syster och min svägerska entusiastiska mottagare av stickat till sina barn.

Jag hade inte så gott om tid, bara. Dagarna gick och det var måndag, och barnet skulle döpas på lördagen samma vecka. Onsdag och torsdag var helt upptagna och fredag var resdag. Det är då man tar till tjockt garn och stora stickor.

Västen var färdigstickad och hopsydd 100 meter innan vi var framme. Knapparna syddes raskt i så fort vi installerat oss.

Garnet är rester av Jo Sharp-garnet jag stickade en kofta i (det bruna), och handspunnen merino/silke i färgen Kungsfiskare (fibrer från Spinspirations fiberklubb). Stickor 5 mm och mönster från Garnstudio.

Nu vet ju jag att både min bror och min svägerska inte direkt är några kortisar och att deras första son är ett välvuxet exemplar (lång, inte tjock), så jag tog i lite och stickade storlek 1 år. Jag vet också att min masktäthet var sådär 18-19 maskor istället för 20. Den borde alltså vara väääldigt stor på en bebis som är 3 månader och 13 dagar gammal.

Jo, kyss mig, Karlsson!

Bebisar växer fort, men så fort?

På pricken

Jag har en almanacka som Yarn Harlot har skrivit. Det mesta i den är fantastiskt bra och roligt, och mycket träffsäkert om folk som stickar, men ibland blir det nästan lite väääl träffsäkert. Som igår.

Hmmm. Jag tror inte jag försöker mig på en bortförklaring, det är väl ingen idé? Nej, jag tänkte väl det (speciellt inte som jag var inne på YlloTyll i tisdags och tyckte det var sååå bra att jag kom därifrån tomhänt.)

Fantastiskt

Äntligen har jag nåt färdigt att visa, vilket lyckligtvis sammanfaller med att jag hittat rätt inställningar i kameran så att jag kan visa en bild också!

Mönster: Annas axelvärmare.
Garn: Heaven's Hand Wool classic i färgen Night blue.
Stickor: 6mm.

Den ska bara pressas lite så att uddarna får lite bättre form, annars är den helt klar.

Min virkning har jag börjat om på sådär 4 ggr nu, och nu tror jag att jag är nöjd med hur det ser ut.

Det är ingen bra kombination att vara perfektionist och inte så bra på att virka. Det blev för stora rutor, det blev snett, det blev ojämnt. Åtminstone i mina ögon, då, jag är inte säker på att andra hade tyckt samma sak.

I övrigt händer det inte så mycket.
Jag har varit på dop och yngsta systerdottern fick den lilla västen. Trots det ytterst varma väder som rådde (det kan man inte tro nu, när det är spöregn och +7 grader) fick damen ifråga prova, så att moster kunde ta en bild.

Lilla frökens storasystrar var söta som sockertoppar på dopdagen, iklädda samma sorts klänningar som själva huvudpersonen.

Jag har också lyckats hitta och köpa 2 par skor, nåt som inte hör till vanligheterna. Mina fötter är lite kräsna, och jag brukar ha svårt att sitta skor som sitter bra. Nu har jag som sagt hittat 2 par.

 

Ja, jag gillar skor med plats för tårna.

Båda paren är från Rieker, inköpta på en riktig skoaffär, Aug Johansson Skomodehus i Uppsala. En riktig skoaffär har blandat sortiment och inte bara modeskor, och dessutom har de mest skinnskor. I alla fall i mina ögon, men jag hittar ju inga skor jag kan ha på de vanliga kedjorna, så det kan ju bero på det.
Nu finns det i alla fall ytterligare en affär jag vet att jag kan gå till, i tillägg till Knulp och Frövi i Stockholm.

Sköna maj farväl

Man skulle kunna tro att jag inte stickar något nu för tiden.... men det gör jag. Fast vad jag mest gör är att påbörja nya projekt.

Hur många sjalar kan man äga? Det är en fråga som jag ofta ställer mig. Hur många sjalar kan man sticka på samtidigt är en betydligt mer relevant fråga nu för tiden.

Svaret är tydligen "hur många som helst". För tillfället är det många sjalar på stickorna, så många att jag måste tänka efter för att kunna räkna upp dem. Men jag har tid, jag sitter på X2000, på väg till nyaste systerdotterns dop.

OK, låt mig se... i mitten på april var det 3 sjalar...nu är det:
1. Axelvärmare. Den växer och jag har börjat minska, skulle tro att jag har ca 20 % kvar att sticka på den.
2. Miraldas sjal. Växer, men mycket långsammare än ettan.
3. Cashmere-sjal. Växer också, men inte så fort.
4. Yak-sjal. Samma här. Stickor 3 och tunt garn, say no more.
5.Silkes-sjal. Samma modell som tvåan, samma färg. Det enda som skiljer är materialet.
6. En virkad sjal!!! JAG. VIRKAR. Undrens tid är inte förbi. I normala fall virkar jag bara kanter. Nu blir det något mer avancerat, en sjal med kärleksknutar (åtminstone kallar Yll o tyll det för kärleksknutar). Färg, svart och cerise (färgens namn: Glamgoth). Förvånade?

Hmmm. Jag tror faktiskt det är allt.

I övrigt har jag stickat en liten rosa väst, med rester från min FLS. Den ska naturligtvis föräras yngsta systerdottern.

Bilder får jag fixa lite senare, jag har precis skaffat en ny kamera, ocg inte vant mig vid inställningarna ännu, så bilderna jag har tagit är enorma. Eftersom denna datorn inte innehåller något bildprogram kan jag inte förminska dem.
Om niär väldigt nyfikna, har gott om tid och snabb nedladdning kan ni ta en titt på min Flickr-sida här.

Ända in i döden

Kanske lite dyster titel, men så kan det bli när man läser dödsannonser.

Idag fanns det en som slog an lite mer än de andra.

Om det finns en himmel, så sitter nog Elsa där och stickar, tror ni inte det?

Söderut

Den uppmärksamme har redan sett mitt inlägg på spinnargillet och vet alltså att jag besökte Skarpnäck i söndags. Det var en underbar dag (inomhus) och jag hade väldigt trevligt.

Som jag skrev så råkade visst lite fibrer följa med mig hem. Mitt lager av ull börjar anta stora proportioner, men kan man nånsin få för mycket? Jag tror inte jag vet vad för mycket är.

 

Överst ligger grå massam. I nedre raden finns, från vänster till höger, röd-orange-rosa BFL (färgat på grått), wensleydale (är det nån mer än jag som tänker på Wallace & Gromit när ni läser ordet wensleydale?) och nåt av det mjukaste, mjuka som finns att ta på, 50/50 Merino/Angora. Den sistnämnda komemr förmodligen att göra mig galen, eftersom jag har vissa betänkligheter mot merino (jag tycker inte det är kul att spinna) och angora inte gör att fibrerna blir längre direkt. Men det är ju sååå mjukt. OCh jag äger en Spindolyn, som gjord för korta fibrer.

På stickfronten intet nytt höll jag på att säga, men det vore verkligen en lögn. De 3 sjalarna från förrförra inlägget har på nåt mystiskt sätt förökat sig och är nu 5 till antalet. Miralda, jaksjalen och cashmeresjalen har fått sällskap av en silkessjal och av en "Annas axelvärmare". 3 rosa, en brun och en blå sjal. Hmmm. Jaja, det är som det är....

Bilder:

Miralda.

Axelvärmare.

Avslutar med nåt helt annat, en tulpan-äng. Eller ska man kalla det en tulpan-cirkel? I alla fall är det tulpaner i mitten av en rondell, alldeles i närheten av vårt hem. Jag ser dem varje dag när jag åker till jobbet, och njuter nåt vansinnigt!

Bildkvalitén kan diskuteras, men jag tog den från bilen...

Söndag med spinn

Jag har tillbringat dagen med spinnrocken och några andra ullgalna personer, på spinnmöte i Uppsala.
Lika trevligt som vanligt. Den här gången var vi lite färre till antalet än sist, 2 med spinnrock, jag och E,
 

och 4 med långa armar (som alltså spann på slända).

Stilstudie... Å spinner på sin lilla, väldigt fina slända (åååå så gärna jag vill ha en sån!), alpackafibrer har jag för mig att det är.

Själv spann jag en omgång ull (nån mystisk blandning) från Maine Woods Yarn and Fiber i färgen Sonoma.
 
Det blev 462 meter entrådigt garn till slut. Jag har inte vägt det för att se hur mycket det är, jag köpte 2 flätor, men en del har jag använt till att göra tjockt och mjukt entrådigt gran med.

Det ser ut så här:

Ungefär likadant, bara tjockare, alltså.

Ett annat garn jag spann för någon vecka sedan är en fiberklubbssändning. Merino och silke i färgen Kungsfiskare.

Entrådigt även det. Just nu komemr jag inte ihåg hur många meter det blev, men det har jag uppskrivet.
Inte mina färger, så det ska nog få bli nåt till min nya brorson, ihop med lite brunt garn jag har över från min senaste kofta. Vi får väl se vad son händer.

Alla goda ting är 3?

De av er som läser här ofta vet, att när det gäller stickningar och garn är jag långt ifrån måttlig. Jag försöker övertyga mig själv om att det är fullkomligt normalt, men inte ens jag kan, med uppbjudande av alla bortförklaringar jag kan komma på, bortse från att det kanske är liiite över gränsen ibland.

Därmed har jag lagt ribban för vad som hände när jag ville sticka "lite spets".

Bevis nummer 1.

Det här var en Laminaria. Eftersom jag är vad amerikanarna skulle kalla "anal retentive" (finns det något bra ord på svenska?) så kunde jag inte stå ut med att ränderna som bildades i det första mönstret gick åt olika håll. Symmetri, ni vet?

Så nu ser ovanstående ut så här:

Det är roligare att sticka med krulligt garn. Det ska bli en Miralda's Triangular shawl (ravelry-länk)från Nancy Bush' bok Knitted Lace of Estonia. 331 maskor.

Bevis nummer 2.

Yak-garn från Lienes Design, inköpt på Syfestivalen. Stickor nummer 3. Öka 8 maskor vartannat varv, 2 i var sida, 4 i mitten. Ska kombineras med

bling-garnet och lite hål för att få en fin spets-kant som ligger som en krage längs överkanten. Inte så mycket spets just nu alltså, men det kommer.

Bevis nummer 3.

Cashmere. Mjukt som en barnkind. Väldigt tunt, så jag stickar med dubbelt garn. Hål längs kanten och i mitten, en spetskant på slutet. Garnet köpte jag när jag var i London i höstas.

Lite spets. Ja ja, det kanske blir folk av mig också nån dag.

 

Garn & choklad

Garn är trevligt. Choklad är också trevligt. Därför gick jag med i Stickmeras Garn & choklad-byte, och i torsdags fick jag ett mycket trevligt paket, precis lagom till påsk.

Monica skickade det. Jag har redan tackat, men jag gör det en gång till, TACK snälla du, för ett underbart paket.

Kolla bara! Kampes-garn i lila. Alpackagarn som nog bara måste bli fingervantar. Mint-te. Choklad, en med salt och en med mango och rosa grapefrukt. Lite rosa småsaker (bla Hello Kitty-knappar, jag är så barnsligt lagd så jag älskar Hello Kitty).
Chokladen är provad och godkänd med råge. Garnet är klappat på.

En påskpresent som heter duga!

Jag behövde nåt litet

Ja, jag behövde nåt litet projekt, som omväxling till koftprojekten som tagit så mycket av min sticktid den senaste perioden.

Recept:
Ta strumpstickor 4,5mm. Blanda med 2 nystan Noro Silk Garden i färg 282. Sticka runt, runt, med lite intagningar och ökningar. Njut.

Mitered mittens av Elisabeth Zimmerman. Finns i maj-kapitlet i boken Knitter's Almanac. Bara trevligt.

Fådda saker och köpta

Som jag redan nämnt kom jag hem från Grötö med en klart tyngre resväska än vad jag hade när jag åkte dit.

Sponsorerna hade varit väldigt givmilda, alla som var där hela helgen fick varsin kasse med massor av saker i. Mönster, bla en "antik" Drops-katalog, sjalnålar, garn (det svarta är superwash-ull, Järbogarnet är Mellanraggi, det blågröna är lin och det gröna är Araucania Cpoihue, det vita är mjölkgarn). Det är verkligen roligt att få en kasse med blandade saker så där, även om jag måste medge att det mesta väl inte direkt hamnar i favoritkategorin.

Det som jag själv införskaffade hör desto mer till den kategorin, så det väger väl upp det hela!

Oooops, rosa? Jag förstår inte det. Nå, vad finns det på bilden då?
Uppifrån och ner, från vänster till höger:
En garngömma från Stickfrossa, ett Bohuskit (Röda Palmen) som jag ska sticka som kofta (vad tänker jag på? En tröja i XL på stickor 2½. Eoner av slätstickning).

Spetslappar som jag tillverkade på söndagskursen, en addi lace-sticka.

En varvpeppare från Sillen stickar, en härva grå-lila Garnpaletten-garn från KarMa, 2 härvor Lornas Laces (från Deisy), en härva Trekking Handart (från KarMa), en härva silke från SOL-silke.

Ett kit med Symphony dubbelvirkålar, en krokningsprovlapp som jag gjorde på lördagen, en kroknål, lite knappar, ett nystan Kidsilk (hos Deisy) och en härva alldeles underbar, lyxig silke/mohair med pärlor och paljetter på (inte hysteriskt mycket, bara lite, lite bling, alldeles fantastiskt vackert) från ArtYarns, inköpt hos Deisy. Jag svär på att jag inte hade tänkt köpa den, men Deisy är en väldigt bra garnförsäljare och liksom bara råkade plocka fram den lilla härvan i precis mina färger.... Jag var såld.

Knapparna kommer från Perlehuset, som tyvärr inte säljer knappar på postorder. Jag skulle handla ifrån dem på direkten om de gjorde det!

2 stora knappar, 5 rosaaktiga marmorknappar och 12 pärlemorknappar.
Inte tänkt till något speciellt, bara som tillskott till min knapplåda. Jag har 2 knapplådor, en med knappar som jag klippt av från gamla kläder eller hittat nånstans i gömmorna, och en med nya knappar, som jag köper när jag hittar nåt trevligt. På det sättet kan jag alltid leta bland mina knappar innan jag springer iväg och letar i nån butik.

Oj då, det blev visst rätt mycket inköpt. Syfestivalen till helgen får definitivt inte mycket av mina pengar...det finns ingen budget kvar till det!

Grötö, Grötö, så roligt det var

Att tillbringa en helg med likasinnade är nåt av det roligaste man kan göra. När det dessutom handlar om stickning finns det inte mycket som kan gå fel.

Bra ställe, god mat, trevligt arrangemang, roliga workshops, massor av garn att klappa på (och handla av), tänk om man kunde få uppleva sånt lite oftare! Inte för ofta, så det blir rutin och tråkigt, bara lite lagom ofta för att höja humöret och livsglädjen ett par snäpp.

För det höjer verkligen både humöret och livsglädjen.

Jag gick 2 workshops, övrig tid tog jag det lugnt, och det var helt perfekt. Mina workshops var krokning och spetsstickningstekniker, roligt, roligt.
Det är inte mycket resultat av 2 stycken 3-timmarspass, men i framtiden kan det hända att det kommer saker här på bloggen som har anknytning till vad jag lärt mig, det vet man ju aldrig.

Måste visa lite bilder också....

Utsikt.

Självporträtt.

En härlig väska. Vin i bakgrunden (inte mitt, jag höll mig mest till vatten).

Spetsstickningsöverdos.

Packning på vägen hem. De flesta hade, av någon outgrundlig anledning, mer med sig hem än vad de hade när de kom dit.

Jo, det hade jag också. Jag har inte tagit kort på det ännu, så det kommer senare.... (nana nana nana...)

Gäääääsp.

Jisses, vad jag har haft trevligt. Och jisses, vad jag är trött.

Rapport från helgen får vänta, jag somnar nästan sittande, här på tåget hem. Men jag kan säga så mycket som att magen är full, väskan är tyngre än när jag åkte hemifrån och hjärnan är överkokt av allt intressant jag sett eller gjort i helgen.

Fortsättning följer....

VO

Ovanstående skulle kunna vara mina initialer. Velig i förnamn, Obeslutsam i efternamn (och "procrastination is my middle name").
Att komma på vad jag ska sticka när den bruna koftan nu är klar var inte lätt. Att bestämma vilka projekt som skulle med till SiV var inte heller lätt. Men jag har bestämt mig.

Jag sitter på tåget och är snart framme i Göteborg, vilken lyx att kunna blogga på tåget!

Med mig i väskan har jag ett nytt koftprojekt, i vinröd Wool cotton. Enkel kofta, slätt och nätt. Nåt svårare? Nä, det blev inte så.
Med mig har jag också ytterligare 6 stickprojekt och 3 sländor. Kommer jag använvända allihop? Inte särkilt troligt, men eftersom jag är så velig som jag är så tar jag hellre med mig för mycket än för lite.

Fast man kan ju köpa saker på plats också..... skulle tänkt på det.

Om det går ska jag blogga lite från Grötö också, den som lever får se!

X antal timmar senare... Det gick aldrig att ladda upp på tåget, men här på Grötö verkar det gå alldeles utmärkit.

Och nu då?

Min bruna kofta är färdig, och jag är nöjd.

Mönster från Garnstudio.
Garn: Jo Sharp Silkroad Aran Tweed, i färgen Bark, 11 nystan.
Stickor: 5 mm.

Ändringar:

• Jag ökade innanför mosstickningen, varför i hela världen ska man öka i kanten när man får så snygg kant på mossstickning?
• Ärmarnas mosstickning gjorde jag lika lång som på fram- och bakstyckena.
• Jag virkade endast öglor att knäppa med, inte runt hela kanten.

Nu ligger den på tork, om möjligt ännu mjukare än den var innan tvätten.

Jag är villrådig. Vad ska jag nu börja sticka på, när jag gjort klart min kofta? Jag kan inte påstå att jag känner för mil av slätstickning, jag vill ha nåt intressantare. Dags att leta på Ravelry igen alltså.

Det finns material till 4-5 tröjor här hemma, en av dem går bort, för där vill jag vänta på en bok som jag precis beställt. Under tiden jag bestämmer mig ska jag minsann sticka lite på nåt av de många projekt som ligger i träda (sedan evigheter).

Det finns hopp

Det är verkligen så, det finns hopp. Både om att det verkligen ska bli vår (det har börjat växa krokusar i vårt land!) och om att jag ska ha en färdig kofta nästa fredag när jag åker till Stickfest i Väst.

Koft-status idag:

Axelsömmar klara.
Kragen stickad.
En halv ärm isydd.

Tjohoo!

Och eftersom jag tillbringade en dryg timme på Knapplådan tillsammans med Emmy i måndags så finns det knappar också.

Jag passade på att lägga upp ett lager av knappar inför kommande projekt, vi får se om de blir använda till det jag tror de ska bli.

De där små, svartaktiga... de är från 1800-talet!

Att besöka Knapplådan var en upplevelse i sig. Den som har chans att åka dit (i Uppsala) ska absolut ta den, de har en fantastisk mängd knappar, fin miljö och superb service.
Kolla hemsidan för öppettider innan ni åker, de har inte öppet så mycket.

Man vet att man stickar för mycket

när man läser en artikel i DN och genast kan identifiera garnet som kvinnan på bilden stickar med. Bilden på hemsidan är lite bjärtare i färgerna än vad den är i papperstidningen.

I övrigt?

• Trött.
• Hatar snö.
• Ogillar att skotta.
• Stickar på 2 filtar till mina nyaste syskonbarn + på min tröja.
• Längtar efter att få åka till Grötö.
• Sa jag att jag hatar snö?

Stickar vidare

När jag inte gör kap på Tradera, eller införskaffar lite extra godis från Garnkorgen (jag har ju blivit både moster och faster igen i februari, så nu "måste" jag tillverka lite babygrejer, vad jag skaffat får ni se senare i veckan) så stickar jag faktiskt.

Min kofta är större. Det är inte mycket att visa, stora slätstickade stycken gör sig inte direkt bra på bild. Men jag är förbi ärmhålen på framstyckena (jag stickar båda samtidigt), så de är snart klara.
Konstigt nog har jag blivit ganska projekt-monogam. Ännu konstigare är att jag redan funderar på vad nästa kofta ska bli, jag är tydligen inne på större projekt nu.

Inte helt och hållet, självklart, ibland behövs små projekt också, som tex när man åker till träningen och sambon kör. 30 min åt vardera hållet... det blir lite sticktid det.

Så idag började jag på en mössa, Urchin. Garnet är Sarek från Marks & Kattens. Rätt märkligt garn, det ser vasst och stickigt ut, men är ganska mjukt. Det är rätt underlig tvinning på garnet också, först hårdspunna singlar som är tvinnade löst. Knepigt, men resultatet blir bra.

Jag är lite skeptiskt inställd till hur kortvarven ser ut i sina ändar, jag tycker maskorna blir lite för stora, men det kanske drar ihop sig. Men tjockt garn på stickor 7, det går fort.
Jag har börjat på den här mössan 3 ggr idag, masktätheten stämmer inte riktigt med mönstret, så jag har ökat antalet maskor. På känn, naturligtvis, jag brydde mig inte om att räkna.

Så ska jag visa resultatet från förra helgens spinning också.
Blåmes, från Spinspirations fiberklubb.

Spunnet på holländaren, med nästan ingen broms. 3-trådigt, navajotvinnat. 105 meter tror jag det blev.
 

Jag har inte frångått navajotvinningen på denna härvan heller, alltså. Allt för att slippa blanda färgerna.

Nu funderar jag på vad jag ska göra för garn nästa gång. Jag tror i alla fall jag ska titta lite i min nya spinnbok (The intentional spinner), som kom till mig, via mamma, i veckan. Bara diagrammet över garn-felsökning är värt varenda krona boken kostade.

Score!

Mitt köpgalna pekfinger var i full gång i helgen igen, och jag har fyndat på Tradera.
Sanningen att säga så var det rätt genomtänkt, så särskilt köpgalet var det nog inte.

Och vad har jag fyndat? Ja, garn, så klart!

Till vänster: Rowan Felted Tweed i färgen Rage. Inte riktigt så orange som det ser ut på bilden (här hos mig åtminstone). Jag har 9 nystan.
Till höger: Jo Sharp Silkroad Aran Tweed (mitt nya favoritgarn) i en fantastisk rödlila färg. Av det har jag 17 nystan!

Garnet till höger är jag rätt säker på vad det ska bli (en kofta), men det till vänster är lite mer osäkert. Det är inte tillräckligt för nån större kofta, så kanske en väst? Kanske ska jag ta till de andra färgerna i samma garn som jag redan har hemma? Mönstrad väst?

Vilket kärt bekymmer.

Spinnsaker

Trots en längtan efter att spinna har jag inte hunnit med speciellt mycket sånt denna veckan. Det är tur att det dimper ner lite "spinniga" saker i brevlådan, så att jag åtminstone kan drömma lite!

När Spinspiration fick in nya Spindolyn-sländor kunde jag inte hålla mig, pekfingret tryckte, och vips hade jag köpt en.

 
(Var snälla och bortse från dammet, just den fönsterbrädan har uppenbarligen inte blivit dammad på länge.)

En trevlig bekantskap, jag testade att spinna lite cashmere och det gick alldeles utmärkt. Cashmere är rätt kort, och var inte så rolig att spinna på spinnrock, det här kändes bättre.

Det kom också hem lite färgad Corriedale från Etsy-säljaren Spindlefrog häromdagen.

Babbling Brook

Magic Box

Underbara färger, det ska bli roligt att spinna dem. Corriedale är en av mina favoriter vad det gäller ull, den är fluffig och mjuk. Kanske ska jag prova att spinna ett entrådigt, tjockt garn av den ena.

När jag tidigare i år såg A:s första bild på hur hon hängt upp sina sländor , i bloggen Flickorna i Hulta (länken är till andra gången hon visar det), så blev jag så himla sugen på att göra detsamma. Nu har jag ju ingen balk att hänga upp dem i (eller, jo, det har jag, men jag tror att sambon skulle lägga in sitt veto mot att jag hängde dem där, i vardagsrummet), så jag funderade och funderade på hur jag skulle göra. Tills häromdagen när jag stod och tittade lite på fönstret i mitt arbetsrum. Det gardinlösa fönstret i mitt arbetsrum.

Nu ser det ut så här:

(Ja, jag har tomtar i fönstret. De står där sedan julen 2007, faktiskt).

Se där, alla 11 sländorna på parad, med eller utan garn/fiber. Vissa saker blir man bara glad av!

Jag glömde ju!

Jag glömde ju tacka för alla snälla kommentarer om min FLS!
TACK, allihop, jag suger åt mig.

En vecka senare

Koftan växer, och jag är ännu mer övertygad om att det kommer att bli en favorit-kofta. Det blir så bra!

Ljuvligt garn, ljuvligt resultat. Jag är snart uppe vid ärmhålen på bakstycket, så särskilt långsamt går det inte heller. Vissa saker känns bra redan från början.

Igår passade jag på att färga lite, vad gör man inte för att slippa städa...
Jag köpte 2 härvor röd cashmere på Tradera för ett litet tag sedan, och det var så väldigt mycket mer tomat-rött än vad bilden på Tradera visade. Tomat-rött är inte en favorit, jag ser sjuklig ut i allt som drar det minsta mot gult, så de fick åka ner i färgbunken tillsammans med en försvarlig mängd blått, och har nu blivit underbart plommonlila, med små röda accenter. Om nu bara ljuset hade varit lite bättre så hade jag kunnat visa ordentligt, men man får ta vad som erbjuds.

Före:

Efter:

Det är viktigt med färg, och jag hör till den delen av befolkningen som behöver ha kalla färger. Yllet säger att 70% av Sveriges befolkning behöver varma färger, och hon och jag hör därmed till en minoritet.
Det kan vara subtilt, men vissa färger trivs man bara inte i, men om de skulle varit en aning kallare eller varmare skulle det varit perfekt. Spännande! Det kan vara kul att ställa sig framför en spegel och hålla upp olika färger framför sig och kolla hur det känns.

Nu ska jag övergå till min bruna kofta (som kanske har lite för varm färgton, men man kan förändra tonen med de andra kläderna man har på sig) och titta på ishockey tillsammans med sambon.

En kofta klar... dags för en ny

Min February Lady sweater är klar!

Jag är nöjd, mycket nöjd. Den blev precis som jag tänkte mig, den passar skapligt bra, garnet är underbart. Alltså, det skulle ju inte gjort nåt om koftan fått mig att se smalare ut, men det är ju inte det lättaste, så det kan jag inte begära.

Mönster: February Lady sweater av Pamela Wynne.
Garn: Araucania Nature wool, färg 390, inköpt hos min favorit-dealer.
Stickor: 5 mm, Harmony.

Och nu, Agneta, nu ska du titta noga!

En ny kofta. Det ska bli en sån här.
Garnet är Jo Sharp Silkroad Aran Tweed i färgen Bark. Det är brunt. Inte rosa.
Stickor är samma som till förra koftan, varför ändra på ett vinnande koncept? Det här kommer att bli en favorit-kofta, det känner jag redan nu. Jag menar, kombinationen underbart tweedgarn/mosstickning/slätstickning, vad finns det att klaga på? Inget!

Varför börja på en ny kofta direkt, då? Jo, jag har bestämt mig för att försöka ha ett stort projekt på gång hela tiden, så att jag inte bara gör vantar och mössor.

Och i slutet av mars ska jag åka till Stickfest i Väst, då kan man ju behöva ha ett par koftor, eller hur?

Spinndag i Uppsala

Att umgås med likasinnade är alltid trevligt, idag var det andra spinnerskor jag träffade.
Vi tillbringade dagen i Hemslöjdskonsulenternas lokal och spann för allt vad vi var värda. Trevligt värre!

Ett resultat av dagens arbete är 100 g mohair, navajotvinnat. Vet inte hur många meter det blev ännu eller hur tjockt det är, men jag tycker det blev rätt bra.

Det är Harmonisk från förrförra fiberklubben som blev spunnet idag. Lite för gulliga färger för min del, men jag fick tips om att randa det med ett grått garn. Det tror jag blir bra, det tar bort liteav det gulliga.

Och så har jag sett den mysigaste muggen någonsin. Kolla bara in M:s fina, fina fårmugg så får ni se!

Jag har avslutat dagen med att färdigställa ett projekt, men jag tänker vara så taskig att jag inte berättar mer idag... en cliffhanger!

Sömlöst - varför då?

Jag har sagt det förut, jag har inget emot att sy ihop stickat. Just nu känns det som om jag har ännu mindre emot det, men en massa emot att sticka sömlöst.

Jag förstår själva konceptet. Det är jättekul att sticka och sticka, och när man har stickat klart ska man bara fästa lite trådar, och vips, så är det klart. Ja, jag förstår det.

Jag har bara en ärm kvar på min kofta och det är jätteroligt att prova den och se hur det blir. Jag vet redan att den kommer att passa. Jag vet att ärmarna blir lagom långa.

Allt det är ju bra. Vad jag har något emot är den enorma massa av stickat som jag är tvungen att ha i knät! På kafé igår med några vänner höll jag på att få värmeslag. Kaféet är även i normala fall ett mycket varmt ställe, att dessutom ha en hög med stickat i knät gjorde inte saken bättre. Jag stickar dessutom med 2 nystan samtidigt eftersom garnet är handfärgat och det helt enkelt blir snyggare då.

2 nystan, en enorm hög stickat att vrida på hela tiden = en lätt frustrerad kvinna. Nästa kofta ska inte stickas sömlöst.

(Jag är förresten väldigt stolt över att jag inte har börjat lägga upp till den nya koftan, trots att jag har garnet hemma och redan har bestämt vilket mönster jag ska använda. Alla små inslag av självbehärskning är något att glädjas över!)

Uppsamling

Även influensa går ju över, och jag har varit frisk i en vecka. Att återgå till bloggandet tog dock lite längre tid, men så är det ibland.

Jag tänkte jag skulle köra ett litet uppsamlingsheat... jag har fått några utmärkelser, och jag har gjort färdigt ett projekt.

Utmärkelser - att jag kan bli så förtjust över att någon gillar det jag skriver, det förvånar mig fortfarande. Eller kanske förvånar det mig mer att någon gillar det? Jag blir i alla fall lika förvånad varje gång.

Nå, Garnhumlan gav mig följande utmärkelse:

Tack!

Och "Stick å brinn"-Liisa gav mig den här:

Tack till dig också!

Sen har jag ett vag minne om att jag fick nåt under hösten/vintern 2008.... men det kan jag inte hitta. Vem det än var ifrån, TACK!

Jag har otroligt svårt för att skilja ut vissa bloggare från andra, jag läser ju er allihop för att ni är bra på ett eller annat sätt... men OK, jag läser väldigt gärna följande bloggar (och ni väljer vilken ni vill och skickar vidare, eller inte, allt efter behag!):
En fULLständigt FÅRfärlig blogg, Annas garndrömmar, Fasta maskor och lösa funderingar, Ilsefin, Stickamera, Fale Artut och Stickor och spån.

Mitt färdiga projekt är ännu en rosa basker. Jag vet!

Bilden är kass, men jag har ingen fotograf hemma, så det blev som det blev.

Mönster: Verity av Ysolda Teague i storlek L.
Garn: Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed Aran (riktigt mumsigt!) i färg 17.
Stickor: 5 mm.

Garnet är underbart, mönstret är lätt, jag är nöjd.

Jag stickar fortfarande på ett rosa projekt, min February Lady Sweater, men sen, mina vänner, blir det annat än rosa! Brunt! Grönt! Kanske tom svart! Det ni!

Men som ni ser så är koftan inne på raksträckan, nu är det bara ärmar, och de går ganska fort. Efter den ska jag börja med åtminstone ett större projekt, men vad det blir, det sparar jag till en annan dag, jag måste ju ha nåt att skriva om senare också.

Jösses

Jag är fortfarande helt utslagen (bättre dock!), och orkar inte sitta uppe en hel dag. Tänk att influensa kan slå ut en så totalt!

Min hjärna är inte fullt lika utslagen och börjar bli uttråkad. Efter att inte ha stickat en maska på 4 dagar så fick jag lite gjort i går kväll. Det gick inte fort, men jag stickade, och det kändes underbart!

Några kort har jag inte, så långt räcker inte orken.

Och jag tror förresten inte att det är sviter efter influensasprutan, den fick jag redan i november eller nåt, så det är nog inte sprutans fel det här. Nä, ett plus ett är två, uttröttad kropp + baciller/virus= sjuk.

Kroppens hämnd

Jag har råkat ut för hämnd på mig själv från min kropps sida.

Ni vet hur det är, man jobbar och jobbar och man har banne mig inte tid att vara sjuk.
Det är stressigt och kroppen försöker tala om för en att man är lite krasslig, men man lyssnar definitivt inte, för man har ju inte tid att vara sjuk.
Det är december och julrush, och man har INTE tid att vara sjuk.
Chefen är på semester och man har ännu mindre tid att vara sjuk.

Chefen kommer tillbaka från semestern imorgon.

Jag är sjuk. Ordentligt också, ingen liten löjlig förkylning, nej här har det nog blivit influensa (trots influensa-spruta), jag har högre feber än vad jag haft på flera år och kroppen värker.

Det är tråkigt att ligga i sängen, men vad gör man? Jo, man ligger i sängen för man orkar inte mycket mer. Som tur är orkar jag i alla fall läsa lite. Nu har jag suttit uppe i säkert en timme, och nu tycker min kropp att det är dags att falla raklång igen. Och det är dags att lyssna på kroppen, eftersom jag inte gjort det under den senaste månaden. Så nu går jag och lägger mig igen.

Vissa dagar

Vissa dagar vill man inte göra något. Hjärnan var som myrornas krig när jag åkte från jobbet, och kvällen har jag spenderat framför datorn i nån sorts koma-liknande tillstånd. Kollat lite bloggar, tittat på grejer i Ravelry, spelat lite spel.

Egentligen skulle jag sticka lite, men jag har ingen energi att välja vad jag ska sticka på....vilka i-landsproblem.

Jag tröstar mig med att det går att klappa på garn, man måste inte sticka med det, och med att det nog blir bättre imorgon.

Färdigt x 2

Lediga dagar kan ibland innebära att jag får väldigt mycket gjort på stickfronten, och idag var en sådan dag.

Årets 2 första projekt:

Mina Stulpen.
Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino i skrikrosa.
Stickor: 3,25 mm Harmony strumpstickor.

Baby Cashmerino är trevligt, innehåller kanske lite mycket konstiga fibrer, men till sådana här små projekt passar det utmärkt. Flätor blir väldigt bra i detta garn.

Höstlönnsvantar till mannen. De är tillräckligt lite omanliga för att de ska passa till honom, men det är på gränsen. Tja, det är väl egentligen alldeles för glada och starka färger för nån som har smutsbrunt som favoritfärg.
Garn: Handspunnen BFL.
Stickor: 4 mm strumpstickor i rosenträ .
Jag började på dem i går kl 19 ca, och de blev klara idag på tidiga kvällen. Snabbstickat! Men det blir det ju när man bara har 36 maskor att sticka.

Så har i alla fall mannen fått de halvvantar jag lovade honom i höstas, även om det inte blev i det garnet jag hade i åtanke till honom. Mig gör det inget, de här var betydligt roligare att sticka än de mörkblå jag hade börjat på (men som jag repade upp höromdagen, så han får inte 2 par, det skulle han ändå inte använda).

Jag var ju helt enkelt tvungen

Att göra vadå?
Jo, att lägga upp och sticka nåt med mitt nya, fina, egenspunna garn! Jag tror inte jag har känt ett så starkt behov att sticka med något av mina tidigare handspunna garner.

Ett par halvvantar på stickor 4 blir det.

Och resultatet är nästan löjligt gosigt. Mjukt, lätt luddigt. Jag är mer än nöjd (och det är ju kul, som omväxling till min naturliga status, skeptisk).

Dagsljus

Dagsljus är bra, det gör att färger visas mycket bättre på kort än när man använder blixt. Jag trotsade därför kylan (-12°C, fy bubblan!) och stirrande grannar och stack ut näsan utanför dörren för att ta kort på mitt nytillverkade garn.

Färgerna är mycket klarare i garnet än  vad det var i tops-form, jag blev lite överraskad. Jag har klämt och klappat på det lite grann idag, det är nåt visst med egentillverkat garn! 

Jag har kollat Ravelry lite grann, men hittar inget som jag absolut vill göra. Det är WPI på 10 ungefär... Så vad gör man? Det lutar åt halvvantar för tillfället.

..och årets första handspunna

Jag har spunnit BFL idag. Inköpt från Spinspiration nån gång i höstas.

Inte direkt mina färger (mer dina, Åsa, eller hur?), men snyggt ändå!

Så här såg det ut som entrådigt.

Och så här blev det i färdigt skick, 3-trådigt, navajotvinnat (ja, jag gillar att navajo-tvinna).

Inte är det mycket, bara 129 meter, men det blev bra. Och framför allt, det blev som jag planerade!

Årets första garn...eller förra årets sista

Nån av de sista dagarna under 2008 så vann jag en auktion på Tradera och idag kom garnet i brevlådan.
Ska det räknas till 2008 eller 2009 egentligen? Vem bryr sig?

2 härvor alldeles underbart mumsigt cashmeregarn. 100% cashmere. Det är så mjukt att jag vill sitta och klappa på det och gulla med det mest hela tiden.

Det här ska nog få bli nån sorts halsduk, sånt här mjukt garn vill man ha direkt mot halsen.

Det är nästan 400 meter, så det borde räcka till nåt bra, dags att utnyttja Ravelrys sökfunktion igen!

Inventering

Jag har gjort en liten inventering av stick-lagret, både garner, stickor och projekt. Några projekt fick stanna kvar medan andra repades upp, med en målmedvetenhet som förvånade till och med mig själv.

Mina rundstickor fick en ny låda, och jag sorterade alla lösa stickor som låg överallt och skräpade.jag upptäckte också att jag inte ska köpa en enda sticka till utan att först kolla hur mycket jag har av den aktuella sorten.

Av någon mystisk anledning känns det som om jag inte behöver en endaste sticka till så länge jag lever, jag förstår inte det. Defintivt inte rundstickor i storlek 4 och strumpstickor i 2,5 i alla fall.
Jag tror det är dags att använda Ravelrys lilla diagram för stickor så jag får lite överblick.

Årets allra sista maska stickades på en extremt rosa Stulpen, en halvvante med flätmönster på. Jag stickar dem i Debbie Bliss Baby Cashmerino, ett alldeles utmärkt garn om man vill göra flätor.

Och eftersom det idag är årets första dag har jag kunnat påbörja min Page-a-day-kalender som jag köpte i London. En liten grej om stickning varenda dag. Perfekt!

Ö som i...Översikt

Översikt över 2008!

Så här i årets sista skälvande timmar är det dags för en summering av 2008, stickmässigt men också lite från det övriga livet.

Årets absolut bästa händelse
Det har inte mycket med stickning att göra, och är egentligen 2 händelser. Att jag fick ett jobb är den ena, och att jag slapp höstens depression är den andra.Det var mycket positivt som hände under ett par veckor på hösten.

Årets "nu har jag snöat in på..."
Mössor.Jag stickade mängder med mössor i år. Men mössor är roliga att sticka, och lagom stora att bära med sig, så jag kommer nog att fortsätta sticka mössor. Det blev bla  Felted beret, Felted Bucket hat,  Gretel, Rose Red  och Meret.

Årets "vi gör som vi vill"
ABC-leken. Jag tyckte det var jätteroligt att göra det, många andra hoppade på. Att vi inte skrivit om alla bokstäver, vad gör det? Tvång är o-kul, lust och inspiration är kul.

Årets mest missuppfatade
Min nya tatuering. Det är INTE en snigel.

Årets roligaste händelse
Londonresan! Jag hade fantastiskt roligt, och det gjorde absolut ingenting att jag åkte ensam. Jag skulle göra om det igen, utan att tveka.

Årets färg
Det är väl ingen som helst tvekan om att det är rosa? Jag överdoserar rosa, men jag njuter av det!

Årets ihärdighet
Att jag lyckades skriva varje dag i över 8 månader! När jag började jobba blev det lite för mycket och jag orkade inte riktigt upprätthålla den rutinen, men jag tror att jag ska göra ett nytt försök att skriva varje dag. Det är faktiskt lättare att skriva varje dag än bara då och då.

Årets "jag behöver verkligen inte ett intresse till"
Spinneriet... En ny spinnrock och ett par nya sländor. Massor med fibrer. Jag är definitivt fast!

Tankar inför 2009
Jag hoppas att kunna göra åt en del av mitt garnlager, även  om jag inte tänker sätt upp nåt löfte. Sådana löften bryter jag bara, målsättningar är bättre.
Jag tänkte också försöka begränsa antalet projekt (nyckelordet är begränsa).
Jag ska försöka undvika att köpa enstaka nystan av garn och istället köpa tillräckligt för en tröja eller nåt annat stort.

Och jag ska njuta. Av stickningen, garnerna, stickorna. Av gemenskapen med andra på stickcaféerna. Av de färdiga projekten. Och inte minst av alla drömmar och planer som dyker upp i min hjärna.

Jag önsker er alla ett Gott Nytt År!

God Jul!

Önskar er alla en riktigt god jul.

Hoppas att ni får den jul ni önskar er och att ni får nåt trevligt av tomten om det är så att han kommer på besök. Hos oss får bara barnen besök av tomten (tack och lov, att köpa julkappar till alla skulle göra mig ännu mer stressad!) och jag ser fram emot att se mina syskonbarn öppna sina paket. 3 av mina 5 syskonbarn är fortfarande i den åldern då julen är väldigt spännande, och jag älskar att se deras reaktioner.

Själv kommer jag inte att ha på mig en ny rosa kofta, den har fått stå tillbaka för lite "pliktstickning". Min svägerska beställde en sjal för relativt länge sedan, och nu SKA den bli klar och ges bort. Inte mer än rätt, så länge som hon väntat (så länge att jag inte ens kommer ihåg hur länge det är). Jag ska försöka komma ihåg att ta ett kort på den innan jag inte har möjlighet till det längre.

Vi ses innan nyår, det måste ju till en årskrönika! Man kan inte förstöra en påbörjad tradition, så nu gäller det att gå igenom årets stickhändelser och se vad som får äran att vara med.

Som sagt, GOD JUL!

Grått, men glatt

Inte halt, dock.
Glatt av den den sorten som kommer sig av glädje.

En sån här grå, grå vinterdag är det lätt att tappa sugen. Då är det extra trevligt att komma hem, hitta en brevavi i brevlådan och bli överraskad.

Ca 3 hg mammaspunnet garn. Tack, mamma!
Det är glansigt grått, ganska stadigt och jag fick tofflor i huvudet när jag klämde på det. Tofflor med glada nålfiltade krumelurer på.
Men det vore ju nästan hädiskt att sticka tofflor av handspunnet garn....eller?
Garnet gömdes raskt undan för nyfikna katter. Det luktar ju får, och då finns det åtminstone en katt i det här huset som blir intresserad. Om han såg ett riktigt får skulle han nog få skrämselhicka, men garn av får, det är mumsigt det.
Sorry, Ludde, det här är bara mitt!

Jul, jul....jo, snart så

Man skulle kunna tro att folk skulle handla mindre nu, med tanke på det ekonomiska läget etc, men i mitt jobb märks det inte. Nu kanske det är så att man ändå handlar till barnen, och jag jobbar ju med leksaker.... vi kan säga så här, jag märker absolut inte av någon nedgång.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att mitt arbete slukar ungefär 95% av min energi för tillfället, och bloggen blir sorgligt eftersatt. Men nu är det bara 2,5 vecka kvar av julförsäljningen, sen kanske, kanske det kan lugna ner sig lite. (Vem försöker jag lura, då kommer returerna...).

Jag är alltså lite stressad. Eller, ja, mycket stressad. Tur att det finns lätta, men ändå intressanta, stickningar att ta till.
Det här är en mycket enkel stickning:

Man tar 2 färger av Noro Silk Garden, stickor som passar, och stickar 1rät, 1 avig över 39 maskor, 2 varv av varje färg tills garnet tar slut. Då blir det en randig halsduk. Det spelar ingen roll vilka färger man tar. Jag har färg 279 och 282. Det bara råkade vara lite rosa med i den ena.

Fast man stickar på enklast möjliga sätt är det intressant. Kanske är jag lättroad, men att byta färg vartannat varv gör att mitt intresse hålls uppe. Halva bloggosfären har stickat såna här halsdukar, och alla är snygga.

Jag stickar lite på min kofta också, kanske kan jag lyckas få den färdig till jul. Det kan nog behövas 15 cm till på längden, sedan är det ärm-dags.

Och nu är det sovdags, annars orkar inte det här vraket upp imorgon.

Motsägelsefullt

Jag såg något tidigare idag (på internet så klart, fast nu kan jag inte hitta det igen), som slog mig som extremt motsägelsefullt.

Det var ett garn som var färgat "med organiska färger"(organically dyed), och det är så fint, så fint, och så himla bra att man färgar på det sättet.

Men hjälper det om man också superwashbehandlar garnet? Det var nämligen superwash.

Suck. Det känns ju aningen krystat när man är noga med att tala om att man använt bra färger, men sen är garnet plastbehandlat... det är väl inte särskilt naturvänligt?

Glada färger

Tack för kommentarerna på förra posten, jag håller med er allihop! Det är ju så att man gör det här mest för sitt eget höga nöjes skull, och då ska man göra det på det sätt man trivs med.

Över till nåt helt annat. Efter en helt bedrövlig gårdag (läs: stressad sönder och samman) så har den här dagen varit mycket bättre. Mycket lugnare på jobbet, och hemma fick jag tid att avsluta 2 projekt och börja på ett nytt.

Jag har stickat en basker. Jo, en till. Tyst, jag gillar baskrar. Nej, det är klart att jag inte behövde den. Särskilt inte en rosa.

Oblockad. Garn: Heaven's hand. Stickor: 5mm. Mönster: Meret, mystery beret av Wooly Wormhead. Ett mönster som finns på Ravelry, här. Bra storlek, för en gångs skull, även om den blev mindre än jag trodde den skulle bli när jag läste beskrivningen. Masktätheten stämde.

Projekt nummer 2 är spunnet. En fruktansvärd bild, blixt och röda nyanser är verkligen ingen hit.


100 g BFL i färgen Chock, inköpt på Spinspiration, min fiberdealer. 3-trådigt, tjockt, Navajotvinnat. Mjukt! Ett riktigt gladgarn.

Så till slut, det nya projektet.

En mössa till chefen... väldigt manlig, grå, några ränder i annan grå ska det bli också. Väldigt o-glad. Men snygg blir den nog. Mönster från Brooklyn Tweed. Chefen verkar gilla vitt, svart och grått, så jag håller mig till det. Jag har i alla fall glada stickor, Harmony och ett trevligt garn, Cambio från Zitron (alpacka/merino).

Har det någon betydelse?

När jag besökte Syfestivalen den här gången så handlade jag mest grejer till min Mixa & Matcha 2-present till Ulrika. Det som var det bästa med mina egna inköp, det var att jag lyckades hålla mig ifrån en massa inköp av en härva av diverse garner.
Jag kom hem med endast en härva av ett mycket trevligt garn, en blandning av corriedale och silke. Ytterst lite silke, 5%, men det kändes som 50%. (bild?, nej, det har jag glömt).

I övrigt var det sticktillbehör som följde med hem. Det fick mig att börja fundera lite över vad jag använder idag, i förhållande till vad jag använde under stickboomen på 80-talet. En del av de stickor jag använde då vill jag absolut inte använda idag.

Min grundinställning nu, är att jag vill använda verktyg som känns sköna och som fungerar bra. Plaststickor går bort, de gnisslar. Vissa trästickor går också bort, de är för tröga. Ibland kan det kännas lite extravagant att köpa tex Harmony-stickor, men sen tänker jag om.

Det här är min största hobby. Jag är värd att ha verktyg och material som jag tycker om, för det finns inget självändamål med att plåga sig med saker man inte gillar.

Då köpte jag saker som jag hade råd med, och det gör jag idag också. Jag hade inte tillgång till så många ställen att handla på, det var Garntjänst, Domus och Epa som gällde. Idag har jag ett mycket större urval, både i närområdet och via internet.

För den som undrar (framför allt ickestickande), så kan man ju dra en parallell med verktyg för snickeri. Vilket vill man helst ha, en obalanserad 20-kronors hammare från Rusta(eller vilket lågprisställe som helst), eller en bra, välbalanserad hammare som gör ditt arbete enklare?

Hur funderar ni?

Det kliar

Dags att dra igång lite bokrecensioner!

Jag gör en liten smygstart, och börjar med "It itches" av Franklin Habit.

Franklin skriver till vardags bloggen The Panopticon, där han ibland har med serier han ritat.
Den här boken innehåller en bild per sida, plus några krönikor.

Jag tror att de flesta personer skulle kunna finna något i den här boken, men om du stickar och har lite koll på stickvärlden, ja, då får du nog ut mycket mer.
Det finns referenser till Barbara Walker och Kaffe Fassett, och skämt som anspelar på vår förmåga att få med garn hem i väskan.

Jag gillar den! Flera gånger brast jag ut i gapskratt, bilderna är underbara och texterna är som extra grädde på moset.

Om du gillar serier, och tycker att det vore roligt med stickhumor, köp den. Den är inte dyr och man får många skratt för pengarna.

Mixat och matchat

Jag gick med i Stickameras Mixa&Matcha 2, och fick självaste Stickamera-Ulrika som byteskompis. Igår kom det ett paket!
Jag fick vänta i 5 timmar efter att jag hämtat paketet innan jag kunde öppna det, eftersom jag var på körövning, men det visade sig vara värt väntan (fast det var svårt att vänta, jag skulle gärna öppnat och kikat lite i pausen! Otålig, jag? Nääe).

Det här paketet visade sig innehålla

alla de här paketen!

När jag öppnat allt fanns det en härlig samling av saker som Ulrika plockat ihop för att matcha mig.

2 mössmönster, en härva Hacho i samma färg som jag redan har, en härva Ullcentrum-garn, Harmony-stickor, 2 böcker (en på CD), en sudokutidning, en arkeologitidning och lite godis. Dessutom fanns det en chokladkaka, som sambon raskt tog över och njöt av (den innehöll kaffe, och det tycker jag inte om, men det gör ju han).
Visst har hon lyckats bra?!

Tack, Ulrika! Nu blir det spännande att se vad du gillar det jag kommer att skicka till dig. Jag funderar och klurar, och väntar på lite saker, men snart så är paketet på väg!

Och om nån undrar varför det tar så lång tid innan jag uppdaterar nu för tiden, så säger jag bara: jobb.

Knäppt? Knappast

Hehehe... ibland är jag så rolig (NOT!)...

Jag tog en sväng in på Yll & Tyll idag, och hittade perfekta knappar till min kofta!

Ibland stämmer bara allting, och det verkar som om den här koftan hamnar i den kategorin.

Det händer ju nåt!

Min kofta blir större. Jag har stickat klart all rätstickning och börjat på spetsstickningen, ärmarna sitter på varsin tråd. Och det är rolig stickning!

Vissa projekt är bara så roliga att sticka att inget annat projekt får nån sticktid. Men eftersom det börjar bli mindre protabelt så kan nog några andra projekt få den uppmärksamhet de så väl fötjänar. det är ju inte lätt att släpa på stora projekt när man ska på stickcafé tex.

Ni som önskat er lite recensioner, visst ska jag skriva om böcker. Jag har en hel del stickböcker (nähä?) så det kanske tom kan bli en liten serie.

Har jag tappat greppet?

Det där med att jobba har sina baksidor....hjärnkapaciteten har tex under de senaste veckorna  sjunkit betydande, och det är väl inte så farligt egentligen, om det inte vore för att min förmåga att hitta på ämnen till bloggen har sjunkit lika mycket.

Det står med andra ord still.... det händer inte så mycket i stickningen att jag har något att visa (jag menar, hur kul är det att titta på rosa rätstickning?).

Jag har helt klart tappat greppet. Varje-dag-postningen är ett minne blott.

Hjälp mig, bloggvänner! Vad vill ni att jag ska skriva om? Finns det något ni undrar över? Vill ni se något speciellt? (Om ni undrar nåt om en röd tunika så har jag ingen som helst aning om vad ni pratar om, och kommer å det bestämdaste att förneka att den ens existerar).

De bara dräller in

Paketen bara dräller in här i huset. Ja, jag vet, jag har beställt alltihop, men jag beställde inte sakerna samma dag. Idag kom det 3(!) paket.

1. Böcker. Stickböcker (som om ni trodde nåt annat?).

Sticka mera(Paula Hammerskog/Eva Wincent), Stickat och virkat - vintage på svenska(Birgitta Forslund/Åsa Dahlgren) och Free Range Knitter(Stephanie Pearl-McPhee). Recension kommer senare, jag har bara hunnit bläddra lite i dem.

2. Morjärvsgarn, inköpt från Tradera.

4 fint matchade härvor. Inte rosa - ljung. ;)

3. Ersättningen för det felaktiga som kom i måndags (snabbt!). Inköpt på The Little Knitting Company, till det bästa pris jag nånsin sett på denna.

En Namaste Messenger bag. Den är definitivt rosa. Den är gigantisk. Dessutom har den en dragkedja i botten så att den går att göra ännu större. I den här får man plats med både det man behöver under dagen och stora stickprojekt.

Stickprojekt av den här sorten kanske?

Min tröja. Den ser likadan ut som häromdagen, bara större. Länken från samma dag fungerar nu förresten...
Rätstickning och ökningar. Enkelt, men charmigt. Trevligt, trevligt garn, både att sticka med och titta på. Ett projekt som är ren njutning.

Kortmenings-sjukan har drabbat mig ifall ni inte märkte det.

Mer tur och fler paket

Japp, jag är inne i en turvända... idag glömde jag lägga fram p-skivan i bilen när jag var på stickcafé, ett misstag som skulle kunnat kosta mig flera hundra kronor, men jag fick inga p-böter! Tjohoo!

Idag fick jag 2 paket. Det är så kul att få paket, även om jag beställt sakerna själv!
 
Den minnesgode kommer ihåg att jag beställde en härva Araucania Nature Wool för ett tag sedan. Min största present till mig själv blev 5 ytterligare härvor, för att sticka den här. Jo, jag vet att det är raglan, vilket jag är lite misstänksam mot (eftersom jag har buteljaxlar), men den är så snygg, och inte så "hängig", så jag chansar.

Den stickas uppifrån och ner. Den här färgen är bara underbar! Skiftningarna är så snygga, jag ser mycket fram emot att koftan ska bli klar.

I det paketet låg också en härva Fleece Artist merino i orange (färgen heter Amber), som ska bli grejer till min brorson.

Paket nummer 2 kom från Spinspiration.

Från vänster: BFL i färgen "chock", BFL i färgen "höstlöv" och merino/tencel i färgen "skittle". Inte mina färger, kanske ni säger, men jag känner mig lite vild! Det är bra att prova på andra fäger än de man alltid använder.

Mumsigt!