stickeri stickera stickeralla

Nu börjar det roliga

Jag har stickat klart bakstycket och ärmarna på Kelmscott, och börjat på framstyckena. Yihaaa!

Nu börjar den roliga delen av den här stickningen. Spets. Diagram. V-ringning. Mmmmm.

Jag har inga bilder, det ser inte mycket ut för världen, 3 tarmar som definitivt behöver spännas ut innan jag startar ihopsyningen.

Varför inte några bilder från söndagens spinnträff istället? 9 kvinnor och en ung ullintresserad man...det ska böjas i tid.

 

 

7 spinnrockar, 1 slända, 1 stickning och en massa vassa filtningsnålar. Kan det bli bättre en grå och regning söndag i december? Inte mycket i alla fall.

Efterfrågan

När man får en kommentar och någon undrar om man mår bra (vinkar till Ingegärd!), då är det nog dags att skriva igen, eller vad säger ni?

Tack snälla, för omtanken! Jag mår bra, det har varit lite körigt, men allt är OK. Det är mycket på jobbet (eftersom vi börjar närma oss jul), jag har fått gallsten och högt blodtryck(hmmm, kan det ha att göra med stress eller?), jag ansökte om förlängd sjukersättning och FK ville inte förlänga utan att jag gjorde en utredning (igen, och nej, jag har inte fått besked än). Bortsett från det är allt bra...

Nu skriver jag inte detta för att få en massa sympati, det är bara en kort sammanfattning av vad som hänt, så att ni förstår att det har varit lite upptaget här.

Men vad händer på stickfronten då?

Jo, jag fick syn på en kofta i vinternumret av Twist collective, och jag bara visste att jag var tvungen att sticka den, det fanns inga som helst tvivel. Mönstret införskaffades snabbt, sen uppstod den intressanta frågan: vad ska jag ha för garn då?

Självklart fanns det inget i lagret (när ska jag börja sticka utifrån lagrets innehåll, istället för efter haastigt påkommen inspiration? Svar: förmodligen aldrig). Originalet är stickat i ett garn med angora i, men här i Sverige finns inte så många garner med bara lite angora i, och jag ville inte ha något med sådär 50% angora (det är för luddigt, det kliar i näsan!). Däremot ville jag ha ett luddigt garn, jag tror tröjan gör sig bäst i ett något luddigt garn.

Det slutade med att jag föll för en ganska mörk blå Alpacka fashion.

 

Det blir bra. Jag sitter och klappar på det ibland, och utbrister i små glada rop: åh, vad det blir bra!

Jag är uppe vid ärmhålen på bakstycket, jag började i lördags, så det är snabbstickat.

Jag stickar också på en fingervante.

 

När jag satt på stickcafé i lördags frågade en bordsgranne vilket mönster det var, och en annan granne pekade på mitt huvud och sa att det fanns där. Bordsgranne nr 1 utbrast "är du en sån?". Det kom direkt från hjärtat.

Jo, jag är en sån. I alla fall ibland, och i alla fall med vantar. Kanske, kanske petar jag ihop ett mönster på dessa vantar. Garnet jag använder är Posh yarn Sylvia i färgen Water melon. Lyxigt och vackert. Det skulle gått precis lika bra med nåt annat garn i samma tjocklek, som Opal eller andra sockgarner, men jag fyndade på Tradera, jag...

 

Fin färg är det.

Utnyttjat till sista metern

Detta har jag kvar av mitt handspunna BFL/silke-garn

när jag stickat det här:

  

One-row-handspun-scarf.

Man följer mönstret och stickar tills garnet tar slut.... 241 meter garn gav ca 1.65 meter halsduk.
 

Lite sol på en grå dag

När solen därute behagar lysa med sin frånvaro får man ta till annat för att få ljus i sitt hus. Tex att spinna Spinspirations senaste utskick, Solnedgång.

 

Bilden stämmer ganska dåligt med hur färgen egentligen är på garnet, här ser det mest ut som godis.

Och jag ska väl erkänna att när jag först såg fibern var det inte direkt solnedgång jag tänkte på (förlåt TIna!), utan just godis. Nu ser garnet ganska solnedgångsaktigt ut, vilket än en gång bevisar att man inte riktigt vet vad fibern ska ge för resultat. Ett av nöjena med att spinna, i mitt tycke.

Nå, det här är i alla fall 100 g Falkland, spunnet på min Ashford och kedjetvinnat. Jag är väldigt nöjd (inte ens ett litet "men"!). Nej, det är inte riktigt lika tjockt överallt, men det blev som jag hade tänkt att det skulle bli, ett ganska tunt (med mina mått mätt), tretrådigt, runt och fint garn.

En bra stämningshöjare när livet i övrigt är bråkigt (inga hemskheter, bara lite mycket på en gång).

Choklad

En i övrigt usel dag (bilKÖ, kaos på jobbet) förbättrades avsevärt av en sändning Garn och choklad.

2 nystan Sarek, 2 chokladkakor(en mint, en blåbär), lite te och en "chokladklubba" att lägga i varm mjölk. Tack, snälla Birgitta! Nu har jag ingen aning om var jag gjorde av kortet där jag har för mig att din bloggadress stod, så jag kan inte länka... En chokladkaka är redan uppäten, mycket god. "Klubban" ska jag hålla på lite, även om det onekligen skulle passa bra en dag som idag.

Ett bokpaket livade också upp, men det blir mer om det en annan dag.

32 minus 2 plus 1 = 31

Ha!

Det minskar. Och eftersom det nya projektet är nåt som jag precis repat upp och börjat om på så räknas det inte som ett nytt projekt.

Färdigt objekt (hur bra låter det då?):

Cari.

Framifrån.

Och från sidan.

Jag hoppas ni inte tittar för noga på de kassa bilderna, men ska det bli bilder i dagsljus nu för tiden så måste jag ta dem själv (eller vänta till helgen och förmodligen glömma av det medan det är ljust).

Mönster: Cari, största storleken.

Garn: Rowan Lenpur Linen i färg 567 Creek. 12.5 nystan, fast mönstret säger 11. Garnet är underbart OCH förskräckligt, mjukt, snyggt fall, men det delar sig nåt vansinnigt!

Stickor: 4 mm, Knitpro, metallvarianten.

Och det nya då...  En sjal i yak-garn repades upp och blir istället en scarf i yakgarn. Tillsammans med lite bling blir det riktigt bra!

 

Lika kass bild här, men det är i alla fall yak-garn och silke-mohair med pärlor och paljetter på stickor nr 3. Efter eget huvud, eller nåt. Döpt till Bling, så klart! Och eftersom den låg i "pågående"-högen så räknas det inte som ett nytt projekt, som sagt.

Men, allvarligt...

Än en gång har jag fått anledning att betvivla min mentala status...det där med att slutföra saker har aldrig varit min starka sida, men nu börjar det bli löjligt.

Jag gick igenom alla projekt jag hade liggande i huset, i helgen som var, och det ska sägas med en gång, det var ingen rolig historia. Eller ja, för er kanske det blir det, men jag fick bara en allvarlig påminnelse om att det kan vara bra att avsluta påbörjade saker ibland.

Jag har slängt eller repat upp följande:

3 par sockar - för att jag inte vill göra sockar längre

5 sjalar/halsdukar - 1 var trasig, en knappt påbörjad, en var ful, de andra vill jag bara inte avsluta

3 tröjor som är för små = ingen idé att göra klart

5 knappt påbörjade grejer som bara blivit liggande

Summa 16.

Jag har lagt 1 projekt (den röda tunikan, är det någon som kommer ihåg den?) i straffområdet, den måste jag repa upp en bit av och göra om, det blir inte bra.

Summa 17.

OK, nu skulle man ju kunna tro att antalet som fick vara kvar är kraftigt decimerat, men inte!

Det jag inte har repat upp är följande:

9 par vantar/halvvantar/handledsvärmare

15 sjalar/halsdukar/axelvärmare, varav 1 är en beställning

6 koftor/tröjor i varierande status

1 elefant

1 par sockar som antagligen kommer att repas upp vid ett senare tillfälle, men jag kunde inte bestämma mig för det just nu.

Summa 32. 32! Trettiotvå! Hjäääääälp!

Vi ses nästa år eller nåt, jag ska sätta mig och sticka.

ETA. JAg har 176 grejer i min kö på Ravelry.... måttlighet är uppenbarligen inte min grej

Det kom en utmärkelse

Garnhumlan skickade den. Jag tackar och bockar och ger mig raskt in på att försöka skriva ner 10 saker om mig som ni inte redan vet.

1. Jag är äldst av 4 syskon.
2. Jag avskyr småkryp, allt som flyger eller kryper och har fler än 4 ben är läbbigt.
3. Jag var en storläsare ända tills jag drabbades av utmattningsdepression. I flera år har jag knappt kunnat läsa, koncentrationen har inte räckt till, men nu har jag, till min stora glädje, så smått kunnat börja läsa igen. Att gå från flera hundra böcker om året till nästan inga, det kändes väldigt tomt.
4. Jag äger också rätt många böcker...och de ska helst vara inbundna.
5. Jag är före detta förskollärare. Det var tungt på den tiden det begav sig, hur det är att jobba som förskollärare idag, med allt större barngrupper, det vågar jag inte ens tänka på.
6. Jag är ingen sportfantast (fast det hade nig nog redan gissat). Sport kan vara bra om : jag inte är med i den; den är på tv med en bra kommentator; det inte är fotboll.
7. Jag är fullkomligt hpplös på att komma på vad vi ska äta. Av denna anledning bestämmer sambon vad vi ska äta (dvs han gör ett matschema och handlar det som behövs) och jag lagar maten (på vardagarna). Han kommer alltså oftast hem till dukat bord, lyxigt värre.
8. Jag är expert på att påbörja saker, men inte fullt lika bra på att avsluta dem (vilket ska komma att bevisas när jag skriver nästa post... inom en vecka eller nåt).
9. Jag är rätt blyg när jag träffar nya människor, om inte det är i ett sammanhang som känns tryggt. Vilket säkert förvånar de flesta som har sett (och hört) mig in action på stickcafé.
10. Jag ger mig inte om jag vet att jag har rätt. Kan med andra ord vara rätt påstridig... ;-)

Jag skickar den här utmärkelsen vidare till 2:

Stickamera -  för att du lägger ner så mycket energi på att förse oss andra med byten och bra-å-ha-information.

Dödergök -  för att du är så inspirerande och tar så vackra bilder.

Insikt

Dagens insikt:

Jag behöver mera tålamod. Lådvis med tålamod. Häll det över mig, bara! Kan man köpa det någonstans?

Jag tror att jag skulle ha nytta av det i massor av saker, men idag insåg jag plötsligt att jag aldrig kommer att kunna spinna sånt garn jag vill ha, om jag inte lär mig att inte ha så bråttom. 

Bevis i fallet:

Ja, OK, det är inte hiskligt. Det är mycket jämnare än tidigare. Men det är inte jämnt nog! Vilket innebär 1. att jag måste spinna långsammare så jag har mer kontroll och 2. att jag måste förbereda materialet bättre. Inte lite för en så otålig person som jag.

Garnfakta:

2-tr, spunnet på min Traditional. 1 tr silke, 1 tr BFL, båda inköpt på Spinspiration. 143 g, ca 241 m, ca 11-12 wpi.

Och som jag sa är jag supernöjd med nya spinnrocken. Man kan spinna i flera hastigheter (utan att ändra tramphastigheten). Man kan justera inställningarna väldigt mycket. Jag har 6 spolar (jag behöver inte flytta garn för att kunna tvinna)! Den är lättrampad. Och så är den ju väldigt snygg också.

Ett litet aber... helt plötsligt vill jag ha en massa tillbehör. Jag planerar att skaffa mig en jumbovinge så småningom, så att jag kan tvinna mer än 100 g på en gång. Ja, den är till för att kunna spinna tjockt garn, men spolarna är ju större, alltså borde man kunna tvinna på den också. Jag kanske ska önska mig en i julklapp?

1000

Eftersom det sägs att en bild säger mer än 1000 ord.

1 tråd Wensleydale och 1 tråd mohair från Spinspiration. 128 gram. 127,5 meter. 10-11 wpi. Det är tungt garn det här.

Spunnet på min nya Ashford (som jag för övrigt tycker är suverän).

Mera flätor

Kimberley lämnade en kommentar på min post om flätor, och hon hade så bra frågor att jag bestämde mig för att besvara dem här.

Tips skulle vara att lägga till några "idiotsäkra" beskrivningar i stil med: - Att man väljer antingen höger eller vänster, inte byter varannan gång - Om det finns ett "rätt" antal varv mellan vridningarna eller om man väljer helt själv - Om man kan välja olika antal maskor, eller är 3 att rekommendera?

Man kan säga så här:

Det finns inget som helst rätt antal varv eller maskor, allt beror på vilken effekt man är ute efter. Fler antal varv mellan vridningarna ger längre flätor. Flera maskor ger bredare flätor. Huruvida man väljer ena eller andra hållet att vrida är också beroende av vilken effekt man är ute efter.

Kombinationen av dessa faktorer ger de olika sorters fläotr man kan göra.

Ta tex en titt på flätan som man hittar här på Knitting on the net. Där vrider man åt olika håll för att få flätan att se ut på det speciella sättet. Tekniken bakom är hela tiden densamma, man byter plats på maskorna, precis som jag beskrev i min flätpost.

Jag ska ge ett tydligt exempel, med hjälp av lite provlappar jag gjorde för flera år sedan när jag gick grundkursen i stickning på HV.

Det är samma fläta i grunden, med vissa modifieringar.

 

Det är är originalet. Det ser avancerat ut, men om man plockar isär det i sina delar så är det inte ett dugg svårare än flätan jag visade i min förra flätpost. Här har man satt flätorna precis bredvid varandra, och låtit dem korsa varandra, inte bara sig själva. Vridningarna görs vartannat varv, och det är 2 maskor i varje del av flätan. På varv 2 korsar man åt vänster 2 ggr, och på varv 4 åt höger 2 ggr.

 

Här är precis samma fläta, men med 3 maskor i varje del av flätan.

 

Och här är också samma fläta som nummer 1, men här gör man korsningarna på varv 2 och varv 6 (tror jag det var). Som ni ser blir det totalt olika effekt, fast det är samma fläta i grunden.

Genom att kombinera dessa 3 variabler (antal maskor, antal varv och vilket håll man vrider åt) så kan man göra de mest fantastiska flätor. Genom att blanda in aviga och räta maskor i ekvationen kan man få ännu fler effekter, men jag går inte in närmare på det nu. Garnvalet påverkar också utseendet på flätan, som ni kan se här (exemplen ovan är i ullgarn med inblandning av lite annat):

Det här är rent silke. Flätorna blir mycket plattare.

 

Och det är är en lin/viskos-blandning. Garnet är stelare och inte så stretchigt, så flätorna blir därefter.

För att se en massa olika exempel på flätor, titta tex på Garnstudios sida, och sök på flätor.

Jag ska avsluta med 2 bilder på några kombinationer... håll till godo. Och kom ihåg: tekniken är densamma hela tiden, det enda som skiljer är hur man kombinerar det. Våga prova!

 

Marknad

Det slog mig just att jag inte hade med mig kameran när jag var på marknad idag. Så typiskt mig.

Jag strålade samman med en Skuttungebo, E-K och Granivoren (som inte skrivit på länge, kom igen nu, du kan ju skriva om de där konstiga kornen du hittade idag!) och vi försökte så gott det gick att ta oss fram mellan hundar, ungar och alldeles för många barnvagnar (kan det verkligen vara roligt för barn i vagn att vara ute på sånt, de ser ju bara en massa ben och magar?).

Det var den vanliga blandningen av skräp (målade stenar, massproducerade grytlappar och annat lika tröstlöst), mat (hjortronsylt, tunnbröd och korv) och enstaka glimtar av bra och fina saker.

Tittade man noga kunde man tex hitta riktigt fint garn. En härva brunt, entrådigt finullsgarn fick följa med mig hem.

 

Sådär 430 meter som nog ska bli någon sorts sjal.

 

Denna ring (av skinn och gummi) var som om den varit specialgjord för att passa min utstyrsel för dagen, så den fick också följa med hem. Den matchar färgerna så exakt att man nästan inte kan tro det!

Det sista som kom med hem var en liten fågel som jag blev så kär i att jag bara inte kunde gå därifrån utan den!

 

Det är en Ullibri som kommer från Nordiska Naturväsen. De sålde också flygaräss i Norrlands flygvapen, monstermyggor, som jag tyvärr inte har någon bild på. 

På det hela taget en trevlig eftermiddag, även om jag var redigt trött efteråt.

Samtidigt

Jag stickar på min kofta i Lenpur Linen. Sjävbevarelsedrift gjorde att den inte åkte upp ur stickkassen igår, när det var stickcafé, och tur var väl det.

Varför skulle jag behöva självbevarelsedrift? Jo, det började närma sig ärmhål och v-ringning.

 

Det här, mina vänner, är matematik på avancerad nivå! Minska för ärmhål, samtidigt som du minskar för v-ringning, samtidigt som du stickar fläta.... Jag insåg fort att jag behövde en tabell. Nu kan jag sticka rad för rad, bocka av var jag är och få med alla saker. Åtminstone förhoppningsvis.

Presentbilder och så lite annat

Jag fyllde ju år igår,då... Tack för era grattis-hälsningar!

Min största present är detta:

 

En Ashford Tradtitional och 2 extra spolar. I fredags kväll låg det en massa spinnrocksdelar över hela vardagsrumsgolvet (det tog jag av någon outgrundlig anledning inget kort på )och blev inoljade, och igår kväll satte jag ihop den. Idag har jag spunnit mitt första garn på den. Det blev kabeltvinnat garn av BFL, läs mer om det garnet här.

 

Present nummer 2 var lite mer oplanerad, igår morse gick nämligen min mobiltelefon sönder. Jag gillade verkligen den telefonen, och de gamla telefonliken som finns i lådan här hemma har inte de funktioner jag vill ha, så jag åkte iväg och skaffade mig en ny. Nu måste jag säga att den kanske är lite flashigare och har mer funktioner än vad jag egentligen hade tänkt mig, med både bra kamera och mp3-spelare och gps. Men det finns ju bara flashiga telefoner nu för tiden, åtminstone om man vill ha en SonyEricson-mobil (och det vill jag, det har jag haft i så många år, så att vänja mig vid ett nytt system känns bara besvärligt. Det kan ha något med åldern att göra...).

 

Och det är väl sällan man ångrar att man tog den lite bättre modellen?

Fina presenter, de ska jag njuta länge av.

För att övergå till något helt annat: Ett Färdigt Objekt!

 

Spiraluscious mitts! Malabrigo Sock, stickor 2.25, och något manipulerat mönster. Ja, jag har alltså spegelvänt mönstret så att det blir symmetriskt, ni vet ju redan vad jag tycker om asymmetriska mönster.

Och boken då? Jo, det är den här:

Inte för att jag är speciellt intresserad av sockar, utan för att det finns så bra teknik-avdelning i boken, om att ändra mönster tex.

På det hela taget en trevlig helg!

Från mig, till mig

Att man fyller år är väl en anledning så god som någon att införskaffa något man önskar sig?

Ja visst är det så!

Jag har därför införskaffat 2 saker, en idag och en igår. En är i trä och "gammalmodig", och en är mer modern.

Men eftersom ljuset inte samarbetade med mig under kvällen så blir det bilder imorgon. Då blir det också lite om en bok, och kanske lite om kabeltvinnat garn.

Flätor utan flätsticka

Jag fick frågan om hur man stickar flätor utan flätsticka, så jag tänkte att jag visar väl ...

Mellan alla intressanta baksidesvyer (läs 10-kampares bakdelar, friidrotts-vm i Berlin på tvn, vojne, så mycket ögongodis!) tog jag en radda kort på hur jag gör, och jag hoppas att det blir tydligt.

 

Här är jag framme vid flätan. Jag ska göra en fläta som lutar åt höger, och om man använder flätsticka brukar det stå "sätt 3 maskor på flätsticka och håll bakom arbetet". Men eftersom jag tänker göra på ett annat sätt så bryr jag mig int eom det där med bakom. Jag tittar på åt vilket håll flätan ska gå, till höger, och då behöver de 3 bortersta maskorna flyttas framför de 3 första. 

 

Jag sticker in höger sticka i de 3 sista maskorna i flätan. Jag behöver inte vrida på stickan, jag vill ju bara flytta maskorna utan att ändra på dem.

OBS! Det här är väldigt svårt att göra om man är en person som stickar väldigt hårt! I övriga fall kan det vara lite knöligt, men ska gå bra.

 

Nu släpper jag försiktigt alla 6 maskorna från vänster sticka. De 3 första hänger löst i luften, men det ska inte vara någon fara, såvida man inte har ett väldigt halkigt garn. Man kan hålla lite nedanför maskorna för att minska risken för att de sticker sin väg.

 

Trä på de lösa maskorna på vänster sticka, och se till att du inte vrider dem.

 

Flytta de 3 maskorna som du har på högerstickan till vänster. Nu kan du sticka maskorna i rätt ordning.

Om man istället vill göra en fläta som lutar åt vänster så ska ju de första 3 maskorna korsa de sista 3.

 

Då flyttar man likadant, men man skjuter in höger sticka på baksidan av arbetet istället.

 

Släpp maskorna från vänster sticka (bry er inte om den maskan som sitter kvar, det är en avig maska bredvid flätan).

Plocka upp de lösa, och sedan de som sitter på höger sticka. Voila!

Som en bonus, ett tips som jag läste om på Knitting Daily. Det kan ju vara lite svårt att se hur många varv man gjort sedan vridningen.

 

Stick in en sticka precis i mellanrummet som skapas i vridningen. Räkna varven som syns ovanför stickan. Perfekt, det gör saken mycket lättare!

Jag hoppas att det här är tydligt nog, om det är nåt som är oklart får ni säga till!

Rätt ämne

För att vara en stickblogg är det osedvanligt lite stickning här, tycker ni inte det? Åtminstone stickning på bild, så det ska jag nu ändra på.

Jag håller ju på och stickar Cari, och det går rätt bra. Bakstycket är klart och jag har påbörjat framstyckena, båda på en gång. Jag stickar nästan alltid båda på en gång (det gör jag även med ärmarna), det är det enda sättet jag kan vara säker på att de är likadana. Och jag minskar risken för att göra ärmhål på fel sida och likartat klumpigt beteende (en risk som är högst påtaglig).

 

Genast blev stickningen lite roligare, för nu får jag göra flätor. Som vanligt gör jag flätorna utan flätsticka, det går så mycket fortare. Och för en gångs skull har även designern gjort flätorna åt olika håll, det gillar jag. Det var ju det där med symmetri, ni vet!

Vilket gör nästa projekt till ett projekt som jag nu måste börja tänka lite extra på.

 

Det här är Spiraluscious mitts. Jag har precis gjort klart en, och det är dags för nästa. Nu är det ju bara det att designern inte har spegelvänt mönstret, vilket innebär att jag måste tänka ut hur det ska göras själv. Nej, jag kan inte tänka mig att göra den andra likadan, kalla mig vansinnig, men det går INTE. Mönster som är så tydligt vridna åt ett håll MÅSTE spegelvändas, annars matchar de inte varandra i min värld. Petigt symmetrifreak, det är jag det. Visst, jag kan tänka mig att sticka dem som det är tänkt, men jag skulle reta mig på dem varenda gång jag skulle ta på mig dem, och då finns det ju egentligen ingen anledning att sticka dem, eller hur?

Hur det ska gå har jag ingen aning om. Första vanten var lite knepig, det är ett enkelt mönster, men av någon anledning är det svårt att följa det. Kanske inverkar det att jag startade på dem under fäbodsvistelsen, med en massa folk runt omkring mig.

Garnet är Malabrigo Sock, köpt hos min absoluta favoritdealer, alla kategorier.

Nu ska jag bara fundera på vad som ska få följa med på stickcafé imorgon....

Jag dreglar....

Jag undrade så vad jag fått för något att hämta på "posten" när jag fick en avi om ett rekommenderat brev ... Svaret var det här. Från just detta ställe, det var det billigaste jag hittade.

Jag dreglar så jag nästan blöter ner boken. ALLT man kan önska sig i form av muscher, hål och intagningar, nåt så vansinnigt vackert att jag vill börja på något nytt NU. Den är till och med bättre än Pitsilised Koekirjad, då förstår åtminstone spetstokiga hur bra den är. 

Ett mönster per sida, ja, det blir mindre antal mönster, men det är så vackert och så tydligt och så underbart... drar en djup suck av fullkomlig spetslycka...

KÖP!

Haapsalu sall, av Siiri Reimann och Aime Edasi, på estniska, med engelska diagramförklaringar.

Fäbodsbilder

Jag borde känna mig utvilad, efter 4 dagar i bortre obygden, men tyvärr är så inte fallet. Därför blir det bilder, utan direkt många kommentarer ...

Roligt var det i alla fall, många trevliga personer har jag mött, många fina stickningar har jag sett.  

Bäärta.

 

Fikapaus på campingen i Hofors.

 

 

 

En glad dödergök.

 

En busig och glad liten hundvalp vid namn Lilla Lotta.

 

 

Herr fäbod himself.

 

En tjockis på en annan tjockis. Jag på en fjording vid namn Glittra, med andra ord. Och Glittra var inte så tjock, mest bred.

 

 

 

Lilla Lotta igen.

 

Getter. Nyfikna och hungriga.

Sådär, nu är det sängdags.

Det som varit och det som komma skall

När jag kommit en bit på Liesl tyckte jag att det gick åt väldigt mycket garn, så jag tänkte jag skulle vara lite förutseende och störtade genast till det lokala garnhaket (ja, högre status än så kan det faktiskt inte få), och införskaffade ytterligare 5 nystan. Summa nystan att tillgå kom då upp i 15.

Jag ska inte säga att det inte räckte, för det vore en stor lögn. I själva verket har jag gjort åt 8 nystan. Och tröjan är klar. Jag vet inte om jag ska lita på mina egna bedömningar hädanefter, det gick ju tom mindre garn än vad som krävdes enligt mönstret.

Så låt mig presentera det senaste färdiga alstret från mina stickor:

Jag är lite skeptisk, nog är den lite liten? Mina vänner på stickcaféet har med gemensamma ansträngningar (åtminstone nästan) övertygat mig om att tanken är att framstyckena inte ska mötas på mitten. Det gör ju inte det på designerns bilder.....

Nå, 14 dagar för en kofta är nåt som inte känns helt tokigt i alla fall!

Mönster är alltså Liesl (kolla länken här ovanför).
Garn: Svarta Fåret Nature Look (bambu och bomull).
Stickor: 6 mm.

Jag började raskt på en ny kofta, för inte kan jag väl återgå till någon av dem jag redan håller på med?

Det här blir Cari, för en gångs skull i originalgarnet.

Jag hade bestämt mig för att inte använda originalgarnet (Rowan Lenpur Linen), för att det skulle bli en så dyr kofta. Men så reade Yll o Tyll garnet, de sänkte priset med 30%, så jag ombestämde mig. Det är ett väldigt trevligt garn, det känns som om jag kan ha en ny favoritkofta på gång!

Nåt annat som också är på gång är detta. 4 dagar i Dalarna, med bara stickning. Mmmmm.
Det blir rapport när jag kommer hem igen!

Vuxenpoäng

Jag har idag samlat ytterligare vuxenpoäng.

För den som inte är så bevandrad i området kan jag säga så här: Vuxenpoäng är sånt man inkasserar när man går från tonårings-stadiet mot medelåldern (och förbi). Perioden kan vara länge, det finns nog ingen gräns för när samlandet av vuxenpoäng slutar.

En "riktig" bokhylla istället för en lagerhylla, det ger vuxenpoäng. Första bilen, första lägenheten, villa eller radhus, husdjur, praktiska saker istället för häftiga, allt sånt ger vuxenpoäng. Att gå hem från festen för att man är trött, ja ni förstår.

Dagens insamling av vuxenpoäng är en ny bil. En riktig bil, ingen liten pyttebil i glad färg.
Jag har ägt 3 bilar tidigare, alla små, alla i starka färger, en knallgul, en röd och en väldigt blå.

Nu har jag köpt en förnuftig, silverfärgad bil. En stor bil. En Hyundai Matrix.

Bilen till vänster är min förra pyttebil i glad färg. Bilen i mitten är den nya.

Min fåniga glädje över att ha en ny bil är INTE särskilt vuxen, men man ska ju behålla sitt barnasinne också, eller hur?

Jag skulle ju varit med....

Här skulle jag också varit idag, men mitt minne och min bil konspirerade, så inte kom jag dit, inte.

Minnet ville inte komma ihåg att jag skulle dit, förrän jag läste Tinas blogg i förmiddags, varpå jag faktiskt gjorde mig i ordning och inledde färden norrut.

Jag vet inte om det var Murphys lag, eller om det bara beror på bilens ålder och allmänna skruttighet, men när jag skulle inhandla en lunchsallad på det där hamburgerstället, ja då åkte sidorutan ner. Väldigt mycket ner, faktiskt, så mycket ner att den inte ville komma upp igen.
En radda svordomar lämnade min mun, och sedan fick jag vända fronten hemåt igen. Det kändes lite som att utmana ödet (och regnmolnen) att inte åka hem och försöka fixa eländet, särskilt som jag behöver bilen när jag åker till jobbet.

Som tur är kunde sambon och jag, med gemensamma insatser, lite superlim och en del tålamod, få upp rutan igen, och till och med få den att fungera ordentligt. Undrens tid är alltså inte förbi.

Jag hade inte tänkt att karda, men lite stickningar hade jag tagit med mig, nu blev det en stickstund framför datorn istället (med ljudbok, som jag inte orkade flytta till MP3-spelaren).

Den stickning som fått mest uppmärksamhet de senaste dagarna är Liesl. Liesl är just en sådan tröja som jag bestämt mig för att inte sticka (uppifrån och ner, med ärmar som inte är isydda). Men eftersom jag är en lättpåverkad människa ändrade jag mig fort när jag fick se 2 st Liesl i måndags, en färdig och en på gång.

Garnet är Svarta Fårets Nature Look (bomull/bambu). Jag har precis satt ärmarnas maskor på trådar.

Och jag måste ju medge att det är himla praktiskt att kunna prova under tiden man stickar.

Fast det skulle vara lättare att prova med maskorna på en tråd, men vem sjutton orkar föra över dem till en tråd för att prova, och sedan sätta tillbaka dem på stickan igen? Inte jag i alla fall. Fast nästa gång ska jag sätta fast en kabel till, jag har ju möjlighet att sätta ihop 2 kablar.

Det verkar bli bra. Så här långt.

10 anledningar att inte sticka med vitt garn

1. Det blir smutsigt när man stickar med det.
2. Det är alltid fel vit nyans när man ska kombinera det med något annat vitt.
3. Man kan inte ha vitt på sig på jobbet.
4. Om man tar på sig något vitt så spiller man självklart på sig själv, ungefär 1 minut senare.
5. Det man spiller är precis lika självklart något som är väldigt svårt att få bort. Som tomat.
6. Katthår syns väldigt bra på vitt.
7. Man ser ut som ett lik i vitt om man inte har väldigt mycket egen färg. 
8. Jag blir aldrig solbrun (nej, trots solbrännebilden så har jag inte mycket färg), och ser därför alltid ut som ett lik.
9. Jag är ännu blekare på vintern, varför något vitt endast kan bäras på sommaren.
10. Vitt gömmer inga extrakilon.

Det måste vara därför jag har börjat sticka på en vit kofta. (Ni förstod väl att det skulle komma?)

Den där semestern (mycket bilder)

Den där semestern jag hade (och som sorgligt nog redan är slut) tillbringades till största delen i Danmark.

Det är nästan en liten tradition i vårt hushåll, första helgen i juli ska man vara i Skagen och gå på festival. Då bor vi på Hotel Inger och reser halva NordJylland runt för att besöka muséeer och annat.

Det här kan man göra i NordJylland:

Besöka pansarmuseet i Aalborg och marinmuseet i samma stad.
På marinmuséet kan man göra sånt här:

Dvs, man kan gå in i en vansinnigt varm ubåt och titta på allt som finns där inne. Mycket intressant om man är min sambo, inte fullt lika intressant om man är jag.

Man kan geocacha och försöka hitta en skatt utanför Sjömanskyrkan i Skagen (och inte hitta den).

Man kan se guldiga människor sitta väldigt stilla.

Man kan bränna sig i solen för att man inte är klok nog att smörja in sig med solskyddsmedel.

AJ! Jag flagar nu...

Man kan åka till ett örnreservat och se falkar och örnar och falkonerare.

Man kan se sandskulpturer i Hjörring (i alla fall i år).

  Man kan besöka Grenen.

Och åka Sandormen dit.

Man kan gå på rundvisning på Skagens Bryghus och prova öl.

Och man kan ge sig ut på solnedgångstur på fyrhjuling i Lökken.

Klättra upp på en sanddyn (och nästan få ett astmaanfall på kuppen för att man har så taskig kondition).

Vi stannade i mitten på bilden på den lilla knölen. Och ja, det är brant. Och bara sand, ingen fast grund att ta spjärn emot.

Där uppe kan man pusta ut och ta kort på solnedgången.

Sen kan man stå i kö till båten hem, i veckans första regnskur. Men som ni ser så hade vi mer än bara tur med vädret.

Komma ikapp

Jag tror det är dags att jag försöker komma ikapp med bilder. Jag har mycket att visa, jag har varit i Danmark i en vecka, och jag tänkte skriva om det också, men jag börjar med det stickade.

Ooops! En sjal till.
Jag såg Marks&Kattens nya garn Fame Trend, och ville prova det, så det införskaffades innan vi åkte iväg. Det blir en sjal med hålvarv och påfågelsmönster, det kändes som om det skulle passa.

Jag gillar garnet, även om jag ifrågasätter lämpligheten i att använda det till sockor(Fame är tänkt som sockgarn). Det är inte lika hårdspunnet som Kureyon sock, men går ändå inte av speciellt lätt.

Men, snälla garnfabrikanter! Kan ni inte göra knutarna liiite större, när ni måste göra knutar? Man vill ju ändå knyta upp den och få lite tåtar som kan fästas.

Det här är årets tvåändsstickningsinsats. Vantar i Kureyon Sock. Läs mer om det på Vi 2 i sommar. Ja, jag är bekväm av mig, jag orkar bara skriva en gång. Dessutom finns det mycket fint att titta på där!

Halvvantar. Pulsklubbens junimönster. Blålila och gråaktig alpacka, inte Drops, utan den där andra, lite tjockare, Vidal från Hjertegarn. Trevligt, men jag måste titta på mönstret hela tiden, så det är ingen tv-stickning.

Årets nån-gång-ska-jag-väl-kunna-designa-nåt-eget-och-bli-klar-med-det-? Jag vet inget om en röd tunika. Tyst.

Detta är nederdelen av en blivande kofta, stickad på tvärsen. Garnet är Järbogarns Gästrike 1-trådigt (som jag använder dubbelt), och Noro Silk Garden sock. Jag ville verkligen använda Noro-garnet i en tröja, men så dyrt som det är så gäller det att blanda ut det lite, så man slipper köpa så mycket.

Så det blir ränder och lite korta varv. En kofta som är avskuren under bysten är tanken, och det här gör jag mest på måfå, utan så mycket räknande. Än. Och jag stickade till och med en liten provlapp. Mycket liten, men ändå.

Jag hittade lite garn att lägga till samlingen i Danmark (såklart!), men jag var väldigt återhållsam.

3 nystan 80% merino/20% angora. 600 m på 50 gram. 20 DKK st.

5 nystan Phildar Laine et Cachemire. 19:50 DKK st. Mjuuuukt! 60 m per 25g.

Och 2 nystan Kauni Lace. 300m per 50g. Grågrönaktig i färgen. 21 DKK st.

Så jag lade ut ca 280 kr på garn, det måste vara ett rekord i mitt fall. Lägsta-rekord ska väl tilläggas, om nu nån trodde nåt annat.

Phildargarnet har jag börjat lite på, men resten ska ligga till sig lite och vänta på bra idéer.

Diverse med mera

Det är varmt ute. Jo, ni har säkert märkt det, så jag påpekar det uppenbara.

När det är varmt ute går hjärnan på sparlåga och jag blir svår-road. Kanske är det därför jag för tillfället börjar på det ena nya projektet efter det andra och inte ens tar kort på vad jag håller på med.

En länk från Liisa (i ett mail) fick mig att springa till Yllotyll och införskaffa ett nystan Kureyon Sock till ett par tvåändsstickade vantar. Det blir väldigt fint. Jaså, ni ser inte det?

Halvvantar får man väl aldrig för många av?  Pulsklubbens juni-mönster blir ett par fina halvvantar med rosor på. Nä, ni ser inte dem heller.

Och jag har börjat på en tröja efter eget huvud. Silk Garden sock och Gästrike-garn på tvären. Det blir himla fint, och ni kan inte se ett smack.

Och chansen att det blir några bilder under den närmaste veckan är ungefär lika med noll. Jag och min hjärna har semester. Men kom för all del tillbaka i slutet på nästa vecka, kanske, kanske finns det nåt att visa då.

Även små barn växer och blir stora

Jag påbörjade en liten väst till. Jag skulle ju på ytterligare ett dop, och jag gillar att ge bort små stickade saker till de nya barnen, speciellt om jag inte träffat dem tidigare. Dessutom är både min syster och min svägerska entusiastiska mottagare av stickat till sina barn.

Jag hade inte så gott om tid, bara. Dagarna gick och det var måndag, och barnet skulle döpas på lördagen samma vecka. Onsdag och torsdag var helt upptagna och fredag var resdag. Det är då man tar till tjockt garn och stora stickor.

Västen var färdigstickad och hopsydd 100 meter innan vi var framme. Knapparna syddes raskt i så fort vi installerat oss.

Garnet är rester av Jo Sharp-garnet jag stickade en kofta i (det bruna), och handspunnen merino/silke i färgen Kungsfiskare (fibrer från Spinspirations fiberklubb). Stickor 5 mm och mönster från Garnstudio.

Nu vet ju jag att både min bror och min svägerska inte direkt är några kortisar och att deras första son är ett välvuxet exemplar (lång, inte tjock), så jag tog i lite och stickade storlek 1 år. Jag vet också att min masktäthet var sådär 18-19 maskor istället för 20. Den borde alltså vara väääldigt stor på en bebis som är 3 månader och 13 dagar gammal.

Jo, kyss mig, Karlsson!

Bebisar växer fort, men så fort?

På pricken

Jag har en almanacka som Yarn Harlot har skrivit. Det mesta i den är fantastiskt bra och roligt, och mycket träffsäkert om folk som stickar, men ibland blir det nästan lite väääl träffsäkert. Som igår.

Hmmm. Jag tror inte jag försöker mig på en bortförklaring, det är väl ingen idé? Nej, jag tänkte väl det (speciellt inte som jag var inne på YlloTyll i tisdags och tyckte det var sååå bra att jag kom därifrån tomhänt.)

Fantastiskt

Äntligen har jag nåt färdigt att visa, vilket lyckligtvis sammanfaller med att jag hittat rätt inställningar i kameran så att jag kan visa en bild också!

Mönster: Annas axelvärmare.
Garn: Heaven's Hand Wool classic i färgen Night blue.
Stickor: 6mm.

Den ska bara pressas lite så att uddarna får lite bättre form, annars är den helt klar.

Min virkning har jag börjat om på sådär 4 ggr nu, och nu tror jag att jag är nöjd med hur det ser ut.

Det är ingen bra kombination att vara perfektionist och inte så bra på att virka. Det blev för stora rutor, det blev snett, det blev ojämnt. Åtminstone i mina ögon, då, jag är inte säker på att andra hade tyckt samma sak.

I övrigt händer det inte så mycket.
Jag har varit på dop och yngsta systerdottern fick den lilla västen. Trots det ytterst varma väder som rådde (det kan man inte tro nu, när det är spöregn och +7 grader) fick damen ifråga prova, så att moster kunde ta en bild.

Lilla frökens storasystrar var söta som sockertoppar på dopdagen, iklädda samma sorts klänningar som själva huvudpersonen.

Jag har också lyckats hitta och köpa 2 par skor, nåt som inte hör till vanligheterna. Mina fötter är lite kräsna, och jag brukar ha svårt att sitta skor som sitter bra. Nu har jag som sagt hittat 2 par.

 

Ja, jag gillar skor med plats för tårna.

Båda paren är från Rieker, inköpta på en riktig skoaffär, Aug Johansson Skomodehus i Uppsala. En riktig skoaffär har blandat sortiment och inte bara modeskor, och dessutom har de mest skinnskor. I alla fall i mina ögon, men jag hittar ju inga skor jag kan ha på de vanliga kedjorna, så det kan ju bero på det.
Nu finns det i alla fall ytterligare en affär jag vet att jag kan gå till, i tillägg till Knulp och Frövi i Stockholm.

Sköna maj farväl

Man skulle kunna tro att jag inte stickar något nu för tiden.... men det gör jag. Fast vad jag mest gör är att påbörja nya projekt.

Hur många sjalar kan man äga? Det är en fråga som jag ofta ställer mig. Hur många sjalar kan man sticka på samtidigt är en betydligt mer relevant fråga nu för tiden.

Svaret är tydligen "hur många som helst". För tillfället är det många sjalar på stickorna, så många att jag måste tänka efter för att kunna räkna upp dem. Men jag har tid, jag sitter på X2000, på väg till nyaste systerdotterns dop.

OK, låt mig se... i mitten på april var det 3 sjalar...nu är det:
1. Axelvärmare. Den växer och jag har börjat minska, skulle tro att jag har ca 20 % kvar att sticka på den.
2. Miraldas sjal. Växer, men mycket långsammare än ettan.
3. Cashmere-sjal. Växer också, men inte så fort.
4. Yak-sjal. Samma här. Stickor 3 och tunt garn, say no more.
5.Silkes-sjal. Samma modell som tvåan, samma färg. Det enda som skiljer är materialet.
6. En virkad sjal!!! JAG. VIRKAR. Undrens tid är inte förbi. I normala fall virkar jag bara kanter. Nu blir det något mer avancerat, en sjal med kärleksknutar (åtminstone kallar Yll o tyll det för kärleksknutar). Färg, svart och cerise (färgens namn: Glamgoth). Förvånade?

Hmmm. Jag tror faktiskt det är allt.

I övrigt har jag stickat en liten rosa väst, med rester från min FLS. Den ska naturligtvis föräras yngsta systerdottern.

Bilder får jag fixa lite senare, jag har precis skaffat en ny kamera, ocg inte vant mig vid inställningarna ännu, så bilderna jag har tagit är enorma. Eftersom denna datorn inte innehåller något bildprogram kan jag inte förminska dem.
Om niär väldigt nyfikna, har gott om tid och snabb nedladdning kan ni ta en titt på min Flickr-sida här.

Ända in i döden

Kanske lite dyster titel, men så kan det bli när man läser dödsannonser.

Idag fanns det en som slog an lite mer än de andra.

Om det finns en himmel, så sitter nog Elsa där och stickar, tror ni inte det?

Söderut

Den uppmärksamme har redan sett mitt inlägg på spinnargillet och vet alltså att jag besökte Skarpnäck i söndags. Det var en underbar dag (inomhus) och jag hade väldigt trevligt.

Som jag skrev så råkade visst lite fibrer följa med mig hem. Mitt lager av ull börjar anta stora proportioner, men kan man nånsin få för mycket? Jag tror inte jag vet vad för mycket är.

 

Överst ligger grå massam. I nedre raden finns, från vänster till höger, röd-orange-rosa BFL (färgat på grått), wensleydale (är det nån mer än jag som tänker på Wallace & Gromit när ni läser ordet wensleydale?) och nåt av det mjukaste, mjuka som finns att ta på, 50/50 Merino/Angora. Den sistnämnda komemr förmodligen att göra mig galen, eftersom jag har vissa betänkligheter mot merino (jag tycker inte det är kul att spinna) och angora inte gör att fibrerna blir längre direkt. Men det är ju sååå mjukt. OCh jag äger en Spindolyn, som gjord för korta fibrer.

På stickfronten intet nytt höll jag på att säga, men det vore verkligen en lögn. De 3 sjalarna från förrförra inlägget har på nåt mystiskt sätt förökat sig och är nu 5 till antalet. Miralda, jaksjalen och cashmeresjalen har fått sällskap av en silkessjal och av en "Annas axelvärmare". 3 rosa, en brun och en blå sjal. Hmmm. Jaja, det är som det är....

Bilder:

Miralda.

Axelvärmare.

Avslutar med nåt helt annat, en tulpan-äng. Eller ska man kalla det en tulpan-cirkel? I alla fall är det tulpaner i mitten av en rondell, alldeles i närheten av vårt hem. Jag ser dem varje dag när jag åker till jobbet, och njuter nåt vansinnigt!

Bildkvalitén kan diskuteras, men jag tog den från bilen...

Söndag med spinn

Jag har tillbringat dagen med spinnrocken och några andra ullgalna personer, på spinnmöte i Uppsala.
Lika trevligt som vanligt. Den här gången var vi lite färre till antalet än sist, 2 med spinnrock, jag och E,
 

och 4 med långa armar (som alltså spann på slända).

Stilstudie... Å spinner på sin lilla, väldigt fina slända (åååå så gärna jag vill ha en sån!), alpackafibrer har jag för mig att det är.

Själv spann jag en omgång ull (nån mystisk blandning) från Maine Woods Yarn and Fiber i färgen Sonoma.
 
Det blev 462 meter entrådigt garn till slut. Jag har inte vägt det för att se hur mycket det är, jag köpte 2 flätor, men en del har jag använt till att göra tjockt och mjukt entrådigt gran med.

Det ser ut så här:

Ungefär likadant, bara tjockare, alltså.

Ett annat garn jag spann för någon vecka sedan är en fiberklubbssändning. Merino och silke i färgen Kungsfiskare.

Entrådigt även det. Just nu komemr jag inte ihåg hur många meter det blev, men det har jag uppskrivet.
Inte mina färger, så det ska nog få bli nåt till min nya brorson, ihop med lite brunt garn jag har över från min senaste kofta. Vi får väl se vad son händer.

Alla goda ting är 3?

De av er som läser här ofta vet, att när det gäller stickningar och garn är jag långt ifrån måttlig. Jag försöker övertyga mig själv om att det är fullkomligt normalt, men inte ens jag kan, med uppbjudande av alla bortförklaringar jag kan komma på, bortse från att det kanske är liiite över gränsen ibland.

Därmed har jag lagt ribban för vad som hände när jag ville sticka "lite spets".

Bevis nummer 1.

Det här var en Laminaria. Eftersom jag är vad amerikanarna skulle kalla "anal retentive" (finns det något bra ord på svenska?) så kunde jag inte stå ut med att ränderna som bildades i det första mönstret gick åt olika håll. Symmetri, ni vet?

Så nu ser ovanstående ut så här:

Det är roligare att sticka med krulligt garn. Det ska bli en Miralda's Triangular shawl (ravelry-länk)från Nancy Bush' bok Knitted Lace of Estonia. 331 maskor.

Bevis nummer 2.

Yak-garn från Lienes Design, inköpt på Syfestivalen. Stickor nummer 3. Öka 8 maskor vartannat varv, 2 i var sida, 4 i mitten. Ska kombineras med

bling-garnet och lite hål för att få en fin spets-kant som ligger som en krage längs överkanten. Inte så mycket spets just nu alltså, men det kommer.

Bevis nummer 3.

Cashmere. Mjukt som en barnkind. Väldigt tunt, så jag stickar med dubbelt garn. Hål längs kanten och i mitten, en spetskant på slutet. Garnet köpte jag när jag var i London i höstas.

Lite spets. Ja ja, det kanske blir folk av mig också nån dag.

 

Garn & choklad

Garn är trevligt. Choklad är också trevligt. Därför gick jag med i Stickmeras Garn & choklad-byte, och i torsdags fick jag ett mycket trevligt paket, precis lagom till påsk.

Monica skickade det. Jag har redan tackat, men jag gör det en gång till, TACK snälla du, för ett underbart paket.

Kolla bara! Kampes-garn i lila. Alpackagarn som nog bara måste bli fingervantar. Mint-te. Choklad, en med salt och en med mango och rosa grapefrukt. Lite rosa småsaker (bla Hello Kitty-knappar, jag är så barnsligt lagd så jag älskar Hello Kitty).
Chokladen är provad och godkänd med råge. Garnet är klappat på.

En påskpresent som heter duga!

Jag behövde nåt litet

Ja, jag behövde nåt litet projekt, som omväxling till koftprojekten som tagit så mycket av min sticktid den senaste perioden.

Recept:
Ta strumpstickor 4,5mm. Blanda med 2 nystan Noro Silk Garden i färg 282. Sticka runt, runt, med lite intagningar och ökningar. Njut.

Mitered mittens av Elisabeth Zimmerman. Finns i maj-kapitlet i boken Knitter's Almanac. Bara trevligt.

Fådda saker och köpta

Som jag redan nämnt kom jag hem från Grötö med en klart tyngre resväska än vad jag hade när jag åkte dit.

Sponsorerna hade varit väldigt givmilda, alla som var där hela helgen fick varsin kasse med massor av saker i. Mönster, bla en "antik" Drops-katalog, sjalnålar, garn (det svarta är superwash-ull, Järbogarnet är Mellanraggi, det blågröna är lin och det gröna är Araucania Cpoihue, det vita är mjölkgarn). Det är verkligen roligt att få en kasse med blandade saker så där, även om jag måste medge att det mesta väl inte direkt hamnar i favoritkategorin.

Det som jag själv införskaffade hör desto mer till den kategorin, så det väger väl upp det hela!

Oooops, rosa? Jag förstår inte det. Nå, vad finns det på bilden då?
Uppifrån och ner, från vänster till höger:
En garngömma från Stickfrossa, ett Bohuskit (Röda Palmen) som jag ska sticka som kofta (vad tänker jag på? En tröja i XL på stickor 2½. Eoner av slätstickning).

Spetslappar som jag tillverkade på söndagskursen, en addi lace-sticka.

En varvpeppare från Sillen stickar, en härva grå-lila Garnpaletten-garn från KarMa, 2 härvor Lornas Laces (från Deisy), en härva Trekking Handart (från KarMa), en härva silke från SOL-silke.

Ett kit med Symphony dubbelvirkålar, en krokningsprovlapp som jag gjorde på lördagen, en kroknål, lite knappar, ett nystan Kidsilk (hos Deisy) och en härva alldeles underbar, lyxig silke/mohair med pärlor och paljetter på (inte hysteriskt mycket, bara lite, lite bling, alldeles fantastiskt vackert) från ArtYarns, inköpt hos Deisy. Jag svär på att jag inte hade tänkt köpa den, men Deisy är en väldigt bra garnförsäljare och liksom bara råkade plocka fram den lilla härvan i precis mina färger.... Jag var såld.

Knapparna kommer från Perlehuset, som tyvärr inte säljer knappar på postorder. Jag skulle handla ifrån dem på direkten om de gjorde det!

2 stora knappar, 5 rosaaktiga marmorknappar och 12 pärlemorknappar.
Inte tänkt till något speciellt, bara som tillskott till min knapplåda. Jag har 2 knapplådor, en med knappar som jag klippt av från gamla kläder eller hittat nånstans i gömmorna, och en med nya knappar, som jag köper när jag hittar nåt trevligt. På det sättet kan jag alltid leta bland mina knappar innan jag springer iväg och letar i nån butik.

Oj då, det blev visst rätt mycket inköpt. Syfestivalen till helgen får definitivt inte mycket av mina pengar...det finns ingen budget kvar till det!

Grötö, Grötö, så roligt det var

Att tillbringa en helg med likasinnade är nåt av det roligaste man kan göra. När det dessutom handlar om stickning finns det inte mycket som kan gå fel.

Bra ställe, god mat, trevligt arrangemang, roliga workshops, massor av garn att klappa på (och handla av), tänk om man kunde få uppleva sånt lite oftare! Inte för ofta, så det blir rutin och tråkigt, bara lite lagom ofta för att höja humöret och livsglädjen ett par snäpp.

För det höjer verkligen både humöret och livsglädjen.

Jag gick 2 workshops, övrig tid tog jag det lugnt, och det var helt perfekt. Mina workshops var krokning och spetsstickningstekniker, roligt, roligt.
Det är inte mycket resultat av 2 stycken 3-timmarspass, men i framtiden kan det hända att det kommer saker här på bloggen som har anknytning till vad jag lärt mig, det vet man ju aldrig.

Måste visa lite bilder också....

Utsikt.

Självporträtt.

En härlig väska. Vin i bakgrunden (inte mitt, jag höll mig mest till vatten).

Spetsstickningsöverdos.

Packning på vägen hem. De flesta hade, av någon outgrundlig anledning, mer med sig hem än vad de hade när de kom dit.

Jo, det hade jag också. Jag har inte tagit kort på det ännu, så det kommer senare.... (nana nana nana...)

Gäääääsp.

Jisses, vad jag har haft trevligt. Och jisses, vad jag är trött.

Rapport från helgen får vänta, jag somnar nästan sittande, här på tåget hem. Men jag kan säga så mycket som att magen är full, väskan är tyngre än när jag åkte hemifrån och hjärnan är överkokt av allt intressant jag sett eller gjort i helgen.

Fortsättning följer....

VO

Ovanstående skulle kunna vara mina initialer. Velig i förnamn, Obeslutsam i efternamn (och "procrastination is my middle name").
Att komma på vad jag ska sticka när den bruna koftan nu är klar var inte lätt. Att bestämma vilka projekt som skulle med till SiV var inte heller lätt. Men jag har bestämt mig.

Jag sitter på tåget och är snart framme i Göteborg, vilken lyx att kunna blogga på tåget!

Med mig i väskan har jag ett nytt koftprojekt, i vinröd Wool cotton. Enkel kofta, slätt och nätt. Nåt svårare? Nä, det blev inte så.
Med mig har jag också ytterligare 6 stickprojekt och 3 sländor. Kommer jag använvända allihop? Inte särkilt troligt, men eftersom jag är så velig som jag är så tar jag hellre med mig för mycket än för lite.

Fast man kan ju köpa saker på plats också..... skulle tänkt på det.

Om det går ska jag blogga lite från Grötö också, den som lever får se!

X antal timmar senare... Det gick aldrig att ladda upp på tåget, men här på Grötö verkar det gå alldeles utmärkit.

Och nu då?

Min bruna kofta är färdig, och jag är nöjd.

Mönster från Garnstudio.
Garn: Jo Sharp Silkroad Aran Tweed, i färgen Bark, 11 nystan.
Stickor: 5 mm.

Ändringar:

• Jag ökade innanför mosstickningen, varför i hela världen ska man öka i kanten när man får så snygg kant på mossstickning?
• Ärmarnas mosstickning gjorde jag lika lång som på fram- och bakstyckena.
• Jag virkade endast öglor att knäppa med, inte runt hela kanten.

Nu ligger den på tork, om möjligt ännu mjukare än den var innan tvätten.

Jag är villrådig. Vad ska jag nu börja sticka på, när jag gjort klart min kofta? Jag kan inte påstå att jag känner för mil av slätstickning, jag vill ha nåt intressantare. Dags att leta på Ravelry igen alltså.

Det finns material till 4-5 tröjor här hemma, en av dem går bort, för där vill jag vänta på en bok som jag precis beställt. Under tiden jag bestämmer mig ska jag minsann sticka lite på nåt av de många projekt som ligger i träda (sedan evigheter).

Det finns hopp

Det är verkligen så, det finns hopp. Både om att det verkligen ska bli vår (det har börjat växa krokusar i vårt land!) och om att jag ska ha en färdig kofta nästa fredag när jag åker till Stickfest i Väst.

Koft-status idag:

Axelsömmar klara.
Kragen stickad.
En halv ärm isydd.

Tjohoo!

Och eftersom jag tillbringade en dryg timme på Knapplådan tillsammans med Emmy i måndags så finns det knappar också.

Jag passade på att lägga upp ett lager av knappar inför kommande projekt, vi får se om de blir använda till det jag tror de ska bli.

De där små, svartaktiga... de är från 1800-talet!

Att besöka Knapplådan var en upplevelse i sig. Den som har chans att åka dit (i Uppsala) ska absolut ta den, de har en fantastisk mängd knappar, fin miljö och superb service.
Kolla hemsidan för öppettider innan ni åker, de har inte öppet så mycket.

Man vet att man stickar för mycket

när man läser en artikel i DN och genast kan identifiera garnet som kvinnan på bilden stickar med. Bilden på hemsidan är lite bjärtare i färgerna än vad den är i papperstidningen.

I övrigt?

• Trött.
• Hatar snö.
• Ogillar att skotta.
• Stickar på 2 filtar till mina nyaste syskonbarn + på min tröja.
• Längtar efter att få åka till Grötö.
• Sa jag att jag hatar snö?

Stickar vidare

När jag inte gör kap på Tradera, eller införskaffar lite extra godis från Garnkorgen (jag har ju blivit både moster och faster igen i februari, så nu "måste" jag tillverka lite babygrejer, vad jag skaffat får ni se senare i veckan) så stickar jag faktiskt.

Min kofta är större. Det är inte mycket att visa, stora slätstickade stycken gör sig inte direkt bra på bild. Men jag är förbi ärmhålen på framstyckena (jag stickar båda samtidigt), så de är snart klara.
Konstigt nog har jag blivit ganska projekt-monogam. Ännu konstigare är att jag redan funderar på vad nästa kofta ska bli, jag är tydligen inne på större projekt nu.

Inte helt och hållet, självklart, ibland behövs små projekt också, som tex när man åker till träningen och sambon kör. 30 min åt vardera hållet... det blir lite sticktid det.

Så idag började jag på en mössa, Urchin. Garnet är Sarek från Marks & Kattens. Rätt märkligt garn, det ser vasst och stickigt ut, men är ganska mjukt. Det är rätt underlig tvinning på garnet också, först hårdspunna singlar som är tvinnade löst. Knepigt, men resultatet blir bra.

Jag är lite skeptiskt inställd till hur kortvarven ser ut i sina ändar, jag tycker maskorna blir lite för stora, men det kanske drar ihop sig. Men tjockt garn på stickor 7, det går fort.
Jag har börjat på den här mössan 3 ggr idag, masktätheten stämmer inte riktigt med mönstret, så jag har ökat antalet maskor. På känn, naturligtvis, jag brydde mig inte om att räkna.

Så ska jag visa resultatet från förra helgens spinning också.
Blåmes, från Spinspirations fiberklubb.

Spunnet på holländaren, med nästan ingen broms. 3-trådigt, navajotvinnat. 105 meter tror jag det blev.
 

Jag har inte frångått navajotvinningen på denna härvan heller, alltså. Allt för att slippa blanda färgerna.

Nu funderar jag på vad jag ska göra för garn nästa gång. Jag tror i alla fall jag ska titta lite i min nya spinnbok (The intentional spinner), som kom till mig, via mamma, i veckan. Bara diagrammet över garn-felsökning är värt varenda krona boken kostade.

Score!

Mitt köpgalna pekfinger var i full gång i helgen igen, och jag har fyndat på Tradera.
Sanningen att säga så var det rätt genomtänkt, så särskilt köpgalet var det nog inte.

Och vad har jag fyndat? Ja, garn, så klart!

Till vänster: Rowan Felted Tweed i färgen Rage. Inte riktigt så orange som det ser ut på bilden (här hos mig åtminstone). Jag har 9 nystan.
Till höger: Jo Sharp Silkroad Aran Tweed (mitt nya favoritgarn) i en fantastisk rödlila färg. Av det har jag 17 nystan!

Garnet till höger är jag rätt säker på vad det ska bli (en kofta), men det till vänster är lite mer osäkert. Det är inte tillräckligt för nån större kofta, så kanske en väst? Kanske ska jag ta till de andra färgerna i samma garn som jag redan har hemma? Mönstrad väst?

Vilket kärt bekymmer.

Spinnsaker

Trots en längtan efter att spinna har jag inte hunnit med speciellt mycket sånt denna veckan. Det är tur att det dimper ner lite "spinniga" saker i brevlådan, så att jag åtminstone kan drömma lite!

När Spinspiration fick in nya Spindolyn-sländor kunde jag inte hålla mig, pekfingret tryckte, och vips hade jag köpt en.

 
(Var snälla och bortse från dammet, just den fönsterbrädan har uppenbarligen inte blivit dammad på länge.)

En trevlig bekantskap, jag testade att spinna lite cashmere och det gick alldeles utmärkt. Cashmere är rätt kort, och var inte så rolig att spinna på spinnrock, det här kändes bättre.

Det kom också hem lite färgad Corriedale från Etsy-säljaren Spindlefrog häromdagen.

Babbling Brook

Magic Box

Underbara färger, det ska bli roligt att spinna dem. Corriedale är en av mina favoriter vad det gäller ull, den är fluffig och mjuk. Kanske ska jag prova att spinna ett entrådigt, tjockt garn av den ena.

När jag tidigare i år såg A:s första bild på hur hon hängt upp sina sländor , i bloggen Flickorna i Hulta (länken är till andra gången hon visar det), så blev jag så himla sugen på att göra detsamma. Nu har jag ju ingen balk att hänga upp dem i (eller, jo, det har jag, men jag tror att sambon skulle lägga in sitt veto mot att jag hängde dem där, i vardagsrummet), så jag funderade och funderade på hur jag skulle göra. Tills häromdagen när jag stod och tittade lite på fönstret i mitt arbetsrum. Det gardinlösa fönstret i mitt arbetsrum.

Nu ser det ut så här:

(Ja, jag har tomtar i fönstret. De står där sedan julen 2007, faktiskt).

Se där, alla 11 sländorna på parad, med eller utan garn/fiber. Vissa saker blir man bara glad av!

Jag glömde ju!

Jag glömde ju tacka för alla snälla kommentarer om min FLS!
TACK, allihop, jag suger åt mig.

En vecka senare

Koftan växer, och jag är ännu mer övertygad om att det kommer att bli en favorit-kofta. Det blir så bra!

Ljuvligt garn, ljuvligt resultat. Jag är snart uppe vid ärmhålen på bakstycket, så särskilt långsamt går det inte heller. Vissa saker känns bra redan från början.

Igår passade jag på att färga lite, vad gör man inte för att slippa städa...
Jag köpte 2 härvor röd cashmere på Tradera för ett litet tag sedan, och det var så väldigt mycket mer tomat-rött än vad bilden på Tradera visade. Tomat-rött är inte en favorit, jag ser sjuklig ut i allt som drar det minsta mot gult, så de fick åka ner i färgbunken tillsammans med en försvarlig mängd blått, och har nu blivit underbart plommonlila, med små röda accenter. Om nu bara ljuset hade varit lite bättre så hade jag kunnat visa ordentligt, men man får ta vad som erbjuds.

Före:

Efter:

Det är viktigt med färg, och jag hör till den delen av befolkningen som behöver ha kalla färger. Yllet säger att 70% av Sveriges befolkning behöver varma färger, och hon och jag hör därmed till en minoritet.
Det kan vara subtilt, men vissa färger trivs man bara inte i, men om de skulle varit en aning kallare eller varmare skulle det varit perfekt. Spännande! Det kan vara kul att ställa sig framför en spegel och hålla upp olika färger framför sig och kolla hur det känns.

Nu ska jag övergå till min bruna kofta (som kanske har lite för varm färgton, men man kan förändra tonen med de andra kläderna man har på sig) och titta på ishockey tillsammans med sambon.

En kofta klar... dags för en ny

Min February Lady sweater är klar!

Jag är nöjd, mycket nöjd. Den blev precis som jag tänkte mig, den passar skapligt bra, garnet är underbart. Alltså, det skulle ju inte gjort nåt om koftan fått mig att se smalare ut, men det är ju inte det lättaste, så det kan jag inte begära.

Mönster: February Lady sweater av Pamela Wynne.
Garn: Araucania Nature wool, färg 390, inköpt hos min favorit-dealer.
Stickor: 5 mm, Harmony.

Och nu, Agneta, nu ska du titta noga!

En ny kofta. Det ska bli en sån här.
Garnet är Jo Sharp Silkroad Aran Tweed i färgen Bark. Det är brunt. Inte rosa.
Stickor är samma som till förra koftan, varför ändra på ett vinnande koncept? Det här kommer att bli en favorit-kofta, det känner jag redan nu. Jag menar, kombinationen underbart tweedgarn/mosstickning/slätstickning, vad finns det att klaga på? Inget!

Varför börja på en ny kofta direkt, då? Jo, jag har bestämt mig för att försöka ha ett stort projekt på gång hela tiden, så att jag inte bara gör vantar och mössor.

Och i slutet av mars ska jag åka till Stickfest i Väst, då kan man ju behöva ha ett par koftor, eller hur?

Spinndag i Uppsala

Att umgås med likasinnade är alltid trevligt, idag var det andra spinnerskor jag träffade.
Vi tillbringade dagen i Hemslöjdskonsulenternas lokal och spann för allt vad vi var värda. Trevligt värre!

Ett resultat av dagens arbete är 100 g mohair, navajotvinnat. Vet inte hur många meter det blev ännu eller hur tjockt det är, men jag tycker det blev rätt bra.

Det är Harmonisk från förrförra fiberklubben som blev spunnet idag. Lite för gulliga färger för min del, men jag fick tips om att randa det med ett grått garn. Det tror jag blir bra, det tar bort liteav det gulliga.

Och så har jag sett den mysigaste muggen någonsin. Kolla bara in M:s fina, fina fårmugg så får ni se!

Jag har avslutat dagen med att färdigställa ett projekt, men jag tänker vara så taskig att jag inte berättar mer idag... en cliffhanger!